”Man ska kunna ha möjlighet att göra sin röst hörd - på sitt modersmål”,

Saaras språkliga resa började delvis redan som barn, men det var först i tonåren och i vuxen ålder som hennes språkliga resa på allvar tog fart.
- Det var i vuxen ålder som jag verkligen satsade på samiskan . Jag kände att ”det här måste jag ta på allvar” - det är ingen som kommer att kunna ge mig språket, säger hon.

Språket kräver dock en insats och att man verkligen ger sig hän åt lärandet.
- Det räcker inte att man bara sitter på lektion i skolan. Du får inte ett språk enbart på det viset, utan du måste utsätta dig själv för språket hela tiden, säger hon.

I familjen användes några samiska vardagsord, men familjen pratade inte samiska flytande hemma. Hon läste visserligen också samiska på lågstadiet och en bit in på mellanstadiet, men det språkliga sammanhanget saknades i stort, vilket gjorde att hon tröttnade och bytte bana.
- Jag läste samiska i skolan, men i och med att jag inte hade några vänner, eller någon arena där jag hörde samiska, så var det bara i skolmiljön jag fick det och då ledsnade jag och valde spanska istället på högstadiet.

Spanska var till en början intressant, på grund av en bra och inspirerande lärare. På gymnasiet ändrades dock situationen och hon började fundera på att återuppta samiskan igen.
- Det motiverade mig att ta upp samiskan och börja prata. 

Det visade sig att det inte var lätt att få samisk undervisning och beslutet dröjde. Via sameföreningen i Umeå fick hon reda på sina språkliga rättigheter.
- Eftersom vi inte hade språket hemma så trodde jag att jag inte fick läsa samiska - men det var fel. Eftersom jag tillhörde en nationell minoritet så hade jag rätt att läsa samiska - oavsett förkunskaperna. Jag började därför läsa samiska på gymnasiet och sen har det bara fortsatt! Jag har också försökt att omge mig med samisktalande personer, säger hon.

Hon läste sedan vidare på Samernas Utbildningscentrum - på slöjdlinjen. Där hörde hon samiska, även om det inte alltid var sydsamiska. Där hade hon språket omkring sig varje dag och språklektionerna var en del av slöjdlinjen.
- Sen har det bara fortsatt. Nu står jag här och jobbar som lärare i sydsamiska!

Saara berättar att resan med att återta sitt språk, har berört henne på flera plan.
- Själva resan i sig har varit väldigt känslosam. I och med att jag har tagit tillbaka mitt språk så har jag också tagit tillbaka min identitet. Utan språket hade varit svårare. Språket har haft en central roll  i hela den kulturella förståelsen för min del. Det var väldigt upp och ned. När jag lärde mig samiska som barn så var det naturligt om mamma och pappa sa att jag skulle läsa samiska. Men när jag började komma upp i tonåren så funderade jag:

  ”Vad är det för vits att prata samiska när jag inte känner någon annan som gör det?” Då är jag glad att mina föräldrar lät mig välja själv! På något vis förstod jag ju sedan då jag blev vuxen att språket är viktigt för mig och min identitet, säger hon.

Saara menar att språket är viktigt på ett bredare plan och att hon genom språket också vill göra skillnad, både för sig själv och för andra.
- Språket är knutet till historien och till hur det samiska folket har blivit förtryckta, förlorat sitt språk och blivit tvingade in i ett annat språk. Jag tänkte att här har jag möjlighet att förändra historien, jag har chansen att göra någonting – då gör jag det! I framtiden om jag får familj och barn är det viktigt att mina framtida barn får språket med sig hemifrån, säger hon.

I sitt arbete som artist ser Saara det som väldigt viktigt att föra språket vidare till andra.
- Det är därför som jag har valt att skriva min musik på samiska. Dels för att lära mig själv, men också för andras skull. Det finns alldeles för lite musik på sydsamiska. Då kanske någon sitter hemma och har möjlighet att lyssna på min musik, för att lyssna på språket. Jag valde ganska tidigt att jag skulle skriva min musik på samiska. Även fast jag inte bemästrade språket när jag började, så bestämde jag mig för att det är det språket jag ska använda, säger hon.

Saara arbetar som lärare i sydsamiska. Ett arbete som fyller en viktig funktion ur en demokratisk synpunkt, menar hon.
- Jag har möjligheten att bidra till ett mångkulturellt samhälle, där åsikter inte bara kan uttryckas på svenska, utan även på samiska. I och med att jag bidrar till att stärka unga samers identitet genom språket så har de större förutsättningar att göra sin demokratiska röst hörd i det samiska samhället.

Sydsamiska är ett hårt drabbat språk utifrån kolonialismen. Många familjer har tappat språket och det har varit förlorats i generationer, vilket innebär att även fast man är same, så innebär inte det att man uppfyller språkkravet i sametingslagen för att komma med i röstlängden, förklarar Saara.
- Då tänker jag att jag gör ett väldigt viktigt arbete som stärker unga samers röster. Det innebär att i framtiden då de behärskar språket så kommer de och deras framtida barn och barnbarn ha en chans att rösta i sametingsvalet och göra sina röster hörda - inte bara i det svenska demokratiska samhället utan även i det samiska demokratiska samhället.

Vad innebär språket för demokratin, utifrån din personliga resa och i allmänhet? 
- För min del innebär det att jag har möjlighet att göra min röst hörd på ett språk som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det är viktigt för demokratin i allmänhet, att var och en får göra sin röst hörd på det språket som man identifierar sig med. Även fast man inte behärskar samiskan just idag - så är det ändå är en del av en själv. Man ska ha möjlighet att göra sin röst hörd på sitt modersmål!

YLVA HOLMBERG