Trumman var ett viktigt hjälpmedel för nåjden. Foto: Hans-Olof Utsi

Kontakt med andarna

I de religiösa ceremonierna mötte människorna gudarna och genom offer visade de sin respekt. Man offrade av många anledningar: för renarnas välstånd, för jakt- och ﬁskelycka, för att övervinna sjukdomar, för att graviditet och förlossning skulle gå bra.

Den som förmedlade kontakten mellan människorna och gudarnas värld var nåjden. När samerna skulle kristnas var det främst mot honom och hans redskap, trumman, som kyrkan riktade sin förföljelse. I lag förbjöds samerna att inneha trumma och utöva sin tro.

Utsedd av andarna
Nåjden/noajdde var centralgestalten i det samiska samhället. Han var läkare, spåman och offerförrättare vid stora offer. Han hade utsetts av andarna och hans viktigaste uppgift var att upprätthålla kontakten med de andliga världarna, särskilt de avlidnas värld.Till honom vände sig människorna vid kriser av olika slag som svält eller sjukdomar.

Försatte sig i trance
För att kunna möta makterna i de andra världarna försatte sig nåjden i trance. Genom att jojka och slå på sin trumma kunde han sätta sig i detta tillstånd. I trancen kunde nåjdens själ resa till de andra världarna och där förhandla med gudar eller de avlidna. Nåjden ﬁck hjälp av sina hjälpandar: en fågel, en rentjur, en ﬁsk eller en orm. De var hans vägvisare och beskyddade honom på hans resor.

Reste till de döda
Vid sjukdom måste nåjden fara till de avlidnas värld. Man trodde att den sjukes själ hade blivit bortrövad av de döda. Ofta var det döda släktingar som hade tagit själen till sig. I underjorden ﬁck nåjden förhandla med dödsrikets härskarinna, Jábbmeáhkko, om den sjukes själ. Mot löfte om offer till de döda eller deras härskarinna ﬁck nåjden ta med sig själen tillbaka och den sjuke tillfrisknade. Om nåjden inte fick med sig själen hem igen betydde det att den sjuke dog.

Nåjdens betydelse idag
Nåjdens funktion förändrades över tid. Han hade varit en schaman som använde sin trumma för att försätta sig i trance något som kyrkan inte kunde acceptera. Med tiden blev nåjd/nåejtie en benämning på en person med särskild utstrålning, en som kunde bota genom stenar, sina händer eller annat traditonellt sätt. Medan de äldre skrifterna mest talar om manliga nåjder, och bara någon gång om kvinnliga så blir berättelser om kvinnliga nåjder rikligare under 1800-talet. Vem är nåjd idag? Vissa personer pekas ut som nåjder av andra samer, själva talar de oftast inte om sig själva i de termerna. De anses kunna bota på andra sätt än vad läkarna gör. En del har särskilda förmågor som att känna på sig vad som ska hända eller uppfatta saker i naturen som inte andra gör.