2013-10-18
"Det sitter i normen från svenskt håll - man gör som man vill för det har man alltid gjort."
Anna-Lill Ledman är postdoktor i historia vid Umeå universitet och har snart avverkat hälften av tiden på sitt tvååriga och senaste forskningsprojekt om etikfrågor inom forskningen med samisk tematik. Målet är att utmana normer och uppfattningar om samiskhet och problematisera begreppet svenskhet i relation till den koloniala historien.
Sverige ligger långt efter många andra länder med urfolk, som till exempel Kanada och Australien.
- Där har man utvecklat riktlinjer för hur man ska bete sig när man forskar om urfolk. Vem bestämmer över forskningen, vem har inflytande i processen och vem bestämmer vad som är etiskt. Där har man ett urfolksperspektiv innan man godkänner en forskning och det borde vi ha i Sverige också.
Anna-Lill Ledman förklarar att det idag inte finns en etikprövning som är anpassad till samiska förhållanden. Istället utgår man ifrån Etikprövningslagen och vill man exempelvis bedriva samisk forskning som kommer att avslöja ras eller etnicitet måste en etikprövningsnämnd godkänna det.
- Men problemet är att de som sitter i kommittéerna har inte en samisk kompetens, säger Anna-Lill Ledman.
Och med tanke på den bakgrunden är hon inte förvånad över att Uppsala universitetsbibliotek tycker att det är acceptabelt att publicera bilder från en före detta rasbiologisk forskning och göra bilder på nakna samer tillgängliga för vem som helst att beställa och använda som de önskar.
- Det hänger ihop i ett större sammanhang. Det sitter i relationen mellan det majoritetssvenska och samiska där normen är att man från svenskt håll kan göra vad man vill för det har man alltid gjort. Det finns ett stort glapp i den svenska historien och förståelsen för kolonialismen finns inte, säger Anna-Lill Ledman.
Hon menar att det krävs en övergripande insats och förändring som genomsyrar hela samhället där man måste ställa sig frågan hur man kan ta sig rätten att fatta de här besluten.
- Jag tror också att det finns en missriktad välvilja där argumentet är att det är bra att bilderna finns så att vi kommer ihåg historien. Men man kan inte ha tänket att man ska våga visa historien om inte samerna själva gått med på det.
Ledman påpekar att det inte är säkert att samerna skulle säga nej till att bilderna är offentliga men det viktiga är att de får bestämma det själv utifrån ett samiskt perspektiv.
- Man missar att samerna har en rätt enligt lag att som ett folk själv bestämma om sin kultur och sitt samhälle.
För en svensk person är det förmodligen inga problem att publicera bilder som är sjuttio, åttio år gamla och tänka att ingen känner igen personerna. Men för samerna som är färre till antalet och där släkten har stor betydelse och man har koll på vem som är vem blir en bild från rasforskningen snabbt igenkänd.
- Det här förstår man inte om man inte är same. Man glömmer det samiska perspektivet och det är så lätt att som majoritetssvensk känna sig kränkt och inte förstå vad man gjort för fel och tycka att samerna bråkar, säger Anna-Lill Ledman.
Hon tycker att Sametinget borde ta ställning till hur man ser på rasbiologibilderna och ställa krav på hur de får användas.
- Man borde hävda rätt till självbestämmande i sådana här frågor och det kan ställas högre krav än vad som görs idag.
ANN-HELÉN LAESTADIUS
- Där har man utvecklat riktlinjer för hur man ska bete sig när man forskar om urfolk. Vem bestämmer över forskningen, vem har inflytande i processen och vem bestämmer vad som är etiskt. Där har man ett urfolksperspektiv innan man godkänner en forskning och det borde vi ha i Sverige också.
Anna-Lill Ledman förklarar att det idag inte finns en etikprövning som är anpassad till samiska förhållanden. Istället utgår man ifrån Etikprövningslagen och vill man exempelvis bedriva samisk forskning som kommer att avslöja ras eller etnicitet måste en etikprövningsnämnd godkänna det.
- Men problemet är att de som sitter i kommittéerna har inte en samisk kompetens, säger Anna-Lill Ledman.
Och med tanke på den bakgrunden är hon inte förvånad över att Uppsala universitetsbibliotek tycker att det är acceptabelt att publicera bilder från en före detta rasbiologisk forskning och göra bilder på nakna samer tillgängliga för vem som helst att beställa och använda som de önskar.
- Det hänger ihop i ett större sammanhang. Det sitter i relationen mellan det majoritetssvenska och samiska där normen är att man från svenskt håll kan göra vad man vill för det har man alltid gjort. Det finns ett stort glapp i den svenska historien och förståelsen för kolonialismen finns inte, säger Anna-Lill Ledman.
Hon menar att det krävs en övergripande insats och förändring som genomsyrar hela samhället där man måste ställa sig frågan hur man kan ta sig rätten att fatta de här besluten.
- Jag tror också att det finns en missriktad välvilja där argumentet är att det är bra att bilderna finns så att vi kommer ihåg historien. Men man kan inte ha tänket att man ska våga visa historien om inte samerna själva gått med på det.
Ledman påpekar att det inte är säkert att samerna skulle säga nej till att bilderna är offentliga men det viktiga är att de får bestämma det själv utifrån ett samiskt perspektiv.
- Man missar att samerna har en rätt enligt lag att som ett folk själv bestämma om sin kultur och sitt samhälle.
För en svensk person är det förmodligen inga problem att publicera bilder som är sjuttio, åttio år gamla och tänka att ingen känner igen personerna. Men för samerna som är färre till antalet och där släkten har stor betydelse och man har koll på vem som är vem blir en bild från rasforskningen snabbt igenkänd.
- Det här förstår man inte om man inte är same. Man glömmer det samiska perspektivet och det är så lätt att som majoritetssvensk känna sig kränkt och inte förstå vad man gjort för fel och tycka att samerna bråkar, säger Anna-Lill Ledman.
Hon tycker att Sametinget borde ta ställning till hur man ser på rasbiologibilderna och ställa krav på hur de får användas.
- Man borde hävda rätt till självbestämmande i sådana här frågor och det kan ställas högre krav än vad som görs idag.
ANN-HELÉN LAESTADIUS