Nyårskrönikor blickar normalt både tillbaka på det gamla året i ett försök att förklara vad som kan förväntas under det nya. Sápmi år 2009 ser i det här avseendet spännande ut och allt är inte bara mörker.
Det där med lågkonjunktur i övriga världen är ganska intressant. De renskötare som inte har placerat sina pengar i högriskaktier på Island har svårt att förstå de negativa effekterna av finanskrisen.
- Om det är det här som kallas finanskris så vore det inte helt fel med ännu mera kris, ligger nära till hands att utbrista om man tillhör kretsen renskötare.
Ja så ser det faktiskt ut för de som lever på rennäringen. Priset på renkött har inte varit så högt sedan början på 2000-talet och bensinpriset har krupit långt ner under 10 kronor litern. Det här är de två enskilda faktorer som har den största påverkan på renskötarens plånboksekonomi. Resultatet blir lägre både kostnader och högre intäkter trots rådande lågkonjunktur i övriga världen.
- Mera finanskris alltså!
Men annars då? Det går inte att undvika de mörka rovdjursmolnen. Sveriges enda professor i renskötsel, som är en ledande auktoritet på området, hävdar att rennäringens kostnader för rovdjuren är mer än 170 miljoner kronor under ett år. Detta medan staten ersätter renägarna med 60 miljoner kronor. På rovdjursmarknaden är det minsann rea på renkött året om med staten som uppköpare. Mellandagsrean på julskinka kan slänga sig i väggen.
”Satanisk” är ett omdöme om regeringens politik som lanserades av oppositionsledaren Mona Sahlin. Det gällde då den minskade ersättningen vid arbetslöshet. Vad ska man då kalla en politik som innebär att en renägare med en renhjord på 300 renar, vilket är ganska normalt, tvingas betala över 100 000 kronor per år för att Sverige ska kunna behålla och utveckla en livskraftig rovdjursstam. ”Satanisk” är inte helt fel och socialdemokraterna är minst lika skyldiga som något annat parti eftersom nuvarande rovdjurspolitik beslutades med stor majoritet under deras senaste regeringsinnehav.
Visst är det en märklig värld vi lever i. Ställd inför frågan, ska renkött i huvudsak vara rovdjursföda eller livsmedel, uppfattar sannolikt de flesta frågan som retorisk.
- Det är klart att det ska vara livsmedel. Så gott som renkött är och så ekologiskt riktig!
Men verkligen är en annan. Renskötselprofessor Öje Danells beräkningar visar att ”rovdjurstrycket ligger nära en nivå som kan leda till kollaps i renskötseln” om det inte blir snabba förändringar och då handlar det inte om renägarna ska få bättre betalt för rovdjursmaten utan om en kraftigt minskad rovdjursstam.
Under 2009 är rovdjursfrågan åter aktuell för våra folkvalda i riksdagen. En statlig utredning om de stora rovdjuren överlämnades till regeringen den 7 december 2007 och på regeringskansliet pågår förberedelserna med en proposition (förslag) till Riksdagen. Inget, så här långt känt, tyder på en snabb omsvängning av nuvarande rovdjurspolitik.
- Staten vill fortsätta handla renkött som rovdjursmat till reapris för att garantera livskraftiga stammar av björn, järv, varg och lo.
Vad händer mer under 2009. För ett år sedan berättade vi en nyårssaga om ett tänkt hus. Ett jättestort och vackert hus där samernas riksdag fattar viktiga beslut och där Sametingets tjänstemän tänkte viktiga tankar. En parlamentsbyggnad för Sametinget med andra ord. Huset är faktiskt bara två år försenat om det blir byggstart 2009. För stora, vackra och dyra statliga husprojekt är det normalt med förseningar och för all del också fördyringar. Men ändå, ett ståtligt samehus hus är så mycket enklare och effektfullare för varje sittande regering än exempelvis en förändrad rovdjurspolitik och ökat samiskt självbestämmande. Sannolikt blir beslut om byggstart av en parlamentsbyggnad placerad i Kiruna, någon gång 2009.
Samepolitiskt är 2009 ett spännande år. Det är val till Sametinget den 17 maj. Det femte valet i ordningen för det unga parlamentet. 31 ledamöter ska väljas och den samepolitiska makten står på spel. Regeringsskifte eller fortsatt regerande är naturligtvis en fråga som väcker engagemang både hos de som har makten och de som vill ha den. Dessvärre är Sametingsvalet alldeles för mycket internt samiskt trots att Sametinget är en intressant och spännande nykomling på den svenska demokratiska arenan. En förhoppning inför 2009 är att även icke samiska medier intresserar sig mer för Sametingsvalet och bevakar det på samma sätt som kommunalval. Det vore inte helt fel med mera mångfald i bevakningen av Sametingsvalet.
GOTT NYTT SAMEÅR
Nils Gustav Labba