Engagemang och glädje är drivkrafterna bakom samisk idrott
Modern samisk idrott föddes i Jokkmokk 1948 då samiska skidtävlingar anordnades för första gången. Idag, 75 år senare, har de samiska sommarmästerskapen tagit över som största evenemang. Men det finns krafter som jobbar för att samisk vinteridrott återigen ska blomstra. Lokalt har det startats en ny skidklubb i Jokkmokk med många samiska ungdomar och det alpina samiska skidlägret i Tärnaby blir allt populärare.
– Jag gör det för att det är så otroligt givande och roligt att se utvecklingen hos barnen och ungdomarna, och hur de växer som individer varje gång, säger initiativtagaren Jenny Israelsson Skoglund.
Samisk idrott har hittills haft en ganska osynlig närvaro på 2000-talet. Ljusglimtarna har varit de samiska innebandymästerskapen som arrangerats i samband med samiska veckan i Umeå. Även de samiska sommarmästerskapen i terränglöpning och lassokastning har lockat framförallt barn och unga. Det samiska fotbollsförbundet FA Sápmi har arrangerat fotbollsmatcher, framförallt deltagit med samiska ungdomslag under Piteå Summer Games.
Samiska idrottens vagga, skidåkning, har dock inte haft några mästerskap på flera år i Sverige. Annat var det i slutet på 1970-talet, med hundratals kombattanter i skidspåret. Men också de fotbollsmatcherna under pingstcupen i Jokkmokk var stora dragplåster i slutet på 1990-talet med 20-talet deltagande lag.
Men en viss utveckling av samiska vinteridrotten har börjat skönjas. Sedan åtta år tillbaka har Jenny Israelsson Skoglund i Arvidsjaur och det samiska föräldranätverket i Arvidsjaur samlat barn och ungdomar till ett alpint läger som lockat barn och unga från hela svenska Sápmi. I vinter hade lägret utökats med snowboardåkande ungdomar. För att kunna arrangera och få pengar till lägret förenar hon träning med språkträffar.
– Första tanken var att hitta en arena för samiska barn och unga som gillar att åka skidor, att träffas och prata samiska, från början var vi få men det ökar hela tiden, berättar Jenny Israelsson Skoglund.
Lägret är försatt till Tärnaby där Jenny är uppvuxen. Lägret hade i vinter 40 deltagare ungdomar, allt från storsatsande juniorer till barn, berättar Jenny. En av poängerna är att åldersspridningen ska vara stor, då de yngre barnen kan ta efter och inspireras av de äldre. Jenny som själv är uppvuxen med att resa runt på skidtävlingar minns med glädje de samiska mästerskapen i alpint då hon tävlade i utförsåkning när hon var barn. Det arrangemanget finns inte kvar och hon ser att engagemanget och eldsjälarna är få idag i jämförelse med 1900-talet.
Det saknas idag samiska idrottsföreningar som har grundverksamhet och bedriver idrottsträning. Samiska barn deltar i lokala klubbar utspridda över hela landet. Som till exempel i Jokkmokk, där Christian Rimpi är tränare i skidklubben. Han var med och återupplivade föreningen för sex år sedan. Idag har de 50 engagerade ungdomar som tränar skidåkning. En av dem är hans dotter Ebba Stina Rimpi. I vår var hon för första gången med och tävlade när de nordiska samiska mästerskapen i skidåkning och renskötartävling arrangerades i Kautokeino.
– Jag har inte tävlat med lasso förut. Men jag lärde mig snabbt. Det gick jättebra när jag tränade innan tävlingen. Jag siktade bra fast de blåste. Men under tävlingen blev det en knut i lassot och tvärstopp, berättar Ebba Stina som ändå vann båda tävlingarna.
I Arvidsjaur är Jenny Israelsson Skoglund engagerad i den lokala skidklubben där hennes barn åker slalom. Utöver det samlar hon in pengar från bland annat samiska förvaltningskommuner för att kunna arrangera skidlägret i Tärnaby.
– Jag borde väl inte behöva söka pengar. Det är inte så kul men det ger så mycket när man ser ungdomar utvecklas. Det är enormt roligt. Jag gör det för att jag bryr mig. För det är speciellt att se barn som nästan gråter när de ska åka hem efter lägret.
Jenny ser att det finns samiska ledare och idrottare överallt i Sápmi. Hennes önskan skulle vara att alla skulle samlas kring en idrottsförening som jobbar för samisk idrott.
– Drömmen skulle vara att man skulle ha en samisk idrottsorganisation, där alla skulle kunna vara medlemmar. Organisationen skulle hålla i tävlingarna både på vintern och sommaren och anordna alla resor. Tillsammans skulle vi bli starkare än enskilda sameföreningar. Då skulle vi kanske ha tre-fyra arenor där spelen skulle hållas.
Christian Rimpi i Jokkmokk tycker också att samer borde få chansen att tävla i samiska tävlingar.
– Idrott är viktigt för alla. Speciellt samisk idrott.
– När man hittar likasinnade finns det chans att man bygger vidare på en idrott som man själv tycker om längre. Vänner och gemenskap är den stora delen.
– Jag tycker det är väldigt roligt att man ordnar det. Roligt att samer har en egen tävling. De var jättejätteroligt. Jag lärde känna några nya kompisar, säger Ebba Stina Rimpi.
LARS-OLA MARAKATT