Toner från dragspel och sång på lulesamiska
Katarina Rimpi och Mandy Senger kände varandra sedan tidigare, men det var under inspelningen av den lulesamiska barnskivan ”Buoremus ajgge” som deras samarbete började. De bestämde sig då för att starta ett eget band med Katarina som sångerska och Mandy som låtskrivare. Bandnamnet Jarŋŋa kom senare, då det tog lite tid att hitta ett namn som kändes bra.
- Jarŋŋa, som är samiska betyder ”den vidaste delen av sjön” och ng-ljudet som finns i namnet, är ju så vackert och speciellt, säger Mandy.
I Jarŋŋa medverkar duktiga musiker med stränginstrument, trummor och flöjt men även dragspel och såg kan höras. Bandets besättning varierar och de har spelat med etablerade internationella gästmusiker, från bland annat Finland, Chile, Tyskland, Norge och Irland.
- I maj 2011 släppte vi debutalbumet ” Jarŋŋa”, berättar de.
Mandy och Katarinas första spelning var på Jokkmokks marknad 2008. Samma år tävlade de på Sami Grand Prix i Kautokeino med låten Julevädno och kom på tredje plats i tävlingen. Där träffade de Brita-Stina Sjaggo från Seidigava i Arjeplogs kommun. Hennes röst stämde så bra mot Katarinas mezzo och Mandys alt.
- När hon började i gruppen blev hon vår sångfågel med sin fina sopranröst, berättar de.
Katarina kommer från Ålloluokta. Under skoltiden vågade hon inte ens vara med i skolkören men blygseln växte bort och för sju år sedan började hon jojka. Under Jokkmokksmarknaden 2010, fick hon Jokkmokks korvs musikstipendium, med motiveringen: "Med sin jojk och sitt berättande för Katarina Rimpi ett gammalt samiskt kulturarv vidare. Hon är en förebild för de samiska ungdomarna.”
- Det känns hedrande och roligt att jobbet jag gör uppskattas i min egen hemkommun, säger Katarina.
Själv har Katarina många spelningar per år och medverkar bland annat på Jokkmokksdagarna i Huddinge. Men hon tycker det är roligare att spela tillsammans med bandet och vill öka på den delen.
- Det skulle vara så roligt att få spela på större musikfestivaler runt om i världen, tillsammans.
Katarina är duktig konsthantverkare också men har varit barnledig en tid. Nu längtar hon efter att få skapa med händerna, främst i trä och horn och så målar hon. I höst hoppas hon få tid över för det också. - Det är ju fantastiskt att skapa saker. Då kan man gå in i sig själv i motsats till musiken där bara ger. Inspiration får jag ute i skogen, när jag fiskar eller åker skidor.
Mandy skriver och arrangerar de flesta låtarna som Jarŋŋa spelar men jobbar även som lärare på sameskolan i Gällivare. 2002 flyttade hon på grund av kärleken från den medelstora staden Halle i Tyskland till stora Luleälven, nära Porjus. Efter flytten blev det mest språkstudier, i svenska och sedan i samiska. Men hon hann också med att skriva filmmusik, bland annat till en dokumentär på SVT om Sarek nationalparks 100-års jubileum. Kärleken höll inte i sig men kvar i Jokkmokk blev hon ändå.
- För naturen behöver jag och i skogen kommer inspirationen fram, säger hon med eftertryck.
De tycker det är intressant att efterfrågan har ökat efter det annorlunda och traditionella
- Det är en otrolig resa, det här med gruppen Jarŋŋa , säger de engagerat.
Nu närmast far de till Tyskland, där de är nominerade till ett Europeiskt folkmusikpris, som ett band av tio, vilket känns spännande och oförutsägbart men roligt. I Norge och i Finland har de även spelat men inte i södra Sverige ännu.
- Det skulle vara roligt att få uppträda i Stockholm eller Göteborg med hela bandet.
Men vi behöver en manager! Det har blivit för tufft för oss att sköta allt själva, tillägger de med eftertryck.
Barbro Bäcklund
