Valde bort tryggheten för livet som artist
Sara Ajnnak har en hel del utbildningar i sin ryggsäck, konstnärligt ledarskap, fil. kand i samisk historia och en multimediaproducentutbildning.
- Jag gick rätt mycket på universitet, men nu i efterhand känner jag att alla utbildningar jag har gjort att jag klarat mig bra. Det visade sig att jag har utbildat mig till det jag skulle ha utbildningarna till, konstaterar hon och syftar på sin artistkarriär.
Sara Ajnnak har jojkat mer eller mindre offentligt sedan hon var tretton år. På musikaliska arenor som Nuoraid Lávdi, som den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra arrangerar, och på en del uppdrag som hon fick. Dessutom lyssnade hon mycket på gamla jojkinspelningar. Men att hon inte själv behärskade språket, i Saras fall umesamiska, gjorde att hon fastnade.
- Jag hade nog helt enkelt inte självförtroendet att fortsätta. Sedan hade jag inte kunskapen hur jag skulle gå tillväga och jag kände inte heller rätt personer att vända mig till.
Hennes längtan att stå på scenen fick stå tillbaka. Sara fick barn, familjen byggde hus och extrapengar var ett välkommet tillskott i familjekassan. Så när Sara fick förfrågan om att uppträda så rullade hennes artistkarriär igång.
- Jag kände att det var bättre att prova än att helt plötsligt vara 65 år och inte veta hur det skulle ha varit. Då körde jag igång på riktigt.
Och språket började hon mer och mer återta. När Sara fick barn började hon vara på umesamiska språkbad och tänkte att det är bättre att använda sig av språket utan att vara världsbäst på det, istället för att inte göra något alls.
Visst hade det varit enklare att skriva på svenska, medger hon, eftersom det är det hon behärskar bäst.
- Ibland kanske budskapet blir lite tunnare när man inte behärskar språket helt, men samtidigt blir man en låt rikare totalt sett.
Sara tror att det har med hennes egen identitet att göra, att hon själv känner sig rikare av att kunna använda språket. Sedan, säger hon, är det roligt att vara en del av att skapa material som andra kan lyssna på, även om det inte är perfekt.
- Om jag vågar kanske andra som aldrig pratat samiska också vågar. Jag tänker att vi har så höga krav och förväntningar på oss när det gäller att återta språket. Om man kan återta några ord eller meningar eller rader i en låt, då har man återtagit något.
2014 kom Saras debutskiva Suojggat. Första spelningen gjorde hon i juni samma år på Sápmi Awards i Jokkmokk. Den spelningen beskriver hon som att hoppa fallskärm utan att veta om fallskärmen fungerar.Det var faktiskt rätt nervöst. Jag fick jättebra respons av publiken på plats och det var säkert det som gjorde att jag fortsatte.
Sara berättar att hon provade att ha vanliga jobb innan hon valde att satsa på artistkarriären. Det slutade gång på gång med sjukskrivning och en känsla av att inte passa in.
- Ibland tänker jag att livet måste vara extra hårt när man inte själv vet var man hör hemma. Livet och universum försökte säga att jag har en annan uppgift och när jag insåg det fanns det ingen återvändo.
Men det har varit tufft medger hon. De första tre åren hade hon knappt några spelningar och att försörja sig på musiken var omöjligt.
- När man gör sin debut är alla nyfikna, men efter det ska man fortsätta och det har bara varit en lång tunnel av att förstå hur musikbranschen fungerar. Min bild var att man ger ut en skiva och sedan löser sig allt, men så funkar det inte. Man ger ut en skiva och sedan börjar det hårda jobbet.
Idag kallar sig Sara för etablerad artist. Hon skriver sina egna låtar, komponerar sina egna jojkar och kan nästan försörja sig på musiken. Hon har fått stipendier, varit grammisnominerad och nyligen blev hennes skiva Gulldalit utmärkelsen Årets utgåva på Folk- och världsmusikgalan.
- Det är ett bevis på det man gör är rätt, att jag är på rätt väg.
Sara tycker själv att hon kört sitt eget race från början. Hennes inspirationskällor är Mari Boine, men också Björk och Tanja Tagaq från Canada.
- Jag tycker det är roligt att vara lite knasig och jag vill att folk ska tänka ”vad är det där för något?”. Men det är en balansgång. Jag är också lite emot att vi ska göra samisk musik som låter som popmusik, jag vill att vi ska använda oss av det som är speciellt med vår kultur och vår jojk.
En ny skiva håller på att färdigställas tillsammans med producenten Stein Austrud och Sara hoppas kunna släppa den senare i vår. Till hösten är en turné tillsammans med Norrlandsoperan planerad i Västerbotten. Dessutom är tanken att Sara ska åka till Kanada och USA i november.
- Jag har jobbat flera år med att hitta en internationell scen. Jag tänker att Sápmi är för litet för att göra karriär på, men Sverige är också svårt. Man måste ha internationella framgångar innan man kan vara någon på hemmaplan.
KATARINA HÄLLGREN