2019-09-23

Arkeologisk undersökning av Lappatäckten i Järvsö

Sockenlappen Nils Andersson bodde i en stuga i skogen utanför Järvsö med sin familj. Efter Nils och hans hustrus död för nästan tvåhundra år sedan har ingen bott på platsen. 2017 och 2018 gjordes en arkeologisk undersökning av bostället, och resultatet blev minst sagt överraskande.

 

Nils Andersson övertog både sockenlappssysslan och bostället Lappatäckten i Stene utanför Järvsö efter sin svärfar Julius Andersson. Nils och hans hustru Anna dog båda unga, Nils 1806 i vattusot och Anna året därpå i lungsot. Nämndeman Olof Persson i Stene utsågs till förmyndare för sönerna Julius, då elva år, och Anders, sexton år. I december 1813 hölls auktion efter Nils och Anna. En stuga, ett härbre, en jordkällare, en vedbod och ett dass såldes till olika personer i bygden. Kanske revs byggnaderna och fraktades därifrån, för efter 1813 tycks ingen ha bott på Lappatäckten.

Sockenlappen var anställd av socken främst för att betjäna bönderna med avlivning av hästar. Andra arbetsuppgifter var ”att hålla bygden fri från rovdjur”, alltså ansvara för att varg och björn inte gjorde livet surt för boskapen. Nils Andersson tycks liksom sin svärfar ha varit en skicklig björnjägare. Arkivuppgift från hösten 1800: En större björn, fälld av sockenlappen Nils Andersson.

2017 gjorde länsmuseet i Gävleborg tillsammans med Stene Kåsjö byaförening och Gaaltije en arkeologisk undersökning av Lappatäckten. . Resultatet från utgrävningen blev så intressant att länsstyrelsen i Gävleborg finansierade fortsatt undersökning är 2018. Det var byaföreningen som hade luskat ut boställets läge vid Kalvstigen nära Grindstensberget, och de hade även hittat mycket fakta om sockenlapparna i arkiven. Bostället låg i skogen en bit ifrån nutida bebyggelse och var turligt nog varken förstört av uppodling eller skogsbruk.

Husgrunden visade att stugan hade varit indelad i tre rum och i ett av rummen fanns ett spismursröse av tegel. Vi hittade många föremål; däribland fönsterglas, småbitar av keramik och porslin, kritpipor, fingerborgar, små pärlor, knappar, bössflinta, spikar, diverse järnföremål och en hel del djurben efter måltider. De flesta fynden hittades runt eldstaden och strax utanför stugan nära ingången. Ett mynt med dalpilar från 1761 låg intill en vägg inne i stugan. De ben som hittades vid spismursröset visade sig efter analys vara från nötboskap, får eller get och något odefinierbart hjortdjur, samt häst och björn. Häst- och björnben liksom bössflinta till ett flintlåsgevär ger en direkt koppling till Nils Anderssons sockenlappsysslor som hästslaktare och rovdjursjägare. Till skillnad mot bönderna hade samerna vanligen inga aversioner mot att äta hästkött, och det hade tydligen inte heller Nils Andersson.

Allra mest överraskande den första grävsäsongen var när vi hittade ett hänge av kopparlegering som med största sannolikhet har tillhört en trumma! Året därpå hittades ytterligare ett hänge, nästan identiskt med det första. Att använda trumma var strängt förbjudet av kyrkan, men fyndet visar att Nils Andersson och hans familj uppenbarligen trotsade förbudet.

Det har aldrig tidigare gjorts någon arkeologisk undersökning av ett sockenlappboställe, så vi vet inte om Lappatäckten skiljer sig från andra liknande boställen. Resultaten från undersökningen visar att arkeologin på ett överraskande sätt kan komplettera de skriftliga källorna vad gäller sockenlapparnas levnadsomständigheter.

EWA LJUNGDAHL

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?