Hotade språk
Ett språk är hotat när talarna försvinner eller övergår till att tala ett annat språk, vanligtvis ett större språk som används av en mäktigare grupp. Det är också hotat när det används i färre och färre sammanhang, hela språkregistret inte används längre eller barnen får inte längre lära sig gruppens språk. När färre och färre använder det lokala språket, så är risken för att det ska dö ut uppenbar.
Runtom i världen lever minoritetsbefolkningar sida vid sida med majoritetsbefolkningar och exemplen är otaliga där minoritetsbefolkningarna överger eller tvingas överge sitt språk. Denna erfarenhet delar samerna med andra urfolk.
Den ökade globaliseringen och snabba urbanisering påverkar alla människor, men särskilt utsatta är de som tillhör små urfolk i världen. I takt med industrialiseringen och storskalig utvinning av råvaror förändras förutsättningarna för ett traditionellt levnadssätt. Många tvingas flytta till städer för att söka nya sätt att försörja sig.
Att lämna sitt eget samhälle innebär att bli utsatt för en stark press att prata det dominerande språket. Majoritetsspråket är eller upplevs som nödvändigt för att kunna ta del av samhället, medan det egna språket inte längre är nödvändigt på samma sätt. Möjligheterna och anledningarna att tala det egna språket blir färre och slutligen uppstår allt mera uttunnade möjligheter att överföra språket till nästa generation.
Hotet kan också komma från de styrande i det egna landet, som förbjuder användningen av minoritetsspråket. Omgivningens nedvärderande syn på minoriteter kan också påverka viljan att använda det egna språket. Språkets fortlevnad är då hotat.
Att det talas olika språk i världen är en rikedom. Varje språk är en del av världens kulturarv. Språken är en spegel av varje folks unika syn på världen. Att ett språk utrotas och försvinner innebär en oersättlig förlust av unik kulturell kunskap sedan många generationer, inklusive historiska, andliga och ekologiska kunskaper som kan vara nödvändiga inte bara för dess talare, men också för andra. Eftersom många små folk inte har något skriftspråk så är det talade språket också viktigt som bärare av traditionerna och som stöd för den kulturella identiteten.
Under de senaste hundra åren har en språkbytesprocess pågått i det samiska samhället. Samerna har under lång tid levt under ett starkt assimileringstryck (likriktningstryck). Något som lett till att många samer idag inte längre kan tala eller förstå samiska. Istället har svenskan blivit det språk som dominerar. När samiska talas är det framförallt i hemmet och i familjen, medan det däremot mer sällan hörs i det övriga samhället och i offentliga sammanhang.
Det viktigaste för att rädda ett språk från att dö ut är att samhället skapar förutsättningar för talarna att tala språket och lära sina barn. Det kräver en nationell politik som erkänner och skyddar minoritetens språk och ett utbildningssystem som verkar för modersmålsundervisning och starka utbildningsmodeller där man också undervisar i andra ämnen på målspråket. Det kräver en social och politisk miljö som uppmuntrar flerspråkighet och användandet av minoritetsspråk så att det blir en tillgång att tala ett sådant språk. I västvärlden har man länge betraktat flerspråkighet som ett undantag och enspråkighet som det normala, men större delen av mänskligheten växer upp med flera språk.
UNESCO är FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur. I mitten av 1990-talet publicerade UNESCO den första redovisningen över hotade språk i världen. Språkatlasen visar att över hälften av världens 7 000 språk är hotade och hundratals är redan utdöda. Antalet hotade språk har ökat dramatiskt på grund av snabbare sociala och ekonomiska förändringar. Bara sedan 1950 har 230 språk försvunnit. Däribland akkalasamiska, som talades på Kolahalvön i Ryssland.