Laila har hela Sápmi som kundkrets

Det plingar till när jag kliver in i Eurosuandohuset i Karesuando där gränsälven till Finland passerar. När jag går upp för de tio trappstegen möter jag skylten Samisk design och material och Laila Idivuoma.

–Ja, jag vet, mitt företagsnamn är långt och jag har tänkt att jag skulle byta. Men sen fick jag rådet att inte göra det. Jag hade så många klick på min sajt, mina kunder känner till mig och namnet och de skulle inte hitta till mig om jag bytte, säger hon.

Att det skulle bli design för Laila Idivuoma, 63, föll sig naturligt då hennes mor var en riktig kreativ fläkt och sydde både traditionell samisk slöjd men även kläder och klänningar som Laila fick ha på sig som liten.
– Hon var väldigt kreativ och en stor inspiration, berättar Laila Idivuoma.

Hennes egen resa till att bli företagare började för 32 år sedan, då hon gick Samernas utbildningscentrum. De är normalt beläget i Jokkmokk, men arbetsförmedlingen ordnade så att utbildningens flyttade till Karesuando istället. Något som Laila uppskattade då hon fick bo kvar i sin hemort.

– Min tredje son var liten då och jag minns att jag till en början skulle få en barnvakt i bidrag av arbetsförmedlingen för att kunna studera i Jokkmokk. Helt plötsligt hade de planerat för att ha utbildningen här istället, vilket passade mig perfekt, ler Laila.

Efter utbildningen blev det även två år på Luleå tekniska universitet där hon studerade design. Än idag minns hon hur hon och hennes studiekollega kom på idén till det gemensamma projektarbetet.

–Vi irrade omkring där på parkeringen i Luleå och kunde inte hitta parkeringsautomaten. Då föddes idén till att vi skulle designa en parkeringsautomat som verkligen syntes. 

Sagt och gjort, de blev till en parkeringsautomat som liknade ett fjäll och som syntes därefter. Resultatet blev över förväntan och de fick positiv respons av lärarna. Efter examen tog Laila jobb inom olika branscher tills hon en dag fick ett erbjudande hon inte kunde motstå. Hon fick ta över alla kunder som en lokal företagare skaffat sig. Hans specialité var tyger och band och hans kontaktnät blev till Lailas levebröd, företaget Samisk design och material.

Sedan tio år tillbaka har Laila servat samiska designers och andra med tyger, dekorationsband, men tar även in lokala slöjdares och sömmerskorsalster till försäljning i hennes butik. Ja och där finns även samiskdesignade muggar, fat och brickor och mössor och annat. Och de som behöver hjälp med att sy sin kolt själv brukar Laila kunna hjälpa till med både mönster men även själva arbetet om så behövs. En av de självklara mötesplatserna där hon får bekanta sig med sina kunder är Jokkmokks marknad där hon blivit ett stående inslag, även om hon trivs bäst i Idivuoma där hon bor och i Karesuando där hon har sin butik och atelje.

– Karesuando är centrum i Sápmi. Här har jag nära till allt. Många från Finland och Norge kör förbi här och jag har lika långt till Tromsö som Alta, Rovaniemi och Luleå. Det är bara två timmar med bil från Kiruna. Egentligen borde Sametinget ligga här, föreslår Laila Idivuoma.

Där bakom kassan, i hörnet står symaskinen och ett privat projekt, det är en mössa till yngsta barnbarnet som är påbörjad. På väggen bredvid hänger två tavlor, det visar sig som hon själv målat tavlan som föreställer fjällen och gjort installationen, där ett öga syns bakom ett flätat skinnband, som är ett mindre exemplar av en större tavla som hon döpt till Tidlös 2. Den målades efter Anna von Hausswolff låt i teveprogrammet Sápmi Sessions.  

De senaste årens pandemi har satt egenföretagarnas kreativitet på prov. Och trots att Laila berättar att pandemin förstörde mycket, gick det bra, mycket tack vare digitala livesändningar där hon sålde sina produkter. Men trots det har hon inte fortsatt på den vägen utan hon håller sig hellre till fysiska kunder eller till telefon och mejl. Även om hon är noggrann med att inte svara på kväller eller helger. Ett medvetet val hon gjort för att jobbet inte ska ta överhanden.

Nu är siktet inställt på att designa egna gardiner och åter börja producera hennes samisktalande dockor klädda i fina karesuandokoltar.

– Det projektet hade jag för lite över tjugo år sedan. Jag gjorde allt. Kropparna till dockorna, målade dem, även håret, och varje docka fick ett eget utseende. När jag inte kunde beställa hundratals exemplar av ljuddosor från Kina fick jag dem tillverkade av en kunnig musiker i Piteå istället och spelade själv in replikerna innan jag lödde ihop dosorna som placerades i dockan.

Hon berättar att hennes dockor pryder hem runtom i hela världen. En levererade till Japan och en annan flög till Amerika. Nu har hon planer på att återstarta docktillverkningen igen.

 Hur är det att vara egenföretagare?

– Jag trivs. Jag är min egen chef och har ingen som styr mig. Jag skulle inte vilja ha något annat jobb. Men det är upp till mig att synas och utvecklas. Någon gång känns det dock tungt att åka till jobbet, men det är bara att göra det. Jag brukar tänka att när jag nu fixat ett jobb åt mig själv är det väl bara att ta sig i kragen. Ifjol hade jag semester i två veckor, det var när jag var på kalvmärkning. Sen brukar jag ta någon kortare ledighet då och då.

Vad har du för mål?

– Nu när jag haft tioårsjubileum får jag väl ställa in siktet på tio år till, säger Laila Idivuoma.

LARS-OLA MARAKATT