Kunskaper om varg som inte räknas
För att urfolkens naturfilosofi ska fungera i praktiken måste också människan kunna påverka sin livssituation utan att för den skull utrota andra storheter, t.ex. vargen. Då kan det, utifrån dagens debatt, för den oinvigde te sig underligt att de renskötande samerna inte vill ha vargen i närheten av sina renar. Men ur naturfilosofisynvinkeln är det också en naturlig konsekvens därför att samerna inte längre har någon egen kontroll på förvaltningen av djur och natur som man hade innan staten började “förvalta” naturen. Den förvaltningen utgår från den västerländska synen att naturen är ett objekt där människan inte hör till naturen utan är satt att råda från utsidan. Det innebär att människan kan exploatera naturen utan att ge tillbaka något. Och andra sidan vill man behålla en del av naturen för att då och då kunna besöka den och se hur fint det är. Nationalparkerna är sådana exempel.
Det är i det sammanhanget den s.k. förvaltningen av vargen och rovdjuren i övrigt ska ses. De renskötande samerna är utsatta för en förvaltnings- och kontrollapparat som inte har någon uns av respekt för den djupa kunskap som de har om vargen, renskötseln och naturen. När det rapporteras om varg i renskötselområdet startar en våg av aktivitet från regionala- och nationella myndigheter, forskare och andra s.k. naturexperter. De granskar regler och principer samt vargens eventuella friska eller sjuka DNA. Från distans börjar naturvårdsorganisationer m.fl. uttala sig myndigt om både vargen och samerna som folk medan myndigheterna försöker kontrollera och bedöma både renskötarnas och vargens rörelser och om den utgör större eller mindre skada på renarna i området.
Samtidigt har de riktiga experterna, de renskötande samerna - som lever i naturen, med renarna, med vargen och naturens villkor i övrigt - ingen makt alls över situationen. De kan bara ansöka om skyddsjakt och sedan vänta. De får inte driva bort vargen, inte döda den och inte göra något annat heller utan tillstånd från myndigheter med otaliga regler som de dessutom strider sinsemellan om. Samerna är satta under samma utifrån kommande förvaltning och förmynderi som nationalparkerna och vargen. Ingen respekt visas idag för samisk kunskap och allt ansvar är fråntagen samerna i denna förvaltning av naturen.
Förutsättningen för en bättre förvaltning av vargen och de övriga rovdjuren i Sápmi är att både samisk kunskap och samerna som folk respekteras och ges ansvar att utveckla förvaltningen både lokalt och nationellt i enlighet med samernas natursyn.
Den samiska traditionella synen på rovdjur och förvaltningen av dem kan belysas med citat från två av de äldre samiska informanterna om samisk traditionell kunskap om rovdjur.
”Samerna ha aldrig haft en så avog inställning att rovdjuren inte finns än idag. Samernas som alltid levt i naturen hade annars gjort slut på dem för länge sedan. Jakten har bara varit så pass mycket så att de inte kommer in i renhjorden.” Gunhild Mangi, Vazás.
” Rovdjur kan vi acceptera, men då måste även svenskarna acceptera att rovdjuren naggar välfärden i kanten för dem också. Då måste de avsätta områden som är ostörda för rovdjuren, avstå skogsbruket och turismen…..Då kan jag hålla med dem.” Lars Anders Larsson, Malå.
Källa: VARGEN ÄR VÄRST, Traditionell samisk kunskap om rovdjur. Olov J Sikku, Eivind Torp.
Ol-Johán Sikku