”Det är viktigt att språket känns personligt”
Våren 2013 flyttade Johan Sandberg McGuinne till Lycksele från Skottland. Hans ajja och akka bodde i Lycksele på 60-talet, men skälet till att det blev just Lycksele var mer en slump. Som utbildad lärare sökte han lärarjobb och ville bo i Sápmi. Valet stod mellan Norsjö, Lycksele och Dorotea.Två år tidigare hade han börjat läsa sydsamiska på distans via Umeå universitet.
–Jag pratade ofta om hur viktigt med minoritetsspråk och är att återta det och jag kände att jag inte kunde gå omkring och inte kunna sydsamiska när jag pratar gaeliska.
För att få börja undervisa som lärare skickade han efter sin lärarlegitimation och på den stod det att han fick undervisa i engelska, samhällskunskap, tyska, portugisiska – och sydsamiska.
-Jag fick jätteångest över att samiskan syntes och jag ville inte börja undervisa i det. Så småningom gick jag med på att undervisa, men bara riktigt unga elever, det var min inställning. Men jag insåg ganska snabbt att jag kunde undervisa sydsamiska på olika nivåer.
Numera undervisar Johan elever från sexårsåldern till högstadiet och upplägget på undervisningen varierar ganska mycket beroende på elevernas ålder.
En hel del av undervisningen sker på Gammplatsen i Lycksele och för de yngre är det stort fokus att vara ute.
–Samiskalektionerna krockar med andra lektioner så det ska kännas värt att välja samiskan. Vi eldar, plockar bär och pratar inte bara om språket, vi gör det levande.
Med hjälp av skattkartor har de fått språkliga uppgifter att klara av för att kunna gå vidare till nästa steg. Under samiska veckan i Lycksele anordnades språkbad i form av en annan värld där det bara pratas samiska och teckenspråk. Genom att hitta 120 gömda ord fick eleverna sedan gå till marknaden och handla med hjälp av sina samiska ord.
För de äldre eleverna handlar det lika mycket om att förstå Sápmi som att lära sig språket och det görs genom att lära sig mer om sametingsvalet och läsa reportage på bland annat samer.se. Just nu håller eleverna på med en bok om sig själva.
-De forskar på sin släkt, om de har anknytning till renskötseln, om de har någon släkting som gjort något minnesvärt. Det handlar om att få in ett samiskt perspektiv, du är inte bara dig själv, du är också alla andra i din släkt. Det är viktigt att språket känns personligt och som något man kan ta in i vardagen.
Eleverna har också ett Instagramkonto, Liksjoe, där både lärare och elever lägger upp filmer.
Visst, säger Johan, grammatik är också viktigt, men han anser att det många gånger är för stor vikt vid det.
–Pluggar man bara grammatik har man glömt varför man lär sig samiska. Att det är en del av ens kultur och det språk man skulle haft om inte språksituationen sett ut som den gör. Om språket är det minsta tråkigt att lära sig då hjälper vi att ta död på språket istället för att föra det vidare. Universiteten måste också förstå varför man läser samiska. Det är inte först och främst för att få poäng, det är för att kunna kommunicera. Det måste genomsyra hela undervisningen.
Johans engagemang tycks sträcka sig långt utöver det hans lärarroll behöver och jo, det håller han med om.
–Egentligen behöver jag bara planera lektionerna, men jag är i första hand samiskalärare för att jag är same och för att det är viktigt med språk. Jag vill kunna träffa mina elever i framtiden och de pratar samiska med mig för att det är kul.
Den inställningen leder till många oväntade situationer. I somras hade Johan med sig leksaksrenen Nejla till USA som på film berättade om olika saker på sydsamiska.
–Undervisningen har jag hela tiden med mig. När det inte finns undervisningsmaterial att tillgå kan jag lika gärna jobba med att ta fram material.
På frågan vad det mest utflippade han gjort under en lektion svarar Johan:
–Att bryta foten. Vi skulle leka en lek på samiskalektionen och höll till på skateboardrampen och jag halkade på en isfläck. Jag fick en sådan chock och ville varken skrika eller gråta. Men från det jag bröt foten till ambulansen pratade jag bara samiska. Efter det kände jag, det här funkar. Eleverna visade att de verkligen kunde. En annan gång stod vi på torget med megafoner och jojkade medan Sverigedemokraterna var på besök i Lycksele.
Johans har en klar bild av hur den perfekta samiska undervisningen skulle se ut.
–Den skulle pågå från klockan åtta på morgonen till kl 16 på eftermiddagen. All undervisning skulle ske på samiska och alla elever skulle känna att de lär sig något och att de känner att de har roligt.
Text och Foto: Katarina Hällgren