Foto: Patrik Trädgårdh

"Kolonialismen karvar djupa sår i våra kroppar" krönika av Johan Sandberg McGuinne

Det dubbla valårets slutspurt har fyllt luften med statisk elektricitet. Hela hösten har samisk media på båda sidorna av en av de gränser som så tydligt delar oss utan vårt samtycke varit fulla av verbala knivhugg och bittra anklagelser riktade mot oss själva. En strid ström av människor löser av varandra för att be om ursäkt för att de talar, eller inte talar samiska.
 

Språket hålls som gisslan i en smutsig vårdnadstvist om den samiska identiteten och någonstans där, mitt emellan bombastiska öppningstal och det plötsliga mediala ointresset från majoritetssamhällets tidningar som hellre räknar magrutor och spekulerar i nya förhållanden slår det mig att vårt folk, trots hundra år av politiskt engagemang, ännu inte lyckats bryta sig loss ur positionen som ett ofrivilligt offer av ett sadistiskt, kolonialt experiment på våra marker och psyken.

Istället har vi sakta men säkert internaliserat vårt förtryck, och med tiden låtit det utvecklas till ett destruktivt självskadebeteende.

På skolgården hör jag en elev kalla sig själv för en halv kvartslapp – tillräckligt långt borta för att inte behöva höra till när fördomarna viner likt hagelskott kring öronen, men ändå nära nog för att bära en önskan om att få vara en del av någonting större.

Traumatiserade av ett kolonialt övergrepp har vi, likt så många andra urfolk runt om i världen, fastnat i ett relativt förutsägbart nät av dysfunktionella tankegångar, där vi hellre smutskastar varandra, än kolonialstaten. Kanske är det också därför som det finns samer som röstar på partier som vill inskränka deras mänskliga rättigheter.

När det norska Sametingsvalet äntligen går av stapeln röstar 7,6% av samerna på FRP. Valmanifestets första sida pryds av orden ”LEGG NED SAMETINGET”. Det internaliserade hatet bränner likt syra i halsen.

Vi är så vana vid majoritetssamhällets fördomar att vi blivit mästare på att nedvärdera oss själva. Vi är inte längre bara samer, men ett folk med aggressiva, nedlåtande prefix fastsydda på våra tungor, likt de kedjor som den svenska staten en gång smidde av järnet från våra marker för att sälja till slavskeppen som vävde blodspår tvärs över Atlanten under mer än 350 år.

Nysame. Ursame. Trottoarsame. Elitsame. Halvsame. Helsame. Fel, jävla same.

Men kanske är det just detta som kännetecknar en framgångsrik kolonisation?

Fråntagna så mycket av det som är och fortfarande borde vara vårt, klamrar vi oss fast vid det lilla vi ännu har kvar, och kanske blir det i ett sådant scenario inte så svårt att förstå varför så många av oss internaliserar eurocentriska synsätt, rasbiologiska tankegångar och koloniala strukturer. Ändå är det just detta beteende som skadar oss allra mest idag, då det å ena sidan tillåter oss att mynta begrepp som elitsamer för att kritisera språk- och kulturbärare och å andra sidan ifrågasätta ett helt folks blods renhet, för att vi dagligen misstänkliggör de samer som efter årtionden av tystnad har modet att börja vända åter till sin egen kultur.

Att bryta beroendet som ställer broder mot syster kräver både mod och en vilja att inse den roll vi själva intar i det koloniala våldsspelet. Så länge som vi tillåter oss själva att kategorisera varandra utifrån den koloniala blicken så kan vi inte bryta det förtryck som vi fastnat i. Våra nyvalda politiker har en otroligt stor roll att spela, som ledare och vägvisare, och oavsett tidigare schismer mellan olika block och partier är det dags att arbeta för ett Sápmi där alla känner att deras röst får höras. 

Det kanske är naivt, sett till tidigare mandatperioder, men så här i de nyvalda sametingens smekmånadstid vågar jag ändå tro på en framtid där vi använder våra gemensamma krafter för att bygga upp vårt eget samhälle, tillsammans, istället för att fortsätta kolonialstatens projekt med att bryta ned det inifrån.

Johan Sandberg McGuinne

Om krönikören

Namn: Johan Sandberg McGuinne

Ålder: 29 år

Bor: Liksjoe/Likssjuo (Lycksele)

Ursprung: Skotsk gael och sydsame uppvuxen i Skottland, och södra Sverige, med rötterna i Vilhelmina. Flyttade tillbaka till Saepmie och Lycksele i februari 2013.
 
Yrke: Förstelärare i sydsamiska, översättare och kulturarbetare.
 
Utbildning: Legitimerad gymnasie- och högstadielärare i engelska, tyska och samiska. Lektorsutbildning i engelska, med fokus på skotsk litteratur och urfolksspråk ifrån Stirling University, Skottland.

Intresse: Språk, resor, urfolksrättigheter, vävning och fotografering.
 

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?