Folkvalda sameting

Sametingens uppbyggnad och roller varierar. Sametinget i Finland har 21 ledamöter och inga partier. Sametinget i Norge har 39 ledamöter och både samepolitiska partier och stortingspartier. Sametinget i Sverige har 31 ledamöter och enbart samepolitiska partier.

I Norge invigdes Sametinget 1989 och har en relativt självständig ställning. Rennäringsfrågor hanteras av en egen myndighet. I Norge finns även en samisk statssekreterare i Stortinget. Antalet samer i röstlängden till Sametinget är drygt 15 000.

I Sverige inrättades Sametinget 1993 som både en statlig myndighet och ett folkvalt parlament. Sametinget har myndighetansvar även för rennäringsfrågorna sedan 2007 då man övertog administrationen från Jordbruksverket i Jönköping och de tre nordliga länsstyrelserna. Antalet samer i röstlängden till Sametinget är drygt 8 300.

I Finland har samerna utökade rättigheter i de så kallade hembygdsområdena. Till skillnad från Norge och Sverige är det inte bara samer som har rätt att bedriva renskötsel. Ett samiskt organ inrättades redan 1973 och omarbetades 1996 för att mer likna sametingen i Norge och Sverige. Antalet samer i röstlängden är cirka 5 900.

För att harmonisera lagstiftningen och göra situationen för samerna i de nordiska länderna lite mer lika, har ett förslag till en Nordisk samekonvention tagits fram. Detta förhandlas av de nordiska regeringarna och sametingen. Det är ett grannlaga arbete som har tagit lång tid. Det finns ett förslag som sametingen i respektive land ska ta ställning till under 2017.

De tre sametingen har ett gemensamt råd som kan driva frågor som är gemensamma för alla samer, t ex i EU. Det kallas Samiskt parlamentariskt Råd (SPR). I rådet sitter sju representanter från vardera sameting. Ordförandeskapet roterar. Regelbundet arrangeras även parlamentarikerkonferenser då samtliga samepolitiker plus representanter för de ryska samerna kan diskutera gemensamma frågor och utmaningar, t ex exploateringen av de arktiska områdena.