Samisk musik kan även vara flöjtmusik. Det menar Öysten Hanssen, som spelar kvanneflöjt. 

100 år av jojk

För 100 år sedan hölls det man tror är den första jojkkonserten i Sverige. Och under de senaste decennierna har jojken som scenkonst blommat ut rejält. I dag lyser den av nyskapande experiment och jojkavantgarde, men även den traditionella jojken blomstrar.
Det märktes inte minst vid den stora jubileumskonserten i Umeå den 3 september. 10 jojkare från svenska, finska och norska Sapmi avslutade då 100-års jubileet av jojken som scenkonst med en tre timmar lång konsert på på Gammlia i Umeå. Den anordnades av Såhkie (Umeå sameförening), Västerbottens museum, Umeå kommun, Balticgruppen och Umeå Universitet.

Flera av de jojkar som framfördes fanns med på scenen i Mimerskolans gymnastiksal i Umeå den 2 september 1910. Det var då Karl Tirén lät anordna det som antas vara den allra första jojkonserten i Sverige tillsammans med jojkare från Malå sameby och Arjeplog.
Karl Tirén var järnvägstjänstemannen från Boden som fascinerades av den samiska sången, och som tog som sin uppgift att försöka bevara den åt eftervärlden. Detta i en tid när jojken betraktades som hednisk och syndig.

Men efter den där första konserten var det ganska tyst från den offentliga scenen. Ända fram till 1960-talet då Nils Aslak Valkeapää sjöng in en LP med jojkar samtidigt som han spelade gitarr, och senare lyfte in country and western och jazz i arrangemangen. Han spelades flitigt, inte minst i många samiska tonårsrum, och många var de som försökte ta efter hans stil.

– Valkeapää blev en förgrundsfigur
för den moderna samiska jojken, säger Krister Stoor, som forskar på jojk vid Umeå universitet.
Under 1980-talet kom så Mari Boine och utvecklade den samiska sången.
­– Utan egna rötter i jojken hittade hon ett uttryckssätt som låg den nära, samtidigt som hon lyfte in influenser från annan världsmusik, säger Krister Stoor.
Krister Stoor var med rockbandet Stuoris ja Bálddonas en av artisterna på jubileumkonserten i Umeå.

En annan var Wimme Saari, som har kommit att kallas avantgardist inom samisk musik, samtidigt som han utnämnts till Finlands bästa jazzsångare.
I mitten av 1990-talet fortsatte han utvecklingen av jojken på scenen, och lyfte in den i moderna sammanhang som techno, med texter om samtid och storstadsliv och uppblandad med egna sångimprovisationer. Det var revolutionerande.

Samtidigt står han fast förankrad i den gamla jojktraditionen. Hans första självgjorda jojk, som 15-åring, följde konturerna av hemmafjället i trakterna vid Karesuando. Där upptäckte han nyckeln till jojkens värld. Några år senare hittade han en massa gamla kassetter inspelade med mammans kusin, renskötaren och jojkaren Nils Nilsson Hotti – Lálle Niillas –, och försökte imitera honom.
– Men jag kunde inte härma hans äldre röst, det gjorde bara ont. Jag insåg att jag måste hitta min egen röst och min egen väg, säger Wimme Saari.

– De traditionella jojkvärdena
finns alltid med, men jag vill använda min röst fritt och måla med den. Jag tänker inte på om det är jojk eller inte. Jag öppnar bara munnen och låter tankarna gå och njuter. Håller man på med konst kan man inte tänka i gränser.

Utvecklingen på scenen, och förändringen av jojken, är dock inte omtyckt av alla.
– Men i scenkonsten måste jojken anpassas till musiken och publiken. Om man lyssnade på en hel konsert med traditionell jojk skulle en ovan publik bli ganska uttråkad, säger Krister Stoor.

Jojken består i regel av 2-3 entoniga fraser som repeteras i ett andetag tills sångaren behöver andas.
– Sätter man instrument till kan det låta för jäkligt. Tonarterna passar inte mellan de två uttryckssätten. Jojkaren måste anpassa sig till instrumenten, hitta en rytm som publiken gillar, och då har man gått ett steg från den traditionella jojken. I stället uppstår ny musik, säger Krister Stoor.

Wimme Saari tycker att den existerande debatten om traditionell eller otraditionell jojk är att kasta bort energi. Han är övertygad om att de gamla jojkvärdena inte suddas ut även om jojken fortsätter att utvecklas.
– De sitter så djupt och starkt att de aldrig kan försvinna. Fler och fler av samerna bor i stora städer och jojken behöver följa sin samtid för att vara levande.

Camilla Andersson

­

Intressant

­

Den 2 september 1910 i Umeå hölls den första jojkonserten.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?