Lättläst version av sidan

Utbildning för samiska barn

Redan på 1600-talet gjordes försök att utbilda samiska pojkar. Sedan slutet på 1800-talet har det funnits särskilda skolor för samebarn. Från slutet av 1940-talet fram till i modern tid har sameskolans uppgift varit att fostra samer till goda svenska medborgare med svensk kultur som förebild.

Samernas skolhistoria är en berättelse om hur en främmande kultur erövrar tankar, sociala och kulturella värden och härskar genom att införa egna normer.

Ända sedan 1600-talet har det funnits speciella skolor för samerna. Undervisningen anordnades av präster och missionssällskap och var ett led i kristnandet av samerna. 1632 inrättades den Skytteanska skolan i Lycksele som skulle utbilda samiska pojkar till präster. Under första halvan av 1700-talet inrättades en slags internatskolor där barnen fick lära sig läsa och fick undervisning i kristendom. Det förekom också att vandrande lärare, så kallade kateketer, färdades bland samerna och bedrev viss undervisning.

Den första skolreformen som särskilt berör samerna beslutades 1895. Barn till renskötande samer fick gå i särskilda vinterkurser på tio veckor i Karesuando och Jukkasjärvi. Det var det första steget till det som skulle bli en mera fast undervisning av samebarn.

1913 kom en nomadskolereform byggd på tanken att vanliga skolor var olämpliga för flyttsamernas barn. Barn till bofasta samer som inte var renskötare skulle inte gå i nomadskolan utan i den svenska folkskolan. Tanken då var att bevara de "riktiga" samerna, det vill säga dem som ännu flyttade med sina renar. Svenska myndigheter var rädda att moderna skolor skulle avvänja samebarn från nomadlivet och renskötseln.  Kyrkoherden i Karesuando, Vitalis Karnell, var en av de sakkunninga i utredningen inför reformen. Han skrev: "Gynna gärna lapparna på allt sätt, gör dem till sedliga, nyktra och nödtorftigt bildade människor, men låt dem inte läppja på civilisationens bägare i övrigt, det blir i alla fall bara ett läppjande, men det har aldrig och skall aldrig bli till välsignelse. Lapp ska vara lapp."

Om samebarnen vande sig vid civilisationen, att bo i hus, äta med bestick och sova mellan lakan, skulle de avvänjas från nomadlivet och den genuina flyttsamiska kulturen skulle gå under. Istället bedrev den svenska staten en segregerande skolpolitik. Bofasta samers barn skulle gå i den svenska folkskolan. Flyttsamernas barn skulle gå i särskilda kåtaskolor som byggdes från Karesuando i norr till Idre i söder. I de större kyrkbyarna fanns fasta nomadskolor för de äldre barnen. I norr byggdes särskilda hushållskåtor där barnen sköttes av särskilda samiska föreståndare.  Där skulle barnen äta och sova sida vid sida. Kåtorna var dragiga och barnen smittade lätt varandra. Dessutom gick reformen ut på att de renskötande samernas barn inte behövde lika bra utbildning som andra barn. Den nya nomadskoleorganisationen blev hårt kritiserad för att den hade lägre målsättning än motsvarande svenska skolor.

Vid samernas landsmöte i Östersund 1918 behandlade de samlade samerna nomadskolefrågan. Samerna reagerade starkt mot de usla skolkåtorna och mot hela skolreformen. I ett enigt uttalande från landsmötet krävde samerna att skolan skulle ge barnen kunskaper att kunna möta den snabba utvecklingen i "lappmarkerna". Det ställdes också krav på att kåtaskolan skulle avskaffas och att eleverna i de fasta nomadskolorna skulle få bo i ordentliga skolhem. Från myndigheternas sida ansåg man att samernas uttalanden inte kom från hela befolkningen. Dessutom ansåg man att samerna själva inte var tillräckligt kunniga för att ha synpunkter om skolans förhållanden.

Men tiden hann i kapp och nya undervisningsidéer tog över. De hälsovådliga skolkåtorna ersattes under 1940- och 1950-talen med moderna elevhem. Undervisningen anpassades till den nya tidens behov. Rennäring och samisk kultur var inte längre det självklara svaret på vad nomadskolan skulle ge. Svensk kultur och det svenska språket blev en mer och mer förhärskande norm och förebild. Samebarn skulle fostras till goda svenska medborgare eftersom rennäringen och samekulturen ändå var dömd att gå under.

1962 beslutade riksdagen om en omorganisation av sameundervisningen. Den tidigare nomadskolan blev frivillig och öppen för alla samers barn. Namnet ändrades några år senare till sameskola. Samiska språket blev ett obligatoriskt ämne, men fick omfatta högst två veckotimmar. Skolplikten blev nio år för alla. Ett samiskt högstadium inrättades i Gällivare. Det lades ner 83/84 på grund av för lågt elevantal. Från och med 1962 kan man säga att sameskolan blev som vilken svensk skola som helst. Med svensk kultur och det svenska språket som norm och med samma läroplan som alla andra skolor förutom några timmar samiska i veckan. 

Först 1980 fick samerna själva inflytande över samisk utbildning då riksdagen inrättade en sameskolstyrelse med samer i majoritet. Från början var den enbart ansvarig för sameskolorna men efter hand har ansvaret utökats och omfattar idag även samisk barnomsorg, samisk utbildning på högstadiet och i gymnasieskolan. Idag utses ledamöterna i Sameskolstyrelsen av Sametinget. Sameskolan en statlig skolform som följer svensk läroplan, men undervisningen har samisk profil.

På fem platser i Sverige finns samisk förskoleverksamhet och sameskolor: Karesuando, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby.  Sameskolorna har undervisning från förskoleklass till åk 6. Sameskolstyrelsens ledamöter utses numera av Sametinget. Sameskolstyrelsens kansli är placerat i Jokkmokk.

I flera kommuner har eleverna möjlighet att välja samisk integrering i den svenska skolan. Eleverna följer undervisningen i den "vanliga" grundskolan, men vissa ämnen såsom språkval, slöjd och samhällorienterade ämnen har samisk inriktning. I Jokkmokk, på Bokenskolan, kan man välja ett gymnasieprogram med samisk inriktning. Det är det enda gymnasium i landet med en liknande samisk prägel. Programmet har riksintag så elever kan söka till det var de än bor i Sverige.

Det finns en samisk högskola, Sámi Allaskuvla, i Kautokeino (Guovdageaidnu), Norge. Den etablerades 1989 och skolans huvudspråk är samiska. Studenterna kommer från alla håll i Sápmi, från Norge, Finland, Sverige och Ryssland. På skolan kan man studera samiska, journalistik, slöjd och pedagogik. I Sverige finns det möjlighet för samiska studier på bland annat universiteten i Umeå och Uppsala.

Samernas utbildningscentrum, tidigare folkhögskola, ligger i Jokkmokk och har anor långt tillbaka i tiden. Den bildades redan 1942 och ägs av en stiftelse bestående av SSR (Svenska Samernas Riksförbund), Same Ätnam och Jokkmokks kommun. På Samernas kan du läsa duodji (slöjd), samiska, samt linjer för företagande, natur och samhälle. Det finns också korta kurser och distansundervisning.

Intressant

Högskola
Den samiska högskolan i Kautokeino, Norge, har 200 studenter.

Förskolor
Det finns samiska förskolor i Kiruna, Gällivare och Jokkmokk.

Sameskola
Den sydligaste sameskolan i landet finns i Tärnaby.

­

­

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?