Rejäl ansiktslyftning av samebilden
-Den var anskrämlig. Den uppstoppade renen som stod vid ingången var dammig och bilden av samerna var ålderdomlig och full av förlegade uppfattningar, säger museets nuvarande chef Christina Mattsson.
Jämtlänningen som hon är så är hon ganska hemma på samefrågan. Innan hon kom till Nordiska museet för sex år sedan hade hon varit kanalchef på riksradion med bland annat sameradion under sig. Dessutom är hon jätteintresseras av jojk och samisk musik. Men det var inte så enkelt att ändra samebilden.
-Det har varit en lång process där ingenting har varit självklart. Jag satte mig själv i styrgruppen och har jobbat hårt för att skapa ett stort utrymme för både det samiska språket med alla dess dialekter och jojken som förmedlare av samisk berättarkonst.
Nu är den långa processen nått vägs ände och utställningen är invigd och öppnad. Huvudstaden har fått en nyrenoverad samebild. Amanda Creutzer har varit utställningsproducent och projektledare och hon är jättenöjd med resultatet.
- Jag är jättestolt. Det jag kände starkt för när jag gick in i det här jobbet är vad det inte får bli. Det får inte bli naturromantik, en berättelse om ett folk som tassar lätt på jorden, och det får inte bli en bild av alla samer som renskötare och naturfolk. Jag ville visa en nyanserad och sanningsenlig bild av människan och folket.
Nordiska museets utställning SÁPMI är en av få utställningar om samerna som inte har en uppstoppad ren, ingen kåta och som inte är färggrant utsmyckad i de samiska färgerna. Amanda och hennes referensgrupp har medvetet valt bort alla stereotypa bilder av samerna.
- Börjar man med en ren vid ingången skapar man en bild av att alla samer har renar. Man ska inte behöva passa in i några klichébilder och ändå kunna vara same, säger Amanda Creutzer.
Hon är medveten om att det är en balansgång. Det finns alltid en risk att man går för långt och skapar en allt för klinisk samebild som inte heller är sann. Nämligen; bilden av samer som alla andra förutom att de har en spännande och gåtfull historia. Den typen av kommentarer fanns hos en del besökare som tyckte att utställningen var för livlös och saknade ”själ”.
- Jag tror att man behöver göra en pendelrörelse där man så småningom, när samebilden är mera upplyst, kan bygga in de samiska symbolerna och färgerna utan att riskera klichéer. Eftersom vi dessutom ligger i Stockholm med Skansen alldeles intill där man kan få både samisk miljö och renar så tror jag att vi har valt rätt väg, säger Amanda Creutzer.
Att det inte är alldeles så lätt att byta ansikte från en storsvensk kulturell högborg till att omfatta en mera modern syn på samerna visar en konversation mellan två samiska besökare bredvid en ”träseite” (samisk religiös kultföremål) som är placerad i en monter.
-Den borde inte stå här. Den borde vara där den hör hemma eller på Ajte samemuseum i Jokkmokk. Samma gäller den samiska trumman i den där montern. Det känns helt fel.
Amanda Creutzer förstår de samer som har den uppfattningen.
- Seiten och trumman är kontroversiella och vi har medvetet placerat ut dem för att få en diskussion om varför de är här.
Nils Gustav Labba