Att skriva på samiska

Idag finns det sju olika ortografier (skriftspråk) för sju språk: sydsamiska, umesamiska, lulesamiska, pitesamiska, nordsamiska, enaresamiska, skoltsamiska och kildinsamiska. I Sverige används fem av dessa, nämligen sydsamiska, umesamiska, pitesamiska, lulesamiska och nordsamiska.

Sedan 1950-talet har det funnits ett gemensamt nordsamiskt skriftspråk i Sverige och Norge. Under 1970-talet gjorde den samiska språknämnden en hel del förändringar när man utarbetade ett nordsamiskt skriftspråk gemensamt med Finland.

Den nya ortografin började användas i tryck 1979. I det nordsamiska skriftspråket finns sju bokstäver som inte finns i det svenska skriftspråket. Dessa är tecken för ng-ljudet (ŋ) , tonande och tonlöst tje-ljud (č,ž), tonande och tonlöst läspljud (đ, ŧ), långt a (á) och sje-ljudet (som skrivs med š). Dessutom används c och z för ljudet t+s.

Den första lulesamiska ordboken hette "Lulelapsk ordbok" och färdigställdes på 50-talet. Sedan 1983 har man haft ett gemensamt skriftspråk för lulesamiska i Sverige och Norge. Typiskt är att man har teckenkombinationer som dtj, ttj, tj och sj. Lulesamiska används huvudsakligen i Jokkmokksområdet och tvärs över gränsen in i Norge (Tysfjord med angränsande områden). Även i södra Gällivare och i Arjeplog använder man de stavningsregler som används inom Jokkmokks kommun och som blivit normerande för skriven lulesamiska.

1978 antogs en gemensam sydsamisk ortografi i Norge och Sverige. Bokstäverna är samma som i svenska och norska bortsett från variationen ljust och mörkt i-ljud. Mörkt i-ljud bör skrivas med två prickar (ï). Man kan välja om man vill använda svenska eller norska tecken för å,ä och ö.