2020-03-18

Så mycket mer än renskötsel

I äldre historisk forskning har samerna ofta beskrivits som en homogen grupp som höll sig inom det samiska området, och huvudsakligen levde av renskötsel, jakt och fiske. Under senare decennier har den bilden nyanserats och inom nyare arkeologisk och historisk forskning betonas variationen inom samiskt samhällsliv i både tid och rum. I en studie från SLU har de tittat närmare på hur samer försörjde sig på 1600- och 1700-talen. 

Studien bygger på ett tiotal redogörelser nedtecknade av präster och resenärer i Pite, Ume och Lule lappmark på 1600- och 1700-talen. En viktig utgångspunkt är att den samiska befolkningen i dessa områden delades in i två grupper, fjällsamer och skogssamer. Det förekom rörlighet mellan grupperna som underlättades av att de tillhörde samma kultur och talade samma språk. Indelningen i grupper byggde främst på skillnader i hur de försörjde sig.

För skogssamerna var fisk den mest centrala resursen. Fjällsamernas försörjning byggde däremot på storskalig renskötsel inriktad på mjölkproduktion, som var en relativt nyetablerad driftsform vid den här tiden. I stort sett alla delar av renen kom till nytta men de viktigaste produkterna var mjölk, kött och skinn. Fjällsamerna kunde äga från knappt hundra upp till 1,000 renar vilket, även sedan hushållens behov var tillgodosedda och skatten blivit betald, gav upphov till ett ansenligt överskott som kunde säljas. Handelsvarorna var främst renost, skinn, kött, bällingskor, handskar och pälsar. Relationen mellan fjällsamer och skogssamer baserades mestadels på utbyte och samarbete, och de förra fick bland annat hyra vinterbete i skogen på de senares skatteland.

Enligt källorna var fjällsamerna i allmänhet rikare än skogssamerna och deras köpkraft bekräftas i källorna bland annat genom de långa listor med varor som handelsmännen hade med sig till marknaderna i lappmarkerna. Där fanns till exempel hushållsprodukter, som järn- och kopparkärl, yllefiltar och knivblad, och mer lyxbetonade produkter, som silver, alkohol och tobak. Transporter var viktiga och vid marknadstid kunde fjällsamer tjäna ansenliga summor på att frakta både handelsmän och gods. De tog även med sig varor från vintermarknader i inlandet i Sverige som de sålde på sommar- och höstmarknader i Norge och vice versa. Andra inkomstkällor som jakt, fiske, insamling och hantverk ägnade framförallt fattiga fjällsamer tid åt. Inom den fjällsamiska gruppen fanns sociala skiktningar och de fattiga fjällsamiska hushållen hade, i likhet med de skogssamiska hushållen, en mer diversifierad försörjningsbas som bland annat inkluderade jakt, fiske och hantverk.

Skogssamerna levde huvudsakligen av fiske och flyttade mellan olika fiskevatten i skogen men de kunde även äga ett mindre antal renar, som mest nyttjades som last- och dragdjur. För skogssamerna var torkad fisk både ett viktigt livsmedel, ett skattemedel och en handelsvara. Vid sidan om fisket ägnade de sig åt en lång rad aktiviteter som hade betydelse för hushållens försörjning. De samlade bär och skohö både för husbehov och för byte med fjällsamerna mot renostar och renkalvar. De fångade sjö- och skogsfåglar vars kött de åt och vars fjädrar de bytte med fjällsamer, som i sin tur sålde dem vidare i Norge. Överlag verkar jakt ha varit en viktigare näring för skogssamerna än för fjällsamerna och det manifesteras bland annat genom att de i källorna sägs vara bättre skyttar. Som ekonomisk strategi var det rimligt att skogssamerna ägnade mer tid åt jakt eftersom de hade ett större behov av kött för egen konsumtion och pälsar för avsalu. Fjällsamernas jakt var däremot mer ensidigt inriktad på ekorre med träbåge och på att snara ripa – även om detta främst var en aktivitet bland fattiga fjällsamer. Detsamma gällde hantverk, särskilt för avsalu, som var viktigare för skogssamerna än för fjällsamerna, men som även fattiga fjällsamer kunde ägna sig åt.

Slutsatsen, utifrån prästernas och resenärernas redogörelser om samisk ekonomi på 1600- och 1700-talen, är att samiska hushåll ägnade sig åt många olika försörjningsaktiviteter och att dessa ingick som integrerade delar av hushållsekonomin. Undersökningen visar en ny bild av samisk försörjning vid den här tiden som inte är lika centrerad kring renskötsel och fiske. Tidigare har mångsyssleriet mer setts som slumpmässiga bisysslor utförda i skuggan av huvudnäringarna renskötsel och fiske.  En mångsidig försörjning gjorde att hushållen kunde vara flexibla och anpassa sin försörjning i tid och rum när villkoren som tillgång på resurser eller familjestorlek förändrades.

Eva-Lotta Päiviö Sjaunja, forskare i agrarhistoria, SLU

 

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?