2018-11-07

Sametinget en väg mot självbestämmande

Frågan om samiskt självbestämmande är viktig för många samiska väljare. Nio av tio anser att sametinget ska ha självbestämmande inom kultur- och språkfrågor. Tre av fyra vill se ett stort samiskt inflytande i naturresursfrågor. Det visar ännu opublicerade siffror från den väljarundersökning som statsvetare gjorde vid sametingsvalet 2017

- Men hur? Hur ska det gå till? På vilket sätt? Där tycker jag att sametingets politiker har mycket ogjort. Nu ägnar man sig mest åt att reagera på svensk politik. Det är inte konstigt alls att det blir så, men i det långa loppet är det inte utvecklande, säger Ragnhild Nilsson, statsvetare i Kiruna och doktorand vid Stockholms universitet.

I frågan om samiska rättigheter står, förenklat, ren­skötande samer i samebyarna på ena sidan, på den andra samer som är utanför rennäringen, som är flertalet.
- Det här är en uppdelning som statlig politik helt står bakom och som varit en levande samepolitisk fråga ända sedan 1970-talet. Med Sametingets bildande institutionaliserades frågan, säger Ragnhild Nilsson.

Frågan går inte att lösa med små förändringar i rennäringslagen, enligt Nilsson.
- Man måste gå noggrannare till. Hur ser den samiska rättsuppfattningen ut om man börjar från noll, alltså inte tar med dagens lagstiftning i tankearbetet? Vad är individuell och kollektiv rätt etcetera?

Det är inte rimligt att utgå från att konsekvenserna av en hård statlig samepolitik kan lösas genom att internt omfördela de små resurser det samiska samhället har idag. Det är två frågor här som behöver skiljas på, enligt Nilsson. Den ena är vilka rättigheter som finns upparbetade lokalt och vem som ska ha tillgång till dem. Den andra är frågan om hur enskilda eller det samiska samhället kollektivt ska kompenseras för de oförrätter som svenska staten är ansvarig för genom tidigare lagstiftning.
- Därefter kanske det går att hitta en lösning, säger statsvetaren.

Nu handlar det ju mest om vad samisk politik och förvaltning kan ta över från det svenska?
- Ja, jag menar att mycket av samepolitiken fokuserar på vilka frågor som är möjliga att föra över i den idag befintliga politiska strukturen och myndighetsstrukturen. Men om inte den här strukturen är bra?

Ragnhild Nilsson har noga läst igenom alla politiska program och alla motioner till sametinget. Efter det saknar hon fortfarande konkreta förslag på åtgärder för ökat inflytande över mark och naturresurser.
- Sametinget är långt ifrån ett organ för självbestämmande. Det är inte nära att vara en jämbördig med svenska riksdagen.

Under 25 år har väl sametinget ändå tagit för sig?
- Ja, men man har haft otroligt svårt att formulera hur man ska implementera det egna självbestämmandet. Man är begränsade i lagstiftning och budgetarbete, men också i sinnet, säger Ragnhild Nilsson.

Sametingets plats i det svenska folkstyret är en sak. Det Ragnhild Nilsson fördjupar sig i är Sametingets plats i det samiska samhället. Väljarundersökningen från 2017 visar att samerna i röstlängden inte är överens. Sex av tio vill att sametinget har självbestämmande över barnomsorg och hälso- och sjukvård. Men bara tre av tio vill se ett stort inflytande över skatter och försvar.

Vad önskar du av sametinget kommande 25 år?
- En urfolkskvinna som jag nyss träffade i Kanada sa att ”en person kan inte säga hur det ska se ut”. Det tycker jag egentligen är ett bra svar. Men okej, det jag önskar är en vital och levande diskussion om vad vi verkligen vill. Hur vill vi konkret organisera vårt eget samhälle i samarbete och viss symbios med majoritetssamhället?

Ragnhild Nilsson håller på att avsluta sin doktorsavhandling vid Stockholms universitet. Den handlar om hur samiska idéer om självbestämmande, konstituering och självrepresentation har formulerats sedan 1950-talet och hur tillkomsten av sametinget påverkat dem.

PIA SJÖGREN

Relaterat

Statliga offentliga utredningar som berör det samiska samhället sedan 1993:

  • SOU 1997:192 Steg mot en minoritetspolitik
  • SOU 1999:25 Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige. Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169
  • SOU 1999:146 Sammanhållen rovdjurspolitik
  • SOU 2001:101 En ny rennäringspolitik - öppna samebyar och samverkan med andra markanvändare (två delar)
  • SOU 2002:77 Sametingets roll i det svenska folkstyret
  • SOU 2003:2 Fördelningseffekter av miljöpolitik
  • SOU 2003:20 Fördelningspolitikens mål och medel
  • SOU 2005:17 Vem får jaga och fiska? Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen
  • SOU 2005:40 Rätten till mitt språk
  • SOU 2005:79 Vem får jaga och fiska?
  • SOU 2005:116 Jakt och fiske i samverkan
  • SOU 2006:14 Samernas sedvanemarker
  • SOU 2007:89 Rovdjuren och deras förvaltning
  • SOU 2011:29 Samlat, genomtänkt och uthålligt?
  • SOU 2011:37 Rovdjurens bevarandestatus
  • SOU 2011:62 Underhållsansvaret för statens renskötselanläggningar
  • SOU 2012:22 Mål för rovdjuren
  • SOU 2012:58 Stöd till dagstidningar på samiska och meänkieli
  • SOU 2013:60 Åtgärder för samexistens mellan människa och varg
  • SOU 2017:60 Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik
  • SOU 2017:91 Nationella minoritetsspråk i skolan – förbättrade förutsättningar till undervisning och revitalisering

 

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?