Älgen
Älgen är ett viktigt jaktbyte för många och en viktig inkomstkälla för de som lever av traditionella näringar. Men så har det inte alltid varit. Älgstammen i Sápmi har genom historien varierat kraftigt från att inte funnits alls vissa tider till en hög och stabil älgstam idag.
Redan när samerna för tusentals år sedan var jägare och samlare var älgen i likhet med renen ett viktigt byte. Det visar bland annat älgfigurer på gamla spåtrummor och de hällristningar som finns på olika håll i Sápmi. Dessa visar bilder på olika händelser och djur såsom ren och älg och samen som jägaren. På 1600- och 1700-talen fanns ingen egentlig älgstam kvar i Norden överhuvudtaget. Anledningen tros vara att det vid den tiden fanns tusentals vargar som vid sidan av omfattande jakt på älg under några hundra år tog ned älgstammen till det minimala.
Jakten på varg uppmuntrades av statsmakterna och i mitten av 1800-talet var vargstammen betydligt svagare, samtidigt som jakten på älg reglerades. I början av 1900-talet hade älgstammen börjat återhämta sig och älgen blev alltmer synligt även i fjälltrakterna. Älgens höga reproduktionsförmåga gör att den förökar sig snabbt bara den får möjlighet till det.
Älgarna i det samiska fjällområdet är så kallade flyttälgar som under sommarhalvåret och fram till dess att snön kommer, uppehåller sig i fjälldalarna och kan också ses på kalfjället ibland. När snön blir djupare och mer svårframkomlig drar sig älgarna mot skogslandet i öster eller flyttar över fjället mot norska kusten. På våren flyttar de tillbaka mot fjällområdet igen. Älgarna kan förflytta sig olika långt beroende på områdets karaktär och om de hittar tillräckligt bra vinterbete. De som flyttar längst kan gå uppemot tjugo mil enkel väg.
För samer som lever av de traditionella näringarna, renskötsel, jakt, fiske samt sameslöjd ingår älgen som en del av inkomsten och levebrödet. Älgjakten kan på vissa håll och under vissa år ha en mycket stor betydelse beroende på inkomstvariationen i de övriga delarna i näringskombinationen. Detta sätt att leva är ingenting unikt utan har utvecklats under tusentals år från jägarsamhället till en successiv övergång till en mer fast renskötsel, men med jakten och fisket som viktiga binäringar. Idag är traditionen att leva av olika inkomstkällor lika viktig som förr. Det traditionella samiska samhället har följt med samhällsutvecklingen, men behållit de olika ”inkomstkällorna” från naturen. Detta är nämligen en förutsättning för att skapa sig en någotsånär stabilt levebröd.
Älgjakten har en stor betydelse för alla som har ett jaktintresse, både vad gäller köttets värde men också som en rekreation för människor med vanliga arbeten. Att få skjuta storvilt i form av älg, särskilt älg med stora horn är en trofé som inte alla kan uppnå. Det ger en status som inte kan uppnås med hur många ripor man än skjuter eller hur stor öring man än får upp från bäcken.
Jakten på älg i det samiska fjällområdet bedrivs oftast som spanings- och smygjakt. Naturen inbjuder ofta till den sortens jakt eftersom det finns både gott om myrområden och fjälldalar med goda spaningsmöjligheter. Jägarna känner oftast till de vandringsstråk som älgen har och kan passa just där. Det är en spännande jaktform som bedrivs ensam eller med jaktlag på några få personer. För samernas del är det oftast familjegrupper som jagar tillsammans.