Idrott och lek
Samisk idrott är en företeelse som bygger på det vardagliga livet. Det är först under de senaste årtiondena som den icke ”vardagliga” idrotten börjat få fast mark i den samiska kulturen. Historiskt sett fanns det många idrottsliga bragdmän och kvinnor som var samer. Framför allt inom längdskidåkning men även alpint.
Idrott har i alla tider haft stor social betydelse. Alla åldrar har deltagit vilket har gjort att samhörighetskänslan stärkts mellan generationerna. De samiska mästerskapen är öppna för alla från nio år och uppåt - indelade i olika klasser förstås.
Renen har varit det centrala i utformningen av de samiska lekarna och tävlingarna. Den äldsta tidens tävlingar bygger på lek, precision och kraft. Där kraft är det extremaste, då vi än idag förundras över den enorma kapacitet flertalet av dåtidens samer besatt, främst när det gällde uthållighet.
Den 17:e augusti 1947 på sameungdomarnas årsfest i Jukkasjärvi beslutas att Jokkmokks sameförening, kommande vinter skulle anordna en idrottsfest. Så föddes Samemästerskapen. Året var 1948. Same-SM arrangerades av elever och lärare vid Samernas Folkhögskola, som samma år hade flyttad sin verksamhet från Sorsele till Jokkmokk. Även samemästerskapet 1949 arrangerades i Jokkmokk. Bägge mästerskapen kan liknas vi lokala tävlingar. Antalet deltagare utifrån var få.
Samemästerskapen fick sitt första stora uppsving 1950 då tävlingarna hölls i Vilhelmina. Tävlingsledaren Sjul Axel Nejne tog hjälp av idrottsföreningen för det tävlingstekniska och Vilhelmina bjöd också ett flertal kringarrangemang som lockade tävlande och samer utifrån.
Året därpå arrangerades samemästerskapen i Luleå samtidigt som det svenska mästerskapet på skidor. Hela arrangemanget hade överlåtits till lokala arrangörer utan samiskt inflytande. Det slutade med att mästerskapet mer eller mindre blev en katastrof. Samerna utnyttjades som ett exotiskt inslag i det stora arrangemanget och bland dem som varit med från början hördes ett ramaskri.
-Det hela smakar nöjesindustri och börjar likna någonting som gränsar till exploatering, tyckte Lennart Wallmark, dåvarande rektor på Samernas Folkhögskola.
Efter detta tog sameföreningar återigen över arrangemanget efter den modell som Vilhelmina så framgångsrikt visat 1950. ”Samernas skidförbund” som bildats 1948, fick ett ansvar för att se till att det arrangerades samemästerskap varje år. 1971 bytte förbundet namn till Samernas idrottsförbund för att kunna bredda verksamheten till andra idrottsgrenar. Vid samma årsmöte beslutades också att sameföreningarna skulle få delta för att göra det möjligt för fler samer att delta, även de som inte var medlemmar i samebyar.
Under senare delen av 70-talet föddes tanken på nordiska samemästerskap efter att samer från Norge framgångsrikt deltagit utom tävlan. 1979 tillsattes en interimsstyrelse som gick i uppdrag att arbeta fram en modell för ett samlat samiskt idrottsförbund. Året därpå bildades Sámiid Valastallan lihttu - Samernas idrottsförbund. Den samnordiska verksamheten har därefter utvecklats till att gälla både vinter och sommaridrotter.
I slutet på 70-talet händer också en del annat intressant. 1977 arrangeras det första samiska sommarmästerskapet. Det är Samernas Idrottsförbunds styrelse som själva står för ett arrangemang i Ankarede i samarbete med den lokala sameföreningen. Förutom individuell lassokastning så det testades en ”patrulltävling” med tremannalag som innehöll terränglöpning och lassokastning. Under de följande åren finmejslades tävlingsprogrammet till att innehålla individuell lassokastning, terränglöpning och stafetter med både löpning och lassokastning. Numera är de samiska sommarmästerskapen ett stort arrangemang med flera hundra deltagare.
Det nästa som händer är att fotbollen gör sitt intåg som samisk mästerskapstävling. På svensk sida var man tidigt igång med en samisk fotbollsturnering som med åren blev en populär folkfest. Pingstcupen i fotboll i Jokkmokk startade 1968 och hade sin storhetstid i slutet av 90-talet med uppemot 20 lag. Turneringen pågick oavbrutet fram till 2006 då arrangörerna tvingades göra uppehåll på grund av för få anmälningar. Det hängde också samman med att pingsthelgen blev en vanlig helg från och med 2006.
Fotbollen blev den idrott som var först med ett samiskt landslag. Premiärmatchen spelades 1985 mot Åland i Mariehamn. Det första samiska landslaget bestod av spelare från i huvudsak Norge och Sverige och på den vägen har det fortsatt. Norra Finland är ingen större fotbollsregion och har haft svårt att fostra samiska landslagslirare. Den samiska landslagsfotbollen har fortsatt att utvecklas även om det av och till dröjt några år mellan landskamperna. Det är en kostsam verksamhet med svag organisering. 2014 arrangerades Conifa World Cup i Östersund. Turneringen är ett världsmästerskap för minoriteter och det var andra gången den hölls.