Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Carl-Johan Utsi

Foto: Carl-Johan Utsi

2018-02-15

Förvaltning av ett kulturarv

- Det unika är att vi har inflytande över sådant som berör oss själva. Det låter ju självklart när man säger, men tänk att det inte är det!
Helena Omma är renägare, doktorand och styrelseledamot i Laponiatjuottjudus sedan starten 2011. Uppdraget är stort och ansvarsfullt. Som förvaltare av Unescos världsarv ska de se till att dess värden består för mänskligheten framöver. Laponia är både natur- och kulturarv. Ett av tre områden att värna är ”levande samisk kultur och rennäring”. Det måste handla om att både bevara och utveckla, menar Helena Omma, så att det inte blir en museal verksamhet. Hon tycker att det både är superviktigt och komplicerat:
- Det är flera dimensioner. Ingen renskötsel bedrivs ju bara inom Laponia. Vi är helt beroende av en levande kultur också utanför Laponia, både i dess omnejd men också i Sápmi i stort. Så hur kan vi då veta när renskötseln hotas i Laponia. Hur ska vi svara på frågan om vi har lyckats skydda kultur och renskötsel bra, det som Sverige skrivit på att vi ska? 
 
De andra två benen som Laponiaprocessens parter enats om som bärande för världsarvet är naturens värde och spår av tidigare brukare, alltså kulturlämningar. Nio samebyar är aktiva inom Laponia. Tillsammans har de, via ideella föreningen Mijá ednam (Vårt land), fem styrelseplatser. De andra fyra i Laponiatjuottjudus är Jokkmokks kommun, Gällivare kommun, Länsstyrelsen i Norrbotten och Naturvårdsverket. De samiska företrädarna är alltså i majoritet, men det betyder mindre än det brukar eftersom man här, enligt överenskommelse, bara tar beslut i koncensus, en gammal samisk tradition. 
 
Hösten 2017 valde Jokkmokks kommun att i ett remissvar till regeringen föreslå nedläggning av Laponiatjuottjudus. 
- Vi blev förvånade. Ingen hade uppfattat att de var missnöjda med den lokala förvaltningen, som de själva sitter med i ju. Vi började för sex år sedan, utan postlåda. Så det är klart att vi inte har hunnit allt. Vi i samebyarna tänker i alla fall fortsätta förvalta området, såsom vi har gjort i generationer, som också ledde till ett världsarvsutnämnande.
 
Kommunen ser hellre att nationalparkerna återgår till statlig förvaltning, med argumentet att det skulle vara bättre för besöksnäringen. Nästan alla blev förvånade. Inte minst Jokkmokksborna, eftersom frågan inte varit upp till debatt i kommunfullmäktige eller någon annanstans i det offentliga samtalet. 
- Idén som en del har, att ”samerna får allt”, den stämmer helt enkelt inte. Lokalbefolkning med jakt- och fiskerätt har ograverat fått behålla den. Privat mark inom Laponia räknas inte in i förvaltningen. Inga nya leder har byggts, inga tagits bort, några dragits om, säger Michael Teilus och kallar också han Jokkmokks remissvar ”en blixt från klarblå”.
Michael Teilus var med under Laponiaprocessens gång, 2006-2011, och suttit i dess styrelse sen den nya förvaltningen började efter det.
 
Flera intervjupersoner nämner hur fantastiskt det är att det faktiskt går att gå in på kontoret i Jokkmokk och fråga om leder, stugor och broar – och hur märkligt det är att det ens är fantastiskt. Lokal förvaltning gjorde på riktigt skillnad vid en stor skogsbrand nära Kebnats för några år sen.
- Unna Tjerusj ordförande ringde mig och sa: Om du kommer till Kebnats klockan sju i morgon bitti så får du följa i vår helikopter så du kan se branden. Ska du kunna fatta bra beslut behöver vi ge dig bra underlag, berättar Åsa Nordin Jonsson, Laponiatjuottjdus verksamhetsledare.
Senare var efterbevakningen just hennes ansvar och hon fortsatte att hålla kontakten med samebyn som hade renar i området. Hon bad också privata företaget Fiskflyg hålla ögonen öppna och höra av sig till henne.
 

Pia Sjögren

Relaterat

Fyra av Sveriges 29 nationalparker ligger i Laponia: Sarek, Badjelánnda (Padjelanta), Muttos (Muddus) och Stuor Muorkke (Stora Sjöfallet).

Dessutom omfattar världsarvet naturreservaten Sjávnja (Sjaunja) och Stubbá, samt områdena Tjuoldavuobme, Ráhpaäno suorgudahka (Látjávrredeltat)  och Sulidälbmá. Tillsammans täcker de stora skogarna, fjällen och de vida myrarna 9 400 kvadratkilometer inom Jokkmokks och Gällivares kommuner. Det är lika stort som tre Gotland eller 1,5 gånger Stockholms läns yta.

Laponiatjuottjudus (Laponiaförvaltningen) tog över ansvaret för världsarvet från Länsstyrelsen 1 januari 2013.

 

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?