I Guds tjänst
För att tvinga samerna att överge sin religion och istället komma till kyrkans gudstjänster och undervisning använde kyrkan straff av olika slag: böter, fängelse eller dödsstraff. De heliga platserna skändades och trummor brändes.
Under århundraden levde den traditionella samiska religionen sida vid sida med kristendomen. Från 1600-talet gick försöken att kristna samerna hand i hand med kungamaktens strävan att erövra områdena i norr. När religionen blev ett maktmedel begicks många övergrepp mot samerna, precis som mot andra urfolk i världen.
För samerna innebar förbudet att utöva den egna religionen, för att istället anamma den kristna religionen, ett stort dilemma. Kristendomen hindrade dem i deras traditionella liv. De tvingades lämna renhjorden för att besöka kyrkan och tvingades skicka sina barn till skolan. Den traditionella religionens ceremonier kunde de däremot utföra där de befann sig. Dessutom hjälpte de samiska gudarna till i det dagliga livet, både hemma i kåtan, ute i renskogen och vid jakt och fiske.
Den kristne guden ansågs däremot inte befatta sig med det vardagliga. Det samerna reagerade mest emot var när prästerna angrep förhållandet till de döda förfäderna. I det samiska samhället var de döda förfäderna en viktig del av familjen. Förfäderna ansågs ta del av de levandes göranden och låtanden. De kunde orsaka bekymmer, som sjukdomar, men var även till stor hjälp, genom att beskydda anhöriga eller vakta deras renhjordar.
Samerna hade stor vördnad för sina förfäder. Präster och missionärer attackerade hårt denna föreställning. I den kristna världen fanns inte någon plats för den samiska föreställningen om de döda. För samerna betydde tvångskristnandet ett stort ingrepp i den egna kulturen, eftersom en viktig del av familjen plötsligt inte ansågs existera.
Under tvång besökte samerna kyrkans gudstjänster. En del samer anammade den kristna läran, men många fortsatte med de traditionella ceremonierna i hemlighet. Eftersom de kristna kyrkorna var få och låg långt borta, medan de samiska gudarna och ritualerna var nära människorna kunde de två trosvärldarna länge existera sida vid sida.
Det fanns också en rädsla för att tvingas överge sina förfäders tro. Man menade att förfäderna levat i lycka och välmåga när de fritt brukade de gamla heliga platserna, men sedan kyrkan börjat lägga hinder i vägen för förfädernas tro hade en allmän fattigdom tilltagit. För att slippa ifrån tvånget att delta i kyrkans undervisning och gudstjänster lät många samer bli att komma till kyrkplatsen i den egna byn eller så flyttade man iväg till andra platser, som låg längre bort från kyrkans inflytande.
För samerna innebar förbudet att utöva den egna religionen, för att istället anamma den kristna religionen, ett stort dilemma. Kristendomen hindrade dem i deras traditionella liv. De tvingades lämna renhjorden för att besöka kyrkan och tvingades skicka sina barn till skolan. Den traditionella religionens ceremonier kunde de däremot utföra där de befann sig. Dessutom hjälpte de samiska gudarna till i det dagliga livet, både hemma i kåtan, ute i renskogen och vid jakt och fiske.
Den kristne guden ansågs däremot inte befatta sig med det vardagliga. Det samerna reagerade mest emot var när prästerna angrep förhållandet till de döda förfäderna. I det samiska samhället var de döda förfäderna en viktig del av familjen. Förfäderna ansågs ta del av de levandes göranden och låtanden. De kunde orsaka bekymmer, som sjukdomar, men var även till stor hjälp, genom att beskydda anhöriga eller vakta deras renhjordar.
Samerna hade stor vördnad för sina förfäder. Präster och missionärer attackerade hårt denna föreställning. I den kristna världen fanns inte någon plats för den samiska föreställningen om de döda. För samerna betydde tvångskristnandet ett stort ingrepp i den egna kulturen, eftersom en viktig del av familjen plötsligt inte ansågs existera.
Under tvång besökte samerna kyrkans gudstjänster. En del samer anammade den kristna läran, men många fortsatte med de traditionella ceremonierna i hemlighet. Eftersom de kristna kyrkorna var få och låg långt borta, medan de samiska gudarna och ritualerna var nära människorna kunde de två trosvärldarna länge existera sida vid sida.
Det fanns också en rädsla för att tvingas överge sina förfäders tro. Man menade att förfäderna levat i lycka och välmåga när de fritt brukade de gamla heliga platserna, men sedan kyrkan börjat lägga hinder i vägen för förfädernas tro hade en allmän fattigdom tilltagit. För att slippa ifrån tvånget att delta i kyrkans undervisning och gudstjänster lät många samer bli att komma till kyrkplatsen i den egna byn eller så flyttade man iväg till andra platser, som låg längre bort från kyrkans inflytande.