2006-04-19
Eldprov och romantik
Ett bultande hjärta, handsvett och nervositet betyder ofta idag att man träffat någon speciell. Men i gamla dagar i Sápmi var inte det de avgörande för ett livslångt förhållande.
Kärleken växer fram
Vacker som ett hjortron, det är den finaste komplimangen en samepojke kan ge en flicka. Det betyder att hon har röda kinder och att hon är god och viktig. Då menar han allvar. För en flicka räcker det med att le och se efter om han kan göra upp eld och hålla den vid liv. Kan han det så vet hon att hon aldrig behöver frysa eller svälta. Att sköta om en eld kräver en hel del omsorg.
Det är romantik det, och ingen Hollywood-dröm. Gamla ”akka” råder unga flickor att låta pojkarna genomgå ”eldprovet”. Det är viktigt att ha en praktisk måttstock när man betygsätter pojkvänner. Varma, glittrande ögon eller vackra händer och en välsittande kolt fäller inte utslaget när flickan kommer hem med sin tilltänkte. Nej, akka vill veta vad han kan.
Praktiska hjärtevänner
I historiska verk beskrivs samernas kärleksliv som ett praktiskt arrangemang.
Skönhet var inte lika viktigt som ett bra handlag med slöjd, djur eller hushåll. Egendom och förmögenhet var mer utslagsgivande än vänlighet och charm. Det var en fråga om överlevnad. Äldre samer ansåg att man kunde låta kärleken växa fram i efterhand mellan de unga tu hellre än att bara låta förälskelsen och lusten styra. Gemensamma betesmarker, släktallianser och en säker ekonomi var starka argument för att två ungdomar skulle bilda familj. I vissa extrema fall kunde de ungas egna önskemål bli helt ignorerade av deras familjer.
En intellektuell duell
Även om kyrkbröllop är vanligast bland samerna i dag, följs ännu de gamla samiska bröllopssederna på sina håll. I norr genomförs ”soagŋu”, som är ett en slags friarfärd. Det betyder att pojkens familj besöker flickans familj för att be om att få hämta hem henne som brud och svärdotter. Pojken har med sig en böneman, och då gärna en som har talets gåva. Han börjar med att be om lov att få komma in och koka kaffe. Då kan flickans familj svara ett spontant och hjärtligt ”ja”, varpå resten av pojkens följeslagare också kommer in. Hans kvinnliga släktingar står för att ordna mat och kaffe. De har med sig både godsaker och brudpynt, så det hela utvecklar sig till en trevlig liten fest. Det ger också tillfälle att klara av alla praktiska frågor kring bröllopet och de ungas framtid.
Men om nu flickans familj tvekar med svaret på den inledande frågan, eller rentav nekar dem att komma in, då sätter bönemannen igång ”operation övertalning” i form av en språklig och intellektuell duell. Om bönemannen trots all övertalning inte lyckas bli insläppt, då gäller det för pojken att ha fler flickvänner på lager. Annars blir skammen över att ha fått korgen för tung att bära. Då är det bättre att nöja sig med den näst bästa.
Sydsamiska flickor kan också köpa sig goodwill genom att dela ut gåvor till makens familj efter vigseln.
Flörten är en drivkraft
Något av kärnan i samernas kärleksliv är den praktiska inriktningen. Kärlek är viktig, men inte avgörande. Att kunna flörta, komma i kontakt med andra och umgås som vänner är viktigare egenskaper.
Sexuella förbindelser och familjeband är inte så allvarliga. I en del historiska verk uttrycker man förvåning över att samerna inte var mer sexuellt lössläppta med tanke på att män och kvinnor ofta sov tätt tillsammans, t.ex. i tältkåtor. Istället beskriver man hellre samerna som ”kärleksfulla, flörtiga, sällskapliga och, märkligt nog, monogama”.
Vacker som ett hjortron, det är den finaste komplimangen en samepojke kan ge en flicka. Det betyder att hon har röda kinder och att hon är god och viktig. Då menar han allvar. För en flicka räcker det med att le och se efter om han kan göra upp eld och hålla den vid liv. Kan han det så vet hon att hon aldrig behöver frysa eller svälta. Att sköta om en eld kräver en hel del omsorg.
Det är romantik det, och ingen Hollywood-dröm. Gamla ”akka” råder unga flickor att låta pojkarna genomgå ”eldprovet”. Det är viktigt att ha en praktisk måttstock när man betygsätter pojkvänner. Varma, glittrande ögon eller vackra händer och en välsittande kolt fäller inte utslaget när flickan kommer hem med sin tilltänkte. Nej, akka vill veta vad han kan.
Praktiska hjärtevänner
I historiska verk beskrivs samernas kärleksliv som ett praktiskt arrangemang.
Skönhet var inte lika viktigt som ett bra handlag med slöjd, djur eller hushåll. Egendom och förmögenhet var mer utslagsgivande än vänlighet och charm. Det var en fråga om överlevnad. Äldre samer ansåg att man kunde låta kärleken växa fram i efterhand mellan de unga tu hellre än att bara låta förälskelsen och lusten styra. Gemensamma betesmarker, släktallianser och en säker ekonomi var starka argument för att två ungdomar skulle bilda familj. I vissa extrema fall kunde de ungas egna önskemål bli helt ignorerade av deras familjer.
En intellektuell duell
Även om kyrkbröllop är vanligast bland samerna i dag, följs ännu de gamla samiska bröllopssederna på sina håll. I norr genomförs ”soagŋu”, som är ett en slags friarfärd. Det betyder att pojkens familj besöker flickans familj för att be om att få hämta hem henne som brud och svärdotter. Pojken har med sig en böneman, och då gärna en som har talets gåva. Han börjar med att be om lov att få komma in och koka kaffe. Då kan flickans familj svara ett spontant och hjärtligt ”ja”, varpå resten av pojkens följeslagare också kommer in. Hans kvinnliga släktingar står för att ordna mat och kaffe. De har med sig både godsaker och brudpynt, så det hela utvecklar sig till en trevlig liten fest. Det ger också tillfälle att klara av alla praktiska frågor kring bröllopet och de ungas framtid.
Men om nu flickans familj tvekar med svaret på den inledande frågan, eller rentav nekar dem att komma in, då sätter bönemannen igång ”operation övertalning” i form av en språklig och intellektuell duell. Om bönemannen trots all övertalning inte lyckas bli insläppt, då gäller det för pojken att ha fler flickvänner på lager. Annars blir skammen över att ha fått korgen för tung att bära. Då är det bättre att nöja sig med den näst bästa.
Sydsamiska flickor kan också köpa sig goodwill genom att dela ut gåvor till makens familj efter vigseln.
Flörten är en drivkraft
Något av kärnan i samernas kärleksliv är den praktiska inriktningen. Kärlek är viktig, men inte avgörande. Att kunna flörta, komma i kontakt med andra och umgås som vänner är viktigare egenskaper.
Sexuella förbindelser och familjeband är inte så allvarliga. I en del historiska verk uttrycker man förvåning över att samerna inte var mer sexuellt lössläppta med tanke på att män och kvinnor ofta sov tätt tillsammans, t.ex. i tältkåtor. Istället beskriver man hellre samerna som ”kärleksfulla, flörtiga, sällskapliga och, märkligt nog, monogama”.