Frustrerade väljare till valurnorna

Bara 16 % av väljarkåren har högt eller mycket högt förtroende för Sametinget. Det visar en studie av valet 2013. Det beror, enligt forskarna, på att väljarna förväntar sig så mycket mer än politikerna har mandat att göra.
- Det är klart att när man har ett folkvalt organ så vill man ju att de ska jobba med frågor som är viktiga för det samiska samhällets utveckling. Det är frågor som har debatterats länge och återkommit om och om igen. Väljarna vill se resultat, säger Ragnhild Nilsson, statsvetare vid Stockholms universitet och medförfattare till forskarrapporten Sametingsval: väljare, partier och media (2016).

Enligt sametingslagen ska Sametinget ”verka för en levande samisk kultur” (2 kap. 1 §). Vart fjärde år går det samiska folket till val. 21 maj 2017 är det dags igen. Första valet var 1993. Nu är nästan 9000 personer registrerade i Sametingets röstlängd. De har nio partier och 286 kandidater att välja på. I både svensk och samisk media rapporteras det mest om den politiska delen av Sametinget, men i verkligheten används ca 190 av de drygt 200 miljoner kronor, som är Sametingets totala budget, till vanlig statlig myndighetsutövning, det vill säga transfereringar och utförande av uppdrag från regering och departement.

Självbestämmande är en stor fråga för väljare och politiker i Sametinget. Men för svensk politik och förvaltning är Sametinget ett rådgivande organ och en expertmyndighet för samiska frågor. Med den folkvalda delen ville lagstiftaren förankra den nya myndigheten hos det samiska folket, inte ge folket stort inflytande eller självstyre.
- Väljarna vill att Sametingets inflytande ska öka. Då tycker jag att man kan förvänta sig att man partierna och politikerna gör något åt det inom den politiska ramen. Den är vid, det är inte bara plenummötena som är politik, säger Ragnhild Nilsson.

Ett valår som i år får partierna dela på 1,2 miljoner kronor i så kallat valstöd. Men ett vanligt år får ett parti i Sametinget bara 22 000 kr plus 11 000 kr per mandat och år.
-Det är en stor brist att partierna inte har resurser att ta mer kontakt med svenska politiker, för att påverka den svenska politiken genom den samiska politiken, säger Ragnhild Nilsson.

Att sametingspolitiken har så liten, eller ingen, möjlighet att påverka de områden som är viktigast för det samiska folket, som rovdjurspolitik och hur naturresurser används, gör en del väljare frustrerade. ”Varför är de så oense och pratar så mycket om sådant de inte kan påverka?”

Statsvetare Ulf Mörkenstam, också vid Stockholms universitet och delaktig i forskarrapporten om valet 2013, såg i en intervju i SR Sameradion i mars det konstruktiva i just det:
- Det är viktigt att politikerna driver på och tänjer gränserna, att man visar att konstruktionen är problematisk. De olika politiska partierna representerar väljarkårens intressen och väljarkåren har intressen som går långt utöver Sametingets mandat och det tycker jag att partierna driver bra. Annars blir det aldrig någon förändring.

-Det är en omöjlig uppgift att vara både folkvalda och myndighet. Sametinget måste bestämma sig om man vill vara det ena eller det andra och sen utifrån det diskutera styrning, säger Ragnhild Nilsson apropå Ekonomistyrningsverkets rapport från tidigare i år, Analys av Sametinget - Finansiering och intern styrning och kontroll.

Pia Sjögren