Piere Bergkvist hjälper andra som mår dåligt
Mår du dåligt inuti? Är du trött på livet? Vänta inte för länge med att söka hjälp! Det gjorde Piere (Per-Henrik) Bergkvist och det kostade honom många år av onödigt lidande. Nu vill han hjälpa andra unga samer som drabbas av psykisk ohälsa.
Han är 38 år gammal och renskötare i Jovnevaerie sameby. Hade en lycklig barndom och sex fina första år i skolan. Men på högstadiet började livet bli tufft för Piere Bergkvist.
– Vi samebarn blev utsatta. Kallades för lappjävlar, måste slå oss fram.
Mobbningen fortsatte på gymnasiet, och efter några månader hade Piere fått nog.
– Jag for för illa och valde att avbryta.
Renskötaryrket har gått i arv i generationer inom familjen och det föll sig naturligt för Piere att återvända hem och följa sin pappa till renskogen.
– Jag är glad att det blev när det blev, för det här var en av de sista vintrarna som pappa orkade. Jag hade ju mycket att lära.
Bland annat handlade det om att tackla problemen med rovdjur.
– Det var enormt med lodjur de där åren och vi hittade rivna renar varje natt. Klart att det innebar en psykisk påfrestning, säger Piere.
Han bestämde sig ändå för att fortsätta och vid fyllda 20 var han på god väg att bygga upp sitt eget företag.
– Jag satsade stort, tog lån och investerade.
Men oväntade problem dök upp. Som skoterkraschen där han fick en whiplashskada. Kunde inte arbeta, blev tvungen att leja in en dräng som skötte renarna. Det tärde på ekonomin och innebar en svår psykisk press.
Piere lyckades dock hålla företaget i gång och värken avtog. Han träffade Anja från Norge. De två blev sambor och sonen Nejla föddes.
Familjelyckan till trots blev Pieres psykiska besvär allt svårare. Ångesten blev värre, depressionen djupnade, men han pratade inte om sina problem med någon.
En dag hade det gått så långt att han inte ville leva längre.
– Jag satt med bössan i knät och tänkte ta livet av mig.
Men så blev det inte. Piere såg sin son framför sig och förstod att han måste söka vård. Så småningom fick han komma till psykiatrin i Östersund där han ordinerades medicin och psykologsamtal.
– Visst hjälpte det, men alldeles enkelt var det inte. Jag upplevde att psykologen inte förstod mina problem och min kultur. Jag fick vara som en lärare för henne.
Piere blev utskriven men efter något år kom det ett bakslag. Då fick han kontakt med SANKS – Samisk nasjonalt kompetansesenter – i Karasjok, Norge. Där erbjöds han en vård som var helt annorlunda än den han fått förut.
– Där finns det samisk kompetens och man behöver inte förklara en massa.
När vi möter Piere i dag verkar han både glad och trygg.
– Det finns dagar nu också när jag inte mår bra, men så är det ju för alla. Jag upplever att jag fått verktyg att använda mig av, att jag behärskar situationen.
Vilket säkert behövs, för de yttre påfrestningarna kvarstår. Nyligen begärdes Pieres företag i konkurs och sambon Anja har flyttat tillbaka till Norge med barnen Nejla och Solveig.
När en nära släkting tog livet av sig för några år sedan bestämde sig Piere för att börja berätta för omvärlden om sina psykiska problem – och om att det finns hjälp att få. Vid det här laget har han anlitats som föreläsare både i Umeå och Stockholm liksom i Norge, Finland och Kanada.
I somras fick han regionens samiska stipendium för sitt arbete mot psykisk ohälsa bland unga samer. En belöning som sporrat Piere att fortsätta:
– Jag har säkert gjort mer än tio föreläsningar hittills i år och i november har jag tre till inbokade. Så det rullar på.
Åsa Eriksson Ahnfelt