De skrivna orden

Den skrivna samiska litteratur är inte gammal. Det var inte förrän i början på 1900-talet som de första skrivna verken publicerades. Vad som däremot är mycket gammalt är den muntliga traditionen. Jojken, myterna, legenderna var något som fördes vidare från generation till generation. Anledningen till att samerna började skriva så pass sent var att det inte var samerna själva som startade skolor. De skolor som grundades gav inte undervisning i det samiska språket. ­

Huvudsyftet har genom historien varit att göra samerna till goda medborgare i de nationalstater de levde i. Även i dag är situationen sådan att en minoritet av samerna kan skriva och läsa på sitt eget språk. Till detta kommer det faktum att skillnaderna mellan de samiska har gjort att man har flera olika ortografier.

De som först arbetade med att ta fram samiska i skrift hade alla kyrklig anknytning. Olaus Sirma var präst i 16oo-talets Sápmi. Han har nedtecknat en jojk om den förälskade mannens längtan till sin kvinna:

Guldnasas njirozan
Guldnasas, mi vesle simle,
skal vi tenke på å fara
nord i skogen, byrja ferda
langs dei lange myrar,
joike der ein friarjoik?

Heft oss ikkje, Gáigavárri
far no vel, du Gealfejávri,
det kjem så mange tankar til meg
når eg fer på Gáigavuonat

Spring snøgt, mi simle,
så vi fortare kan komma
fram til ho eg skulle få,
ho som lagnaden har sendt.

Om eg berre kunne få
ein glytt av ho som eg har kjær,
skund deg, Guldnasas, mi vesle simle,
ser du auga hennar, du?

Inifrån för första gången
1910 gavs boken Muitalusat sámiid birra (En berättelse om samerna) ut. Den beskrev samernas liv inifrån för första gången. Författaren Johan Turi var bördig från trakterna kring Kiruna. Det som drev Turi att skapa verket var att han upptäckt att den omvärld som börjat kolonisera Sápmi ingenting visste om det samiska folket.

År 1937 kom den första boken på lulesamiska, skriven av en same. Det var Jåhttesáme viessom av Anta Pirak. Anta Pirak var född 1873 och boken beskriver jokkmokkssamernas liv. Boken är en guldgruva med mycket information om lulesamiska traditioner och liv för snart hundra år sedan.

Efter denna utgivning hände mycket lite under flera decennier. Under 70-talet hände dock något som förändrade bristen på samisk litteratur. En stark medvetenhet om det samiska arvet och identiteten växte fram, konst, musik och litteratur frodades ymnigt. Dikter och böcker började utges i en allt stridare ström.

Áilluhas
En av de tongivande i alla dessa konstformer var Nils Aslak Valkeapää, Áilluhas. Hans första verk, ”Hilsen fra Sameland”, var en uppgörelse med alla de fördomar och den samefientliga politik som de omgivande staterna fört och förde mot det samiska folket. Efter detta gav Áilluhas, som han kallades, ut en mängd poetiska och musikaliska verk. Storverket ”Beaivi Áhcá_an” renderade honom Nordiska rådets litteraturpris år 1991. Valkepää dog år 2001.

Flyg lilla fågel
kvittra

Flyg bortom tankarna

eller

Jag hör hur forsen brusar
vinden susar

Sápmi är stort, fritt

Mitt sinne bara svamlar

Paulus Utsi
En annan profil som publicerades var Paulus Utsi. Genom sin poesi gav han uttryck för vad hans generation samer upplevde, som ”relikter från en svunnen tid”. Här är hans dikt "Strandlös strand":

Jag förstår ingenting
Själen är nedtryckt
Se dig omkring!
Hela boplatser är borta

Främlingar har dränkt dem
Deras behov är gränslöst

Står vid en strand
En strandlös strand
Se dig omkring!

Gamla stränder finns inte mer
Främlingar har tagit dem
Deras behov är gränslöst

Jag ser människors kamp
I det öppna vattnets storm
Se dig omkring!
Den rätt som var vår finns inte mer

Främlingar har tagit den
Deras behov är gränslöst

De som gick före oss
Var ett uthålligt släkte
Se dig omkring!

Främlingar kränker oss
Deras behov är gränslöst

Ett litet antal
I dag har skolbarn i de samiska kärnområdena möjlighet att lära sig läsa och skriva på samiska. Historiskt sett har de aldrig funnits så många som behärskar samiska i skrift. Ett litet antal böcker ges årligen ut på de olika dialekterna, framför allt i Norge.