Markerna berättar och minns
Den 30 september 2026 överlämnade Sanningskommissionen för det samiska folket sin
slutrapport till regeringen, Sametinget och Sáminuorra. Rapporten sammanfattar
kommissionens arbete med att kartlägga och granska den politik som förts mot samer
och vilka konsekvenser den fått för det samiska folket.
Kommissionen konstaterar att statens politik under lång tid har påverkat samers möjligheter att använda och utveckla sina språk, utöva kultur, bedriva traditionella näringar och ha inflytande
över mark och vatten. Rapporten beskriver hur historiska beslut och åtgärder fortfarande
påverkar samers livsvillkor i dag.
Förlust, splittring och motstånd
I rapporten beskrivs konsekvenserna av den förda politiken som förlust av språk, kultur och
marker samt olika former av splittring inom det samiska samhället. Kommissionen lyfter även
fram hur rasbiologi, diskriminering och assimilering har påverkat samiska individer och
samhällen. Samtidigt beskrivs den motståndskraft som gjort att samiska språk,
kunskaper och traditioner kunnat leva vidare trots påfrestningarna.
Markerna har en central plats
En viktig del av rapporten handlar om relationen mellan samer och marken. Kommissionen
beskriver hur statliga beslut om mark och naturresurser påverkat förutsättningarna för
renskötsel, jakt, fiske och andra traditionella sätt att leva. Rapporten lyfter fram att
markfrågorna fortfarande är centrala för många samer och att historiska ingrepp
fortsätter att påverka dagens situation.
Kunskapsbrist och osynliggörande
Rapporten behandlar också den begränsade kunskapen om samer i det svenska samhället. Kommissionen menar att samers historia och erfarenheter länge fått litet utrymme i utbildning
och offentlig historieskrivning. Detta har bidragit till missförstånd, fördomar och bristande
förståelse för samers rättigheter och levnadsvillkor.
Förslag för upprättelse och försoning
Kommissionen konstaterar att den svenska staten under lång tid har bedrivit en politik som
begränsat samers möjligheter att leva, utveckla och föra vidare sin kultur, sina språk och sina
näringar. Konsekvenserna är inte enbart historiska utan påverkar fortfarande samers
levnadsvillkor, hälsa, identitet och framtidsmöjligheter.
Rapporten lyfter särskilt fram:
- Förlust av mark och naturresurser.
- Rasbiologisk forskning och andra former av statlig diskriminering.
- Begränsningar av samiska språk och kultur.
- Splittring mellan olika samiska grupper.
- Bristande kunskap om samernas historia i det svenska samhället.
- Fortsatta konflikter kring markanvändning och samiska rättigheter.
Vägen framåt
Kommissionen betonar att sanningen om det förflutna är en förutsättning för försoning, men att försoning kräver konkreta åtgärder. Därför innehåller slutrapporten 71 uppmaningar och 49
konkreta förslag riktade till regeringen, myndigheter, statliga bolag, museer och Svenska kyrkan.
Förslagen handlar bland annat om:
- Ett tydligare erkännande av statens ansvar.
- Stärkt skydd för samiska mänskliga rättigheter.
- Ökat samiskt inflytande i frågor som berör mark och vatten.
- Satsningar på samiska språk.
- Bättre undervisning om samernas historia i skolan.
- Åtgärder som kan bidra till upprättelse och återuppbyggt förtroende.
Ett historiskt vägskäl
Vid överlämningen betonades att rapporten markerar slutet på kommissionens arbete men
samtidigt början på ett nytt ansvar för staten och samhället. Rapporten gör samernas erfarenheter till en del av Sveriges gemensamma historia och ställer frågan om hur denna kunskap nu ska omsättas i handling.
En del av Sveriges historia
Kommissionen beskriver sitt arbete som ett bidrag till ökad kunskap om samernas historia och om hur historiska oförrätter påverkar dagens villkor. Rapporten betonar att arbetet med
upprättelse och försoning inte avslutas i och med överlämnandet, utan att det fortsatta
arbetet nu ligger hos staten och andra berörda aktörer.