Inez Svonni Fjällström anställdes som projektledare för att starta upp myndigheten Sametinget. Foto: Hans Olof Utsi

Ulla Barruk Sunna var Sametinget kanslichef mellan 2005-2010. Foto Malin Grönberg

Anja Taube, nuvarande kanslichef på Sametinget. Foto Marie Enoksson

2018-10-08

Byggandet av myndigheten Sametinget

Den statliga myndigheten Sametinget med en anställd projektledare utan telefon i augusti 1993. Någon månad senare hade Inez Svonni Fjällström en telefon, en sekreterare, ett nymålat rum och uppdraget ”tillförordnad kanslichef”:
- Ja, man kunde ju tro att de hade någon slags startsträcka för att inrätta en ny statlig myndighet. Det var ganska konstigt, men bara att köra igång. Jag minns att jag fick ett blått häfte, ungefär ”Så startar du en myndighet”.

I häftet som Svonni Fjällström fick stod det att en myndighet bör planeras och byggas upp under sex månader, innan den börjar arbeta. Men här var det politikerna i sametingsstyrelsen som fattade beslut om allt från telefoner till anställningar. En tid var debatten livlig om vem som egentligen var myndighetschef. Hela styrelsen, hävdade en del.

Sametinget liknade mest en kommun i uppbyggnad, med den avgörande skillnaden att här hade politikerna nästan inga pengar att röra sig med. De var låsta i regleringsbrev och uppdrag från regering och departement. Kommuner har också stort inflytande över markanvändning. Det saknar Sametinget helt, trots att flera samiska näringar just använder marker.
- En otydlig organisation var energikrävande i början, säger Inez Svonni Fjällström och minns att kollegor på andra myndigheter länge inte ens visste att Sametinget var en ny myndighet eller förstod hur den skulle fungera.

2005-2010 var Ulla Barruk Sunna kanslichef. Under hennes tid fördubblades antalet tjänstemän. Uppgifter togs över från bland andra länsstyrelserna, till exempel renmärkesregistret och andra rennäringsfrågor. Samiskt informationscentrum med sajterna minoritet.se och samer.se byggdes upp.
- När vi sökte finansiering till Samiskt språkcentrum fick vi varenda krona vi sökte om, minns Ulla Barruk Sunna. Överlag var vi ju underfinansierade. En så liten myndighet som ska yttra sig över så mycket som så många och större myndigheter hanterar. Det var och är ett hästjobb.

Redan 1981, när Ulla Barruk Sunna var ordförande för Same Ätnam, lämnade hon till statsminister Fälldin på besök i Umeå en framställan om utredning för att få till ett samiskt parlament. Hon hade, som många andra, högre ambitioner:
- Vi har nått för lite självbestämmande. Den enda autonomi vi har är att fördela kulturbudgeten. Det är inte nog. Vi ville jobba utifrån de folkrättsliga principerna. Enligt FN:s konventioner har alla folk rätt till självbestämmande. Samerna är ett folk. Med folk menas inte stat.

Barruk Sunna anser att Sametinget bör få mer makt att ta självständiga beslut, med större inflytande över markanvändningsfrågor. Idag handläggs vindkrafts- och gruvfrågor av länsstyrelserna och rovdjursförvaltningen är på Naturvårdsverkets bord.
- Sametinget är inte en intresseorganisation. Myndigheten är lika saklig och opartisk som andra myndigheter och kan lägga till viktiga aspekter på frågor, inte bara administrera andras beslut, säger Ulla Barruk Sunna.

I snart fyra år har Anja Taube varit Sametingets kanslichef. När hon fått jobbet var rubriken i en av länstidningarna ungefär ”Hon antar utmaningen och sätter sig i katapultstolen”. Det efter en tid av dragkamper mellan myndighetens folkvalda och förvaltningen.
- Jag tycker uppdraget är väldigt roligt. Vi ska både visa att vi klarar myndighetsuppdraget bra, objektivt, rättssäkert etcetera – och fånga upp och utreda de frågor som politiken prioriterar.

Ja, det är den enda myndigheten i sitt slag. Att kunna redovisa resultat för både departement och egna politiker är vägen framåt, enligt Taube. Då kan sametingspolitikerna ägna sig åt just politik och regeringen ge Sametinget nya uppdrag.

-Ansvaret för det samiska kulturarvet skall naturligtvis ligga hos Sametinget. Idag finns samiska samlingar utspridda hos olika svenska institutioner trots att vi vet under vilka förhållanden dessa samlades in. Att flertalet av dessa institutioner inte vill överföra ansvaret till samerna för det samiska kulturarvet är ett uttryck för strukturell rasism.

Samiska språkens utveckling och att dokumentera och använda traditionell kunskap i myndighetens beslut är också åligganden hon ser fram emot. Tillsammans med ett uttalat och finansierat uppdrag att utbilda andra myndigheter i samiska frågor.
-Vi kan inte fortsätta med att vid varje möte behöva berätta om samer, rättigheter och viktiga samepolitiska frågor. Svenska staten borde kräva av sina myndigheter att de har en baskunskap om sitt urfolk. Då kan vi svara för att detta utförs genom till exempel uppdragsutbildningar, säger Anja Taube.

2018 utökades ramanslaget med tio miljoner kronor, den största ökningen någonsin.Tinget nyanställer, bland annat en jurist inom folkrätt, och har inrättat en ny nämnd för hälso-, äldre- och idrottsfrågor. Från och med i höst måste också Lantmäteriet och Skatteverket alltid inhämta Sametingets yttrande i alla samiska orts- och personnamnsärenden.
-Det rör på sig, men fortfarande glömmer man oss för ofta, till exempel i utredningsdirektiv där vi borde finnas med i ett tidigt skede och samråda kring direktivens utformning, säger Anja Taube. Det är i alla fall bra att det internationella trycket ökar på Sverige. Staten måste börja införliva de internationella konventionerna och åtagandena gällande samerna som urfolk.

 

PIA SJÖGREN


 

 

 

 

 

 

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?