Renmärke

Under kalvmärkningen som sker under sommarmånaderna,  arbetar man att märka renkalvarna. Renarna samlas till ett rengärde, där kastar renskötarna fast kalvarna och märker kalven i rätt märke.  Att det blir rätt märke är viktigt så att inte renkalven får fel ägare.  Eftersom vajan, kalvens mamma är märkt med sin ägares märke så märker man kalven i samma märke som den följer. Renkalven som fortfarande diar lämnar inte sin mor men det händer att de tappar bort varandra då ropar de och känner igen varandras rop och söker upp varandra snabbt igen. De renkalvar som inte blir märkta under sommaren, kan märkas under septemberslakten eller under vinterskiljningarna. Om det finns renar som är omärkta efter ett år går ägande över till samebyn där den omärkta renen befinner sig.

Alla renmärken finns registrerade hos Sametinget, det är även där man ansöker att ta över eller registrera ett nytt renmärke. Det finns ca 4600 renägare i Sverige.  För att kunna  äga en renmärke måste man var medlem i en sameby. Samebyn kan även ett eget renmärke för de kollektivt ägda renarna. Olika snitt i kombination är inte alltid tillåtet, det finns regler hur ett renmärke får se ut och hur stor del av örat som får utgöras av snitt.

Varje snitt har ett namn och genom att använda beteckningarna så går det snabbt att beskriva ett märke exakt. Beteckningarna  skiljer sig mellan de olika samiska språken.
Anna Skielta