Det började 1971 i Gällivare
Nu fyller Sametinget på svensk sida 25 år. Men det började redan 1971 i Gällivare, enligt Lars Anders Baer, samepolitisk nestor:
- Den sjunde nordiska samekonferensen, som samlade samer från finsk, norsk och svensk sida, uttalade att vi är ett folk i folkrättslig mening och därmed också har en självklar rätt till självbestämmande.
Ett folk, ja, men inte ett folk som tycker och vill åt samma håll. De första mandatperioderna handlade mycket av medierapporteringen om nya bråk, mer om maktspel än sakfrågor.
- Det var mycket skuggboxning. I första valrörelsen famlade partierna, letade sin identitet i ett nytt politiskt landskap. Rennäringen och samebyarna hade ju varit organiserade länge. Det nya var de som uttalade sig högljutt och antagonistiskt mot rennäringen.
Sametinget var en helt ny mötesplats för ett folk som förminskats och splittrats i hundratals år. Skarpa motsättningar övergick så småningom i vettigare diskussioner. Många sametingspolitiker saknade erfarenhet från politiskt arbete.
- En del verkade inte ens ha varit i föreningslivet. Det var inte så noga med partilojalitet, många blev politiska vildar, blocken var osäkra. Styrelsen kunde förhandla med partier, sen röstade ändå parlamentarikerna som de ville och förberedda förslag föll, minns Lars Anders Baer.
Samisk samhällsutveckling är inte något som sker bara i ett land. I mitten av 1970-talet bildades den första folkvalda samiska församlingen, Sameparlamentet kallad, på finsk sida. På svensk sida föreslog ungdomsorganisationen Sáminuorra, med Lars Anders Baer som ordförande, inrättande av ett sameting i ett remissvar på Sameutredningen (1975/76).
Det var många bäckar små, eller ja, ganska stora. På norsk sida ledde Altaprotesterna till inrättandet av Samerettsutvalget som sedan 1980 utreder samiska rättigheter. Sverige fick ny renbeteslag 1971 (den gäller än). Här avgjordes också Skattefjällsmålet i Högsta Domstolen 1981, en process som pågått sedan sextiotalet. 1971 antogs ett första Samiskt kulturpolitiskt program med den kända ordalydelsen:
”Vi är samer och vi vill vara samer, utan att därför vara varken mer eller mindre än andra folk i världen.”
Invigningen av det nya Sametinget i augusti 1993 kommer för evigt att förknippas med den nya lagen om fri småviltsjakt. Från och med dagen innan hade jakten släppts fri, efter beslut av riksdag och regering. Kungen invigde i prakt och glans den ena dagen och flög med helikopter till fjälls för att jaga dagen därpå. Innan den nya lagen hade samebyarna ett viss inflytande över förvaltningen av jakten och fisket ovan odlingsgränsen och i renbenbetesfjällen.
- Det överskuggade det mesta från början, med hungerstrejk och andra protester. Småviltsjakten kom också som ett brev på posten för det nya partiet Jakt- och fiskesamerna, som ju var för den fria småviltsjakten Det var egentligen inte en helt samisk debatt, men nu hamnade den i centrum i plenumdebatterna, säger Lars Anders Baer.
I hela sitt liv har Lars Anders Baer, från Luokta-Mávas sameby (Arjeplog), jurist och sedan 20 år bosatt i Jåhkåmåhkke, jobbat med samisk samhällsutveckling. För Sáminuorra, SSR, FN, Nordiska samerådet och 2001-2009 som Sametingets styrelseordförande. Under den tiden arbetade Sametinget hårt och länge med frågan om öppnare samebyar, alltså att samer utanför rennäringen också skulle kunna bli medlemmar.
- Det var nog mitt stora misslyckande, att jag inte fick det i mål. Men det var egentligen den första Reinfeldt-regeringens fel. KD och Centern bromsade och det blev ingen ändring av lagen eftersom statsministern vek ner sig.
Om tio år, vad hoppas du på då?
- Då är den gamla generationen ute, den jag själv tillhör. Det är tur att yngre är på väg in. Men det kan oroa mig att gamla strukturer ställer till det för dem. Att de fortsätter bygga på ett ruckel, jag menar det tudelade, att det är både myndighet och folkvaltorgan.
Nästa riktigt stora fråga för sametingen och ländernas regeringar är ratificeringen av Nordisk samekonvention och med den bland annat konsultationsordningar, som ger samerna inflytande i beslutsprocesser som berör dem.
- Den samiska värdegemenskapen betyder mycket. Nu när vi integrerar oss mer i svensk, norsk, finsk och rysk politik gäller det att vi inte frivilligt klär oss i respektive lands nationella tvångströjor.
I skrivande stund är Nordisk samekonvention nästan klar, men inte färdigförhandlad. Den kommer inte att bli lag i de tre inblandande staterna, Finland, Norge och Sverige. Ryssland är inte med.
- Norden uppfattas globalt av många som ett slags paradis för urfolk, även om ryktet håller på att solkas. Då gäller det att de nordiska länderna håller stilen framöver. Med en konvention får både sametingen och berörda stater en gemensam plattform, som borde göra oss starkare, eller i alla fall synligare, säger Lars Anders Baer.
PIA SJÖGREN