Samerna och religionen
Samernas tidiga historia är i hög grad höljd i dunkel. Lika lite vet man om samernas tidiga religion. Men man vet att samerna någon gång i historien slog sig ner som jägare och fiskare i det område man nu bebor och att den gamla religionen var en naturreligion. Jord och vatten betraktas som levande väsen och måste respekteras genom riter och ett varsamt liv.
Den samiska tron har förändrats genom tiden och inte minst genom det inflytande skandinaverna och deras religion kommit att ha, både fornnordisk tro och kristendom. Att leva sida vid sida under hundratals år har gjort att bägge grupper färgats av varandras tänkande.
Källor från 1100-talet
Den äldsta, kända, skriftliga uppgiften vi har om samisk religion kommer från ett norskt historieverk från 1100-talet. Här berättas om hur en nåjd, en samisk schaman, genom sin trumma försätter sig i trance för att rädda en sjuk person. Även tecknen på trumskinnet beskrivs, som båt med åror, ren med seldon och en val. Den som tillverkade trumman har förmodligen levt sitt liv längs norska kusten, på sydsamiskt område. Det förstår man på genom tecknen på trumman och genom dess utformning. Den beskrivs likna ett såll och det är den sydsamiska trumman som har den formen.
Först långt senare, vid slutet av 1600-talet, kommer mer detaljerade berättelser om samisk traditionell religion. Nu är det präster som berättar om den för dem främmande religionen. Vid den här tiden har samer haft kontakt med kristendomen, främst katolicismen. Man har antagit katolska seder och bruk men den katolska kyrkan hade inte samma krav som de pietistiska 1600- och 1700-tals missionärerna på att samerna skulle förändra sina inre övertygelser och sin tro. För katolska kyrkan räckte det med att man till det yttre var kristen. Nu förväntas att samerna verkligen tror på den kristna läran.
Stora förändringar sker
Under 1600- och 1700-talet genomgick samerna en hård omvändelsekampanj där man tvingades överge sina riter, sina religiösa föremål och sina schamaner (nåjder). Hundratals trummor samlades in och brändes. Nåjder hotades till tystnad eller dömdes till död genom bränning för att avskräcka de andra och få samerna att foga sig. Barn togs från sina föräldrar till skolor där de användes för att ange föräldrar och släktingar som utövade traditionell religion.
Vid 1800-talet tror man att de flesta samer döpte sina barn, vigdes och begravdes inom kyrkans ramar. Samernas egen tro fanns nu bara kvar i dold form, inte i öppet berättande utan förtäckt i seder och skick som ingen längre menade vara ett hot mot kristendomen. Från den här tiden talar samerna i olika uppteckningar om sin traditionella religion som föregångarnas religion. Genom de myter och minnen som upptecknats ser man dock att religionen gjort avtryck som inte så lätt tvättats bort genom tiden. Man vill dock inte kalla det religion längre.
Religionen lever kvar
Traditioner lever och förändras med sin tid. Många riter, myter, och andra kunskaper gick förlorade. Andra kunskaper levde kvar i förtäckt form. Bäst bevarade är de vardagsnära handlingarna och tankarna som alla hade kunskap om och inte bara nåjden, som ju var religiös specialist. Man har också utvecklat nya sätt att i kulturella former utöva andlighet. Det är mycket av det som dagens samiska tro handlar om.
Man tar tillvara på de äldres minnen och den kunskap man fått med sig och möter så livets viktiga stunder. Vissa använder kyrkans riter men färgar dem samiska genom att klä sig i traditionell dräkt, tala samiska och använda jojk och andra samiska uttrycksmedel. Andra söker sig bort från den kyrka som berövat samerna så mycket och utför istället andra riter i andra former där man hämtar inspiration både från traditionen och från den nya tid man lever i. Kanske även från andra urfolk och arktiska folkgrupper.
Text: Åsa Virdi Kroik