Sydsamiska

Sydsamiska förekommer på båda sidor om den svensk-norska gränsen från Arjeplog-Saltfjäll i norr till Idre och Röros i söder. Sydsamiskan inrymmer grovt sett tre grupper: umesamiska, en mellangrupp och en sydlig grupp som ofta kallas rörossamiska.

Regelstyrt som de andra
Grammatiskt sett är sydsamiska ett lika regelstyrt språk som de övriga samiska språken. Sydsamiskan söder om Ume älv saknar stadieväxling med konsonanter, vilket förekommer i de andra samiska dialekterna (se förklaring under nordsamiska). Däremot är har vokalismen med olika sorters omljud stor betydelse. Första stavelsen på orden är alltid tryckstark. 

Verben hamnar långt bak
När man bygger meningar hamnar verben (handlingsorden) långt bak. Nomen (substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord) kan böjas i åtta olika former (kasus) i ental (singular) och flertal (plural). Sydsamiskan har en komplicerad vokalism. Vokalerna växlar enligt ett regelbundet mönster, beroende på böjningsmönster. Ett exempel är tvåstaviga substantiv där stammen slutar på ie såsom i ordet gåetie (kåta, hus eller hem). Illativformen "till kåtan" heter gåatan. Vokalkombinationen "åa" har alltså förändrats till "åe" i första stavelsen och "ie" har blivit "an" i andra stavelsen. 

Ett litet språk
Sydsamiskan har varit ett hårt trängt språk under lång tid. Många nybyggare flyttade in i det sydsamiska området från 1600-talet och långt in på 1800-talet. Renskötseln trängdes undan mer och mer och svenska blev det dominerande språket. Många av de som är gamla idag talade kanske sydsamiska som barn, men eftersom de inte lärde sig skriva och läsa på sydsamiska utan bara på svenska, har de slutat använda språket och inte fört över språket till sina barn. I det sydsamiska området har språkbytesprocessen pågått under längre tid än i det nordsamiska området.