12.000 f.kr Kr f 1000-talet 1300-talet 1400-talet 1500-talet 1600-talet 1700-talet 1800-talet 1900 - 1949 1950 - 1999 2000 -
232
  • 12.000 f.kr
  • 11.000 f. Kr
  • 10.000 f. Kr
  • 8000 f.kr
  • 6000 f. kr
  • 1500 f. Kr
  • 98
  • 555
  • 750
  • 890
  • 900
  • 1000
  • 1138
  • 1100
  • 1273
  • 1300
  • 1323
  • 1328
  • 1335
  • 1340
  • 1350
  • 1389
  • 1424
  • 1442
  • 1526
  • 1528
  • 1535
  • 1543
  • 1584
  • 1593
  • 1602
  • 1606
  • 1607
  • 1619
  • 1634
  • 1633
  • 1645
  • 1667
  • 1671
  • 1673
  • 1685
  • 1693
  • 1695
  • 1723
  • 1732
  • 1749
  • 1751
  • 1752
  • 1760
  • 1769
  • 1827
  • 1828
  • 1841
  • 1864
  • 1867
  • 1868
  • 1873
  • 1877
  • 1885
  • 1886
  • 1889
  • 1904
  • 1910
  • 1913
  • 1917
  • 1918
  • 1919
  • 1920
  • 1921
  • 1923
  • 1928
  • 1945
  • 1946
  • 1950
  • 1961
  • 1966
  • 1968
  • 1971
  • 1981
  • 1986
  • 1990
  • 1992
  • 1993
  • 1996
  • 1997
  • 2000
  • 2002
  • 2007
  • 2009
  • 2010
  • 2011
  • 2012

12.000 f.kr

  • I nära hundratusen år har landet legat nedtryckt under den väldiga inlandsisen. När isen börjar smälta går det fort. På två-tretusen år blir Fennoskandia isfritt.

11.000 f. Kr

  • De första spåren efter människor i Sápmi finns längs den nordnorska kusten. De var jägare och samlare. Arkeologer har hittat tusentals boplatser längs ishavskusten. Dessa benämns ofta för komsa-kulturen.

6000 f. kr

  • I Alta i Nordnorge finns ett av världens största hällristningsfält. Här vid havsstranden högg människor in bilder och gjorde målningar. Här finns flera olika fält gjorda för 6 200–2 500 år sedan.

555

  • Den bysantiske historieskrivare Prokopius berättar om folken i Skandinavien. Ett av dessa folk är skridfinnerna som är jägare, klär sig i djurskinn och ger spädbarnen märg att suga på.

750

  • Langobarden Paulus Diaconus skriver om skridfinnarna som är jägare. Han beskriver skidor, renen och renskinnspälsen.

890

  • Den norske bonden Ottar berättar för kungen av Wessex (England) om att han äger 600 tamrenar som sköts av samer. Hans största inkomstkälla är den skatt han tar av samerna i form av säl- och valhudar.

900

  • Isländska vikingsagor berättar om skinnhandel som bedrevs med samerna. I Snorres sagor berättas hur samer och andra nordbor umgicks.

1273

  • Norrmän och jämtar gör en överenskommelse att jämtarna skulle få jaga ren, älg och ekorre "19 raster norr om Ströms lappmark". Med norr menas här längs hela Ströms vattudal mot den nuvarande norska gränsen i norra Jämtland.

1300

  • Svenska kungar börjar hävda rätt till områden norr om Hälsingland. De uppmuntrar kolonisation för att kunna hävda att området är svenskt och att de därmed har rätt tilll handel med samerna.

1323

  • Gränsen mellan Ryssland och Sveriges dras.

1328

1335

  • Kolonisationen forstätter och kyrkbyar börjar byggas; Gammelstad i Luleå och Öjebyn i Piteå.

1340

  • I ett frihetsbrev bekräftar Kung Magnus beslutet att lappmarken ska bebyggas. Han erbjuder "kristet folk och allmoge" att bosätta sig och "vinna sina ägor".

1350

  • Lagmannen i Uppland får i uppgift att sköta rättsskipningen i lappmarkerna.

1389

  • Drottning Margareta uppmanar i ett brev ärkebiskopen i Uppsala att missionera i lappmarken eftersom hon anser att samerna behöver en kristen tro.

1424

  • Lagmanstinget i Piteå fastlår att birkarlarna måste förse samerna med handelsvaror som kläde, smör, salt och mjöl annars kan deras beskattningsrätt bli indragen.

1442

  • Kung Kristoffer av Danmark utfärdar en lag för hela Sveriges befolkning som inkluderar samerna. Lagen behandlar rätten till jakt och fiske, som endast tilkommer jordägaren.

1526

  • Gustav Vasa dikterar i ett brev till lagmannen för lappmarken att svensk lag ska gälla i lappmarken och bekräftar Kristoffers landslag från 1442.

1528

  • Gustav Vasa höjer birkarlarnas avgift till kronan till det dubbla; Alla birkarlar skulle tillsammans hädanefter betala åtta mårdskinn och 32 timmer (2280 st) ekorrskinn.

1535

  • Kronan övertar birkarlarnas beskattningsrätt och Gustav Vasa utser egna fogdar som ska säkra skatterna till statskassan.

1543

  • Gustav Vasa uppmanar befolkningen i Ångermanland och Umeå socken att inte lägga beslag på villebråd som samerna nedlagt. Kungen hotar om att de som forsättningsvis våldför sig på samernas jakträtt kommer att straffas.
  • Gustav Vasa bekräftar Lappmarkgränsen och samernas egendomsrätt samt jakt- och fiskerättigheter inom och utom lappmarken.

1584

  • Ryssarna börjar handla direkt med Europa, tidigare har handeln skett med skandinaviska, engelska och holländska mellanhänder. Johan III fastställer då en lappmarkgräns öster om Muonio älv och hävdar svensk suveränitet därifrån ända upp till Ishavet.

1593

  • Hertig Karl hävdar som sin bror Johan III svenska rättigheter upp till Ishavskusten som grundas på att Sverige tar lappskatt i hela området.

1602

  • Samerna får möjlighet att välja ett par riksdagsledamöter till bondeståndet.

1606

  • Lappfogdarna väljer ut 16 samiska pojkar som ska få undervisning i Uppsala. Flera av dem rymmer efter vägen. De andra förvaras i Torneå tills isarna smälter och båten som ska ta dem till Uppsala kommer fram.
  • Hertig Karl ger order om att kyrk- och marknadsplatser ska inrättas i lappmarkerna.

1607

  • Hertig Karl blir kung Karl IX och kallar sig även Lapparnas konung till Danmarks stora förargelse.
  • Birkarlarnas handelsmonopol och beskattningsrätt i Lappmarken bryts av Karl IX.

1633

  • Nästa bok på samiska utkommer. Det är Luthers lilla katekes ”Same nolmay catecheis” som är skriven på bristfällig sydsamiska.

1645

1671

  • En kartläggning sker av lappskattelanden på uppdrag av landshövding Johan Graan i Västerbotten. Kartan finns fortfarande bevarad och visar att all mark ca 6-7 mil från kusten upp till fjället var samiska skatteland.

1673

  • För att skynda på kolonisationen av lappmarkerna utfärdar Karl XI Lappmarksplakatet. För att kunna anlägga ett nybygge krävs dock ett medgivande av de samiska nämndemännen.

1685

1693

  • Lars Nilsson, Arjeplog, bränns på bål tillsammans med sin trumma. Lars sexåriga sonson har ramlat i en bäck och drunknat. Med hjälp av trummans kraft försöker Lars rädda barnets liv. Han tas på bar gärning och döms av Svea hovrätt till "å båle brännas".

1695

  • En ny skattereform träder i kraft för samerna där lappbyn blir en administrativ enhet. Karl XI anser att man inte får gå för hårt fram med samerna. "Lapparna skall hållas på gott humör" eftersom de har betydelse för rikets gränser och finanser.

1732

  • Carl Linné gör sin lapplandsresa och beskriver i sin dagbok naturen och människorna. Han möter samer redan i Jättendal, Hälsingland, som berättar för honom att ”vid havssidan var de födda och här vilja de dö”.

1749

  • Nybyggarna jagar på ej tillåtna marker. I Lappmarksreglementet förtydligas att samerna har ensam jakträtt. I praktiken leder detta till en inskränkning i nybyggarnas jakt.
  • Samer får tillåtelse att på samma sätt som svenskar anlägga nybyggen.

1769

  • Samen Kuttainen stämmer två nybyggare för att de satt ut vildrensnaror på hans mark. Nybyggarna fälls och får betala 3 riksdaler i ersättning till Kuttainen.

1827

  • Den samiska arvsrätten avslås i Norrbotten. Myndigheterna anser att rätten till skattelanden inte kunde ärvas utan att rätten tillföll den person som nyttjade marken.

1828

  • Länsstyrelsen i Västerbotten meddelar att att de kan avfärda en skattelapp från sitt land om han eller hon förlorar sin renhjord.

1841

  • Lappbyarna i Jämtland och Härjedalen får kartor över sina marker efter en lantmäteriförrättning gällande gränsdragningen mellan nybyggare, lappbyar och kronan.

1873

  • Odlingsgränsen fastställs av Sveriges riksdag.

1877

  • I de fasta sameskolorna ska undervisningen från och med nu ske på majoritetsspråket som är svenska.

1889

  • Samtidigt som världsutställningen i Paris pågår visas levande samer upp på en annan utställning i närheten. Den första förevisningen av samer sker 1822 i London. Motsvarande utställningar med levande människor pågår ända fram till 1950.

1917

1918

1923

  • Vattenkraftutbyggnaden vid Stora Sjöfallet i Lule älv pågår. Den första regleringsdammen, Suorvadammen, står klar 1923. Samiska boplatser och renbetesmarker dränks under vattenmassorna. Stora Sjöfallets nationalpark stympas.

1928

  • Ny renbeteslag avskaffar lappbyarnas självständighet helt. Jakt- och fiskerätten ska delas med staten och ett fogdesystem med lapptillsyningsmän inrättas. Detta får stora konsekvenser och påverkar politiska processer än idag.

1961

  • Högsta domstolen konstaterar i samband med ett vattenmål att samebyarna har rätt att föra talan om ersättning för intrång i renskötseln.

1968

  • Höyeste rett i Norge erkänner de svenska samebyarnas rätt till ersättning i det så kallade Altevatn-målet och att samebyarna har fortsatt privaträtt till renbete, jakt och fiske i sina områden.

1971

  • Ny renbeteslag innebär att samebyarna omvandlas till en form av ekonomisk förening. Lagen vidmakthåller uppdelningen renskötande samer och icke-renskötande samer, med olika rättsstatus och olika möjligheter till att nyttja samebyns resurser.

1981

  • Högsta domstolen avgör Skattefjällsmålet. Samebyarna fick inte gehör för sin huvudtalan om bättre rätt till land och vatten men av domen framgår att ett nomadiserat folk kan förvärva äganderätt till land och vatten genom långvarigt bruk (urminnes hävd).

1986

  • En reaktorolycka i Tjernobyl orsakar radioaktivt nedfall över Sápmi. Första året kasseras 73 000 renar på grund av för höga cesiumhalter. Fisket, vattnet, bären, viltet och svampen förgiftas.

1992

  • Propositionen om den fria småviltsjakten bränns på samernas landsmöte i Luleå, diskrimineringsombudsman Frank Orton vädjar till riksdagsutskotten att inte "tvinga på samerna en lagstiftning som de anser strida mot samiska grundläggande rättigheter".
  • Riksdagen tar ingen notis om motståndet från samer, naturorganisationer med flera, utan den 15 december antas propositionen om den fria småviltsjakten på samernas marker.
  • Samma dag som de fattar beslut om den fria småviltsjakten beslutar Riksdagen att inrätta ett samiskt organ, Sametinget. De är dock tydliga med att det inte är ett organ för självstyre.

1993

  • Den 13 maj hålls det första sametingsvalet. Tretton partier kandiderar och 5 309 personer har registrerat sig till sameröstlängden för att få rösta.
  • Det svenska Sametinget invigs i Kiruna med kungaparet närvarande. Sametingets första beslut är en misstroendeförklaring mot sameminister Per Unckel och regeringens sätt att handlägga jakt- och fiskefrågorna.

1996

  • Samebyarna i Härjedalen och Idre sameby förlorar Sedvanerättsmålet. Tingsrätten i Sveg slår i sin dom fast att det inte finns någon "av avtal beroende rätt till bete med ren som belastar de i målen aktuella fastigheterna".

1997

  • 104 markägare i Nordmalingstrakten stämmer de tre samebyarna Ran, Vapsten och Umbyn och hävdar att samebyarna inte har rätt till vinterbete i området. Nordmalingsmålet kommer att få stor betydelse. Det avgörs 2011.

2002

  • Permanent Forum för Ursprungsfolk etableras – som ett rådgivande organ under FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) som arbetar med frågor som rör ursprungsfolk.

2007

  • Den 13 september antas Urfolksdeklarationen av FN:s generalförsamling med 143 ja-röster mot 4 nej-röster (USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien). Urfolksdeklarationen anger en miniminivå för hur urfolksfrågorna bör behandlas i de olika länderna.

2009

2010

  • En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) införs. Minoritetsreformen ger större möjligheter för de nationella minoriteterna att bevara och utveckla sina språk och kulturer.

Syteknik med senor 1908 i Akksjaur, Ryssland, bilden från Gustaf Hallströms fotosamling, Forskningsarkivet Umeå universitet.

Nordnes nära Kåfjord/Gáivuotna Foto: Hans Olof Utsi

Senja Foto: Hans Olof Utsi

1908 Akksjaur, Ryssland, bilden från Gustaf Hallströms fotosamling, Forskningsarkivet Umeå universitet.

2017-05-22

Det äldre samiska båtbyggeriet vid Norskehavet

I vikingatid (ca 750-1050) inleds den faktiska samiska båtarkeologin. Flera fartygsfynd från Nordnorge har satts i samband med samer. Det vi har att särskilja som samiskt kan vara knepigt. Här måste vi redogöra för tekniska detaljer. Medan norrmännen tidigare tycks ha övergått till järnsöm mellan borden har samerna, liksom betydligt senare, behållit syteknik.

Det förefaller som om samer har levat inne i fjordarna under järnåldern och ute på öarna har nordmän, alltså med germanskt språk och kultur, bosatt sig. Om man får dra paralleller med senare tid var det ofta så att sjösamer som då hade tillgång till skog byggde båtar åt öborna därute förutom åt sig själva.
 

På 1100-talet får vi i historiska källor ett ovedersägligt belägg för samiskt båtbygge och vad det bestod i. Vi är de inne i medeltiden med dess notoriska inbördesstrider mellan olika kungaämnen. En norsk kung, Sigurd, kallad Slembadiækn, uppehöll sig med sitt följe i Gljufrafjord på Hinnøya nära Harstad vintern 1138-39 och firade jul i sjösamernas gammer. Där lät han ”finnarna” göra sig två större fartyg. De beskrivs av Snorre Sturlason som bundna med senor utan spik, med vidjor i stället för knän och de roddes av tolv man på varje sida. Det vill säga att de var 24-roddare. Längden bör därför ha varit omkring 20 m. Medan de byggde var kung Sigurd tillsammans med dem, de bjöd på öl och gjorde gästabud för honom. I skaldediktningen mindes man länge dessa båtar:
 

”Blott få kan följa

det hålögska skeppet

när bundet med senor

det flyger för seglet.”
 

Kung Sigurd själv fick ett våldsamt och rent upprörande slut följande år. Det var efter ett slag ända nere vid Holmengrå utanför Strömstad.
 

När vi kommer in i nyare tid från 1500-talet och senare var ”sjøfinnerne” goda timmermän och omvittnas kunna bygga både jakter och skutor. Tysfjordsamerna och de i Salten bygger alltså åt de norska bosättningarna ute på öarna och åt sig själva. Men sytekniken tycks helt gå ur tiden omkring 1700. Det blir bara järnklinkade fartyg i söder. Det har påpekats att många samer var kända som smeder i detta område. De bör då ha framställt sina egna järnnaglar till skeppsbygget. I Finnmark och på Kola bygger man fortsatt med sydd söm men mest åt sig själva. I åtminstone ett fall fanns här omkring 1900 en kvinnlig båtbyggare bland skolterna. Här kom för övrigt att dyka upp åtskilliga större fartyg som också var sydda, men i en annan teknik än hos samerna. Det var de ryska pomorerna som drev handel i Nordnorge. De försvann så sent som vid inledningen av första världskriget 1914.
 


Båtfynd

Båten från Øksnes som är funnen vid yttersta delen av Vesterålen i Nordland är ganska säkert byggd efter samisk tradition. Dateringen ligger i 800-tal eller något senare. Den har varit ca 13 m lång och minst 2,7 m bred och är helt sydd, troligen med rensenor i lösa, inte sinsemellan förbundna stygn. Senare samiska sydda båtar blir dock surrade med en karaktäristisk löpande söm. Spanten är annorlunda och satt tätare än i de kända norska järnåldersbåtarna och antyder ett annat ursprung. Sedermera får samiska sydda båtar, i varje fall i inlandet, en mera utpräglad rest form, som liknar skott. Denna båt är en gravgåva till den person som begravts i båten. Även om sedvänjan att begrava i båtar är norsk finns en järnklinkad gravbåt funnen i Lekanger, Gildeskål i  Saltenfjord, där skelettet av en man uppvisar samiska drag. Kanske var han rentav  båtbyggare? I Salten och i Beiarn innanför Gildeskål byggde nämligen sjösamer båtar långt senare. Den döde i Øksnes var helt försvunnen och ingenting kan sägas om sådan härkomst.

Fyndet från Bårset på Nord-Kvaløya i Troms från 700-talet är dels järnnaglad, dels något sydd. I övrigt liknar den starkt norska fynd längre söderut, t.ex i spanten som är päronformade i tvärsnittet. Bårsetbåten har ansetts som ett offerfynd, en kategori som är känd från Sydskandinavien. Den kunde därför vara ett samiskt beställningsarbete efter norska önskemål. Den är byggd av furuvirke. Så stor tallskog har inte funnits på öarna.

En annan troligen sydd båt som är placerad i en mansgrav är fyndet från Sund på Tjeldøya. Där fanns bara en färgning kvar i jorden. Bara i stäven har funnits järnnaglar. Intressant är att denna plats ligger nära Harstad som vi möter strax som ett ställe där samer byggt båtar lite senare, i tidig medeltid. Tysfjord i grannskapet är känt ännu senare som ett annat samiskt båtbyggarcentrum.

Så finns ett annat fynd med försvunnet trä till en gravbåt från Kjerringøy, norr om Salten och Bodø, där den döde möjligen var en kvinna. Bara i några detaljer fanns järnnaglar.  

Det finns flera fragmentariska båtfynd från Nordnorge, t.ex. från Skagen i Åkvik, Herøy, utanför Vefsen, som måste ha varit sydda, men det skulle föra för långt att reda ut begreppen här. Vad som sagts här får räcka för att man skall inse problemen med att se vad som faktiskt bör vara samiskt, vad som troligen är nordiskt och vad som förefaller vara blandningar. Sådan är båtarkeologin, liksom all arkeologi.

Christer Westerdahl
Emeritus Professor of Maritime Archaeology, Norwegian University of Science and Technology (NTNU)

 

 

 

 

 

 

 

Före vikingatid

De som var samernas föregångare längs kusten, om de så var protosamer eller inte, måste ha haft båtar som de själva tillverkat. Visserligen kan man fiska från land men när det gäller jakten på de stora havsdäggdjuren, som val och kanske valross, vid Atlant- och Ishavskusten måste båtar ha använts. Sådana visas tydligt på tidiga förhistoriska hällristningar vid Vita Havet liksom detaljer i själva jakten.

Denna typ av jakt bör också ha utmärkt den kultur som vi kallar Kjelmøy-kulturen från Varangerområdet från ca 800 e.Kr., d.v.s. övergången mellan brons och järnålder. Det första järnet kommer nu hit från öster och tycks även framställas här, lika tidigt som i södra Skandinavien. Det är mycket som tyder på att detta var en samisk kultur.

De flesta ser den som en föregångare till den sjösamiska kulturen i Nordnorge. Det finns även på svenska sidan spår efter kustbosättning på skär ute i Bottniska viken, men då först på 400- och 500-talen e.Kr. Men längre inåt land fortsätter fiske och jakt vid havet. Också här har inte minst säljakt varit en viktiga näringar. Det finns språkliga rester i svenska säljaktstermer som visar att samer här varit föregångare till nordborna.

En samisk specialitet och tydlig etnisk indikator är ju björngravar. Vid Grundskatan i Lövånger, norra Västerbotten har en björngrav påträffats från vikingatid i en samtidig tomtning som använts vid säljakt (1000-tal).

En del säljakt har kunnat bedrivas från isen, men båtar verkar även där helt nödvändiga. Men inga båtfynd finns på någondera hållet före vikingatid. Däremot finns det relativt gott om dem i södra Skandinavien där traditionen är i stort sett ensartad. Man ser inga möjligheter att skilja ut sådant som har samiskt ursprung, fast vi vet att det måste ha funnits.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?