Kvinnan som är porträtterad i Tomas Colbengtsons stora konstverk i böjglas kommer från Tärnabyområdet. Han jobbar både med egna fotografier och bilder som han hittat i gamla arkiv. Foto: Jimmy Gustafsson

Tomas Colbengtson bakom ett av sina verk. Under 2016 väntar utställningar i Jokkmokk, Stockholm, Växjö, Grönländska huset i Köpenhamn, Kanarieöaarna och troligtvis Melbourne, Australien. Foto: Jimmy Gustafsson

- Det är egentligen ganska konstigt att vi samer anammade den oerhört religiösa kristendomen, säger Tomas Colbengtson apropå sitt verk "Looking unto Jesus". Foto: Jimmy Gustafsson

Tomas Colbengtsson jobbar med måleri, glas och grafik. Han är även lärare i grafik på Konstfack i Stockholm. Foto: Jimmy Gustafsson

Valkotorna är gjorda i så kallat överfångstglas. Tomas Colbengtson känner en samhörighet med inuiternas konstnärliga uttryck.
- De slöjdar i ben från val och valross och vi renhorn, säger han. Foto: Jimmy Gustafsson

Samisk rätt engagerar Tomas Colbengtsonoch det syns i hans konst.
- Många samer, alla samer nästan, är otroligt kreativa och man håller på med konst för att bearbeta det som hänt, säger han. Foto: Jimmy Gustafsson

Foto: Jimmy Gustafsson

2015-11-16

"Någonstans måste man få sitt utlopp"

Kultur och inte minst konst har blivit samernas främsta sätt att göra sig hörda. Konstnären Tomas Colbengtson har gjort uppmärksammade verk i böjglas.
- Vi samer är offer för en hjärntvätt, säger han.

Tomas Colbengtson lyfter ut ett av sina tunga glaskonstverk, ett böjglas med porträtt av en samisk kvinna, i lektionssalen på Konstfack i södra Stockholm. På bordet står också överfångstsglas, alltså glas som är överdraget med flera glasskikt, med bilder och samiska tecken inuti. Glasen har böjts och formats i de gigantiska brännugnarna på skolan.
- När glaset bränns i 500 grader, då är det som vackrast, då glöder det. Sedan när det svalnar blir det ungefär som frusen is, säger han.

Konstnären har ett fullspäckat schema, en utställning har precis öppnat på Grönland och nya väntar på Island, i Köpenhamn och inte minst den stora samlingsutställningen med andra samiska konstnärer på Jokkmokks marknad. Bland annat ska han samarbeta med norske konstnären och jojkaren Ande Somby.
Fokuset ligger på samisk rätt. Rätten till dåtid, nutid och framtid.
- Vad har vi samer för vapen? Jo, det är kulturen och konsten. Annars finns bara rättegångar.

Han menar att samerna varit utsatta för en hjärntvätt.
- Vad har vi fått höra sedan uppväxten? Att vi är odugliga, att våra kläder är fula, att jojken är ful och syndig. Och ingen sa emot.

Men med konsten och kulturen går det att protestera och skapa en medvetenhet i syfte att stärka samerna. Bort med skam och skuld. Tomas Colbengtson menar att konsten blir ett sätt att bearbeta det som varit. Och han säger att det inte är konstigt att så många samer är kreativa, någonstans måste man få sitt utlopp.

Tomas Colbengtson berättar att på Grönland har konsten och kulturen bidragit till en ökad självständighet för inuiterna. Han tar fram ett av sina glaskonstverk formad som valkota med ett foto av Elsa Laula inuti. Den ingår i konstverket ”Whalebackbone”, en lång rad av valkotori glas med fotografier och tecken inuti. Även en skugga av konstnären själv finns med i en kota.
- Vi jobbar för att starta en utväxling med konstnärer från Grönland, Färöarna och Skandinavien. I dag finns ingen nord-sydlig konstutväxling, mer öst-västlig. Och det vill vi förändra, säger han.

Enligt Colbengtson har det inte varit en fördel att vara samisk konstnär i Sverige. Intresset söder om Polcirkeln har varit svalt. Men längre söderut, utanför Sveriges gränser, i Frankrike och Tyskland är intresset desto större. Om än kanske av exotiska skäl ibland.
Han har inga problem med att vara i ett fack, att ses som en samisk konstnär, även om han inte skulle kalla sig samisk representant.
- Jag har kommit fram till att jag är same och det är ju ingen nyhet för mig men då jag växte upp var det inte så tydligt. Vi fick inte gå i nomadskolan och morfar slutade med renarna tidigt och började med jordbruk.

Tomas Colbengtson föddes 1957 och växte upp i Björkvattnet i Tärnaby. Numera bor han i Stockholm, men åker hem så ofta han kan och jobbar bland annat för att det ska öppnas ett samiskt centrum där.
Under uppväxten var han med om det negativa, att det pratades illasinnat om lappar.
- Det är svårt det där med ordet lappar. Det finns en kluvenhet, man är både stolt och skäms över sitt ursprung. Men det är bra att många har tagit tag i det och står upp för sig själv nu i det sydsamiska området.

Hans familj har förlorat språket och han har också jobbat med det i sin konst. ”Det osynliga språket” kallar han sina verk med screentryck.
Han ser också att han med sin konst gjort en slags minnesbok över sin uppväxt, med bilder av samer, kombinationsjordbruk och tvångsförflyttningar.
- Språket fanns i familjen men det försvann. Elsa Stångberg försökte lära oss barn, men det var ju förbjudet att prata i skolan. Två generationer förlorade språket. Samiskan är otroligt viktig, inte minst för att geografiskt kunna beskriva var man befinner sig och viktiga platser.

Tomas Colbengtson började med duodji i ungdomen och visste hela tiden att han ville jobba med konst. Då var han ovetande om att det fanns konstskolor. Men han var medveten om att sameslöjd inte passade honom.
- Dels var jag inte så bra och dels hade jag inte tålamodet att polera i två veckor innan jag fick gravera, säger han med ett leende.

När han var i tjugofemårsåldern hade han upptäckt Konstfack i Stockholm och efter att ha sökt ett par gånger kom han in och fick äntligen göra konst i en friare form. Till en början kom mycket att handla om landskap och fjäll men ofta med det samiska i bakgrunden. Och han fick ägna sig åt det som han fortfarande trivs bäst med, grafik och screentryck.
- Det ligger nära gravyren och det passar mig bra.

Han säger att hans konst blivit tydligare med åren, att det finns en tydlig samisk koppling, särskilt vad gäller samisk rätt. Men han ser sig inte som en politisk konstnär.
- Egentligen inte. Men jag kan bli väldigt arg och upprörd över hjärntvätten och att samerna trodde på vad folk sa. Vi var för snälla.

Konsten blir också en viktig ventil i en kultur där tystnaden alltför ofta tar över.
- Jag ser verkligen fram emot samarbetet mellan oss konstnärer på Ajtté på marknaden. Där ska vi lyfta något viktigt, den otroliga kunskapen och de starka konstnärliga uttrycken som finns i olika generationer, säger Tomas Colbengtson.

ANN-HELÉN LAESTADIUS

Fakta

Namn: Tomas Colbengtson

Bor: Stockholm

Ursprung: Född och uppvuxen i Tärnaby. Fars sida kommer från Oxtindarna i Norge och mors släkt, Winka, kommer från Tärnaby.

Yrke: Konstnär som jobbar med måleri, glas och grafik. Lärare i grafik på Konstfack i Stockholm

Utbildning: Bland annat Konstfack i Stockholm och Valand i Göteborg.

Utställningar: Ett hundratal separat- och samlingsutställningar nationellt och internationellt. Under 2016 väntar utställningar i Jokkmokk, Stockholm, Växjö, Grönländska huset i Köpenhamn, Kanarieöaarna och troligtvis Melbourne, Australien.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?