Skattefjällsmålet
Den dåvarande rennäringslagen utgick ifrån premissen att de svenska fjällmarkerna ägdes av staten, men uppläts till samebyar för renbete inom angivna områden eller där renskötsel bedrivits ”av ålder”. Samebyarna ville dock pröva ifall de på rättsliga grunder hade äganderätt på markerna, eftersom de ensamma och under lång tid brukat markerna. I andra hand, ifall domstolen kom fram till att staten ägde skattefjällen, ville samebyarna få prövat ifall de hade starkare rättigheter till dessa marker än vad som kunde uttolkas av rennäringslagen.
Högsta Domstolen kom fram till att samebyarna varken hade äganderätt till skattefjällen eller några rättigheter utöver vad som angavs i lagen. I början betraktades detta som ett stort nederlag för både de berörda samebyarna och för det samiska folket, men denna syn har över tid förändrats. Högsta Domstolen gjorde nämligen vissa principuttalanden i sin dom som senare har kommit att få stor betydelse i arbetet att fastställa och tydliggöra den samiska bruksrätten till mark och vatten.
HD konstaterade att renskötselrätten vilade på civilrättslig grund och tillhörde det samiska folket kollektivt. Det fastslogs därför att renskötselrätten skulle betraktas som en rätt att bruka markerna som var likställd med den grundlagsskyddade äganderätten (regeringsformen 2:18). Uttalandet var principiellt viktigt, då det klargjorde att samernas kollektiva renskötselrätt vilade på en stabilare grund än bara enkel lagstiftning eller avtal.
HD kom också fram till att renskötselrätten baserades på urminnes hävd, enligt de kriterier som uppställdes i den gamla jordabalken. Domstolen ansåg att kriterierna inte uppfylldes i de områden som Skattefjällsmålet gällde, men nämnde att områden i de nordligare delarna av landet troligen mötte kraven. Resonemanget förklarades dock inte djupare än så, eftersom domstolen som princip bara ska behandla det aktuella rättsfallet. Det har förenklat uttryckts att samebyarna förlorade i sak, men att det samiska folket ändå vann en principiell delseger, tack vare de klargöranden som domstolen gjorde.
Följderna av Högsta Domstolens utslag blev att rennäringslagen ändrades. I första paragrafen lades det till att ”rätten […] tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd”. De följande decennierna grundades många domar i tvistemål som gällt samers renskötselrätt på de slutsatser som drogs av HD i Skattefjällsmålet. Sedan dess har därför målet haft stor betydelse för hur den samiska renskötselrätten tolkats i domstolar.
Text: Olov Anders Sikku