Hoppa till innehåll

Mänskliga kvarlevor

I oktober 2015 fick Statens historiska museer (SHMM) i uppdrag av regeringen att redovisa en kunskapsöversikt om mänskliga kvarlevor vid offentliga museer. Uppdraget skulle genomföras i samarbete med Statens museer för världskultur (SMVK) och redovisas i en rapport till Regeringskansliet (Kulturdepartementet) senast i maj 2016.


En arbetsgrupp bildades och har genomfört en enkätstudie som gick ut till 390 offentliga museer, arbetat med samråd med olika aktörer, genomfört en hearing och en workshop samt tagit fram fördjupande underlag om etiska perspektiv och forskningsperspektiv. Rapporten redovisar det arbete som utförts.

Enkäten till museerna visar att minst 66 svenska museer har mänskliga kvarlevor i sina samlingar. Sammantaget rör det sig om kvarlevor från tiotusentals individer. Den absolut största delen av kvarlevorna har tagits tillvara vid arkeologiska undersökningar. De kommer till övervägande del från äldre tidsperioder: den förhistoriska tiden eller medeltiden. Av de 66 museerna har 43 stycken kvarlevor endast från Sverige, men i 18 museers samlingar ingår även kvarlevor från andra delar av världen och fem museer har uteslutande kvarlevor från andra delar av världen. Mänskliga kvarlevor från samer finns på minst 11 museer. Enkäten visar att dialogen mellan museerna, eller mellan museer och andra instanser, generellt är mycket sporadisk när det gäller mänskliga kvarlevor.

Etiska frågor kring mänskliga kvarlevor i museer kan bland annat diskuteras utifrån arkeologiska, osteologiska, medicinska, religiösa, filosofiska och publika perspektiv samt ur minoritets- och urfolksperspektiv. Ifrån 1980-talet och framåt har en mera medveten hållning till etiska frågor inom arkeologin och på museerna vuxit fram. Det finns ett antal etiska parametrar som museerna oftast förhåller sig till: hur den döda kroppen behandlats, om kvarlevorna kan identifieras eller inte, vilken tid de kommer från, religiös och etnisk tillhörighet samt på vilka sätt materialet kommit in i samlingarna. För vetenskapsområdet osteologi och för flera arkeologiska och naturvetenskapliga inriktningar är de mänskliga kvarlevorna ett viktigt forskningsmaterial.

Inom arbetet med uppdraget har två områden identifierats som särskilt betydelsefulla att arbeta vidare med i ett nationellt perspektiv:

•Vi rekommenderar att ett större grepp tas om frågan kring kvarlevor från minoritetsgrupper och urfolk i svenska samlingar genom att en mera ingående kunskapssammanställning utförs i form av en fördjupad forskningsuppgift på statligt initiativ. Uppdraget bör innefatta en närmare kartläggning av förekomsten av denna slags kvarlevor i samlingar vid museer och myndigheter samt bakgrunden kring insamling, hantering och användning över tid.

•Vi rekommenderar också att nationella riktlinjer för hanteringen av mänskliga kvarlevor vid museer i Sverige tas fram på statligt initiativ och som komplement till museiorganisationen ICOM:s etiska regler och till de föreskrifter för uppdragsarkeologin som Riksantikvarieämbetet ansvarar för. Riktlinjerna bör gälla just för museernas arbete.

Ta del av rapporten: FoU Rapport 15