Historisk världskonferens för urfolk
– Världskonferensen antog ett antal rekommendationer som handlar om hur man mer effektivt ska implementera rättigheterna i urfolksdeklarationen både på det internationella planet och på nationell nivå, säger samerådets chefsjurist Mattias Åhrén.
Åhrén vill särskilt lyfta fram artiklarna sju och åtta i slutdokumentet. Den första handlar om att staterna måste rådfråga och samarbeta med urfolken i alla beslut som rör dem. Dessutom ska staterna se över exempelvis lagstiftningen för att bättre kunna leva upp till FN:s urfolksdeklaration. Artikel åtta handlar om att staterna förpliktigar sig att ta fram nationella handlingsplaner för att visa hur de i praktiken ska förverkliga deklarationen.
– Innehållet i artikel sju och åtta understryker därmed den juridiska relevansen av urfolksdeklarationen - att de rättigheter som kommer till uttryck där faktiskt är rättsligt bindande även om deklarationen som sådan formellt inte är ett rättsligt dokument, säger Mattias Åhrén.
Huvudteman för världskonferensen var mark och vatten, vilka båda är grunden för urfolkens identitet och kultur oavsett var i världen de bor. Kampen till försvar för just land och naturresurser en enande faktor för alla världens urfolk. Under världskonferensen blev det också tydligt att urfolken inte är isolerade i att driva sina rättigheter i förhållande till majoritetssamhällena i sina respektive länder, utan utgör en global rörelse som driver urfolksfrågor. Framför allt pågår det många kamper på många fronter mot den allt mer expansiva utvinningspolitiken runt om i världen.
Josefina Skerk var en av Sametingets delegater på plats i New York.
– Det har varit väldigt värdefullt för mig att träffa andra urfolk och utbyta erfarenheter och se hur lika våra situationer är över hela jorden. Vi delar i stor utsträckning historia och problem och kan hämta styrka ur att vi är många.
I slutdokumentets artikel 21 finns en skrivning som understryker staternas skyldighet att upprätta processer för att identifiera och driva igenom urfolkens rättigheter avseende mark, territorium och naturresurser.
– När regeringen ska genomföra en lagförändring som berör samerna, så ska de konsultera oss först, säger Josefina Skerk med en förhoppning om att förhandlingsläget i förhållande till den svenska regeringen har förbättrats i och med den historiska överenskommelsen.
Lolita Chávez tillhör mayafolket i Guatemala och är människorättsförsvarare och urfolksledare i ett land där mayafolket, trots att de utgör en majoritet av befolkningen, lever i utanförskap och under starkt förtryck. Hon menar att det är viktigt att urfolken fortsätter erkänna sitt ursprung och hävda sin urfolksidentitet för att undvika att deras existens undergrävs.
– Vi ska också vara tydliga med att FN-systemet inte ger oss någonting gratis, utan att det är vi som genom att utkräva våra rättigheter och föra en ständig kamp vinner delsegrar mot målet att fullt ut erkännas som urfolk och få våra rättigheter accepterade i praktiken. säger Chávez.
Parallellt med världskonferensen höll FN även ett klimattoppmöte i New York och dagen innan programmet satte igång anordnades världens största klimatmarsch - en manifestation för klimatet - på Manhattans gator. I frontledet gick världens urfolk, varav många kvinnor.
På klimattoppmötet var Kathy Jetnil-Kijiner, urfolkskvinna, poet och miljörättsaktivist från Marshallöarna, den enda talaren från civilsamhället. I en av de sista raderna i den dikt hon själv skrivit och framförde inför den samlade världseliten sammanfattade hon vad urfolkens rättighets- och miljökamp handlar om.
– Vi förtjänar mer än att bara överleva. Vi förtjänar att blomstra.
Skådespelerskan och urfolksaktivisten Casey Camp-Horinek, som tillhör Ponca-nationen i Oaklahoma, skickade ett budskap till världens ekonomiska och politiska ledare från FN:s kyrkliga centrum.
– Dollar kan vi elda upp men marken kommer att finnas för alltid.
TEXT OCH FOTO: CHRISTIN SANDBERG