Alla tycks glömma sin trötthet när de får komma upp på scenen. Bandet spelar igenom sången några gånger, medan ljudteknikerna korrigerar nivåer och ljusansvarig skissar på en ljusdesign. Röstcoachen sitter bland publiken och ger råd om framträdandet och i slutändan är alla väldigt nöjda med denna första repetition. Pia- Maria blir än en gång bortrövad av journalister; NRK ska göra ett porträtt av henne som ska visas i norsk tv i december.

Liet Lavlu bjuder på lunchen; alla i crewet har fått matbiljetter till ett anvisat lunchställe i utkanten av staden. I biljetten ingår förrätt, bröd, dessertost, varmrätt, dessert, dryck och vi får välja mellan några färdigkomponerade alternativ. Matsalen fylls snart av människor och vi märker att en stor majoritet av de ätande är grova män som bär arbetskläder och äter under tystnad.

Maten är rejäl och god om än inte delikat, men det känns på något sätt genuint att få äta på en lokal arbetarklass-matsal. Det är ju sällan den typen av platser man hamnar på när man själv ska guida sig fram genom restauranger på utlandsresor.

Hur förbereder man sig sedan bäst inför morgondagens tävlan? Jag, Pia- Maria och körtjejen Katrin väljer att strosa fram på stadens små gator, köpa franska bakelser och varma strumpor i blåsten. Pia-Maria och Katrin diskuterar gemensam koreografi innan vi inleder ett samtal om samisk identitet. Pia-Maria har nämligen, mot sin vilja, blivit kallad "halvsame" i den lokala tidningen som intervjuade henne dagarna innan resan till Lorient.

Galamiddag, stod det på inbjudan. Vi kommer uppklädda till Lorient FCs stadion, där vi förväntar oss uppdukade långbord för de tävlande från alla länder. I stället får vi välja mellan ett rikt urval av snittar, pilgrimsmusslor och champagne i ett rum som är som gjort för mingel. Vi vandrar runt, bekantar oss med jurymedlemmar och andra tävlanden.

Stämningen är god och jag lyckas höra ett rykte om att Pia- Marias låt är en av tre favoriter i ett väldigt genremässigt varierat startfält. Tryfflar bärs ut på brickor och vi tar några i handen innan vi åker hem för att sova: sångerskan vill förstås vila rösten innan morgondagens stora stund. Jag läser en bok och äter av festens tryfflar i min varma säng medan jag ser den hemvana snön falla utanför fönstret. Kanske är vädret på vår sida? Kanske betyder det tur?

Håll alla tummar!
Ann Holmgren