Det blev ingen smekmånad

Från och med årsskiftet är Sametinget ansvarig myndighet för rennäringsfrågor. Dessutom har man tagit över vissa arbetsuppgifter från Länsstyrelserna i renskötsellänen. Det är nu Sametinget som bland annat handlägger den överhettade frågan om katastrofskadeskydd. Och detta mitt uppe i en beteskris som inte har sett sin motsvarighet sedan den omfattande rendöden i nordbyarna 1936.

Ragnhild Svonni, näringshandläggare på Sametinget, sitter numera i telefon mest hela dagen.
- Upp till sex timmar en normal arbetsdag. Det är många renägare som är frustrerade och vill få besked om hur de ska göra för att få pengar till utfordring av sina renar. Renbetet i nästan hela renskötselområdet är låst och renägarna är förtvivlade.

Sametinget kunde ha fått en lättare start. En beteskatastrof samtidigt som man ska skola in sig på nya arbetsuppgifterna är inget drömläge. Sametingets ordförande Sylvi Simma skrev tanktvärt i sin nyårshälsning.
- Sametinget kan varken lova bättre väder eller mera pengar för att hantera den besvärliga betessituationen. Det enda vi kan lova, när vi nu tar över ansvaret för en del rennäringsfrågor, är att vi med stor respekt för den kunskap som finns inom rennäringen ska ta oss an uppgiften. Vi utgår ifrån att en samisk myndighet med den samlade kompetens och erfarenhet som finns i rennäringsfrågor är väl rustad att hantera beteskatastrofer, ersättnings- och bidragsfrågor och andra dagliga rutinärenden. Vi ska klara av det här uppdraget i nära samverkan med rennäringens intresseorganisationer.

Nu är Sametinget mitt uppe i den bistra verkligheten. Nästan hela renskötselområdet har hissat katastrofflagg. Det är bara samebyarna norr om Kiruna och söder om Östersund som inte har ansökt om pengar för utfordring av renarna. Söder om Östersund är det i det närmaste barmark medan samebyarna norr om Kiruna senare kan hamna i problem på grund av för mycket snö.
- Det stora problemet är att det inte finns några färdiga pengar för att hantera renbeteskatastrofer. Vi måste först göra en sammanställning över behoven och sedan ansöka om katastrofskademedel. Det tar tid samtidigt som renar dör och renägare är förtvivlade över hur de ska klara kostnaderna för utfordring, säger Ragnhild Svonni.

För Ragnhild Svonni och alla de andra på de nya rennäringskanslierna i Kiruna, Tärnaby och Östersund så medger inte det inarbetade regelverket några klara och tydliga besked. Renbeteskatastrofer, trots att de inträffar ganska ofta i någon del av renskötselområdet, är alltid lika oförutsedda och svåra att hantera. Det är ingen lätt uppgift att sitta i telefon uppemot sex timmar om dagen utan att kunna ge köra besked.
- Det enda vi kan säga är att vi jobbar på och har förhoppningar om att kunna ge svar så snabbt som möjligt.