12.000 f.kr Kr f 1000-talet 1300-talet 1400-talet 1500-talet 1600-talet 1700-talet 1800-talet 1900 - 1949 1950 - 1999 2000 -
149
  • 12.000 f.kr
  • 11.000 f. Kr
  • 10.000 f. Kr
  • 8000 f.kr
  • 6000 f. kr
  • 1500 f. Kr
  • 98
  • 555
  • 750
  • 890
  • 900
  • 1000
  • 1100
  • 1273
  • 1300
  • 1323
  • 1328
  • 1335
  • 1340
  • 1350
  • 1389
  • 1424
  • 1442
  • 1526
  • 1528
  • 1535
  • 1543
  • 1584
  • 1593
  • 1602
  • 1606
  • 1607
  • 1619
  • 1634
  • 1633
  • 1645
  • 1667
  • 1671
  • 1673
  • 1685
  • 1693
  • 1695
  • 1723
  • 1732
  • 1749
  • 1751
  • 1752
  • 1760
  • 1769
  • 1827
  • 1828
  • 1841
  • 1864
  • 1867
  • 1868
  • 1873
  • 1877
  • 1885
  • 1886
  • 1889
  • 1904
  • 1910
  • 1913
  • 1917
  • 1918
  • 1919
  • 1920
  • 1921
  • 1923
  • 1928
  • 1945
  • 1946
  • 1950
  • 1961
  • 1966
  • 1968
  • 1971
  • 1981
  • 1986
  • 1990
  • 1992
  • 1993
  • 1996
  • 1997
  • 2000
  • 2002
  • 2007
  • 2009
  • 2010
  • 2011
  • 2012

12.000 f.kr

  • I nära hundratusen år har landet legat nedtryckt under den väldiga inlandsisen. När isen börjar smälta går det fort. På två-tretusen år blir Fennoskandia isfritt.

11.000 f. Kr

  • De första spåren efter människor i Sápmi finns längs den nordnorska kusten. De var jägare och samlare. Arkeologer har hittat tusentals boplatser längs ishavskusten. Dessa benämns ofta för komsa-kulturen.

6000 f. kr

  • I Alta i Nordnorge finns ett av världens största hällristningsfält. Här vid havsstranden högg människor in bilder och gjorde målningar. Här finns flera olika fält gjorda för 6 200–2 500 år sedan.

555

  • Den bysantiske historieskrivare Prokopius berättar om folken i Skandinavien. Ett av dessa folk är skridfinnerna som är jägare, klär sig i djurskinn och ger spädbarnen märg att suga på.

750

  • Langobarden Paulus Diaconus skriver om skridfinnarna som är jägare. Han beskriver skidor, renen och renskinnspälsen.

890

  • Den norske bonden Ottar berättar för kungen av Wessex (England) om att han äger 600 tamrenar som sköts av samer. Hans största inkomstkälla är den skatt han tar av samerna i form av säl- och valhudar.

900

  • Isländska vikingsagor berättar om skinnhandel som bedrevs med samerna. I Snorres sagor berättas hur samer och andra nordbor umgicks.

1273

  • Norrmän och jämtar gör en överenskommelse att jämtarna skulle få jaga ren, älg och ekorre "19 raster norr om Ströms lappmark". Med norr menas här längs hela Ströms vattudal mot den nuvarande norska gränsen i norra Jämtland.

1300

  • Svenska kungar börjar hävda rätt till områden norr om Hälsingland. De uppmuntrar kolonisation för att kunna hävda att området är svenskt och att de därmed har rätt tilll handel med samerna.

1323

  • Gränsen mellan Ryssland och Sveriges dras.

1328

1335

  • Kolonisationen forstätter och kyrkbyar börjar byggas; Gammelstad i Luleå och Öjebyn i Piteå.

1340

  • I ett frihetsbrev bekräftar Kung Magnus beslutet att lappmarken ska bebyggas. Han erbjuder "kristet folk och allmoge" att bosätta sig och "vinna sina ägor".

1350

  • Lagmannen i Uppland får i uppgift att sköta rättsskipningen i lappmarkerna.

1389

  • Drottning Margareta uppmanar i ett brev ärkebiskopen i Uppsala att missionera i lappmarken eftersom hon anser att samerna behöver en kristen tro.

1424

  • Lagmanstinget i Piteå fastlår att birkarlarna måste förse samerna med handelsvaror som kläde, smör, salt och mjöl annars kan deras beskattningsrätt bli indragen.

1442

  • Kung Kristoffer av Danmark utfärdar en lag för hela Sveriges befolkning som inkluderar samerna. Lagen behandlar rätten till jakt och fiske, som endast tilkommer jordägaren.

1526

  • Gustav Vasa dikterar i ett brev till lagmannen för lappmarken att svensk lag ska gälla i lappmarken och bekräftar Kristoffers landslag från 1442.

1528

  • Gustav Vasa höjer birkarlarnas avgift till kronan till det dubbla; Alla birkarlar skulle tillsammans hädanefter betala åtta mårdskinn och 32 timmer (2280 st) ekorrskinn.

1535

  • Kronan övertar birkarlarnas beskattningsrätt och Gustav Vasa utser egna fogdar som ska säkra skatterna till statskassan.

1543

  • Gustav Vasa uppmanar befolkningen i Ångermanland och Umeå socken att inte lägga beslag på villebråd som samerna nedlagt. Kungen hotar om att de som forsättningsvis våldför sig på samernas jakträtt kommer att straffas.
  • Gustav Vasa bekräftar Lappmarkgränsen och samernas egendomsrätt samt jakt- och fiskerättigheter inom och utom lappmarken.

1584

  • Ryssarna börjar handla direkt med Europa, tidigare har handeln skett med skandinaviska, engelska och holländska mellanhänder. Johan III fastställer då en lappmarkgräns öster om Muonio älv och hävdar svensk suveränitet därifrån ända upp till Ishavet.

1593

  • Hertig Karl hävdar som sin bror Johan III svenska rättigheter upp till Ishavskusten som grundas på att Sverige tar lappskatt i hela området.

1602

  • Samerna får möjlighet att välja ett par riksdagsledamöter till bondeståndet.

1606

  • Lappfogdarna väljer ut 16 samiska pojkar som ska få undervisning i Uppsala. Flera av dem rymmer efter vägen. De andra förvaras i Torneå tills isarna smälter och båten som ska ta dem till Uppsala kommer fram.
  • Hertig Karl ger order om att kyrk- och marknadsplatser ska inrättas i lappmarkerna.

1607

  • Hertig Karl blir kung Karl IX och kallar sig även Lapparnas konung till Danmarks stora förargelse.
  • Birkarlarnas handelsmonopol och beskattningsrätt i Lappmarken bryts av Karl IX.

1633

  • Nästa bok på samiska utkommer. Det är Luthers lilla katekes ”Same nolmay catecheis” som är skriven på bristfällig sydsamiska.

1645

1671

  • En kartläggning sker av lappskattelanden på uppdrag av landshövding Johan Graan i Västerbotten. Kartan finns fortfarande bevarad och visar att all mark ca 6-7 mil från kusten upp till fjället var samiska skatteland.

1673

  • För att skynda på kolonisationen av lappmarkerna utfärdar Karl XI Lappmarksplakatet. För att kunna anlägga ett nybygge krävs dock ett medgivande av de samiska nämndemännen.

1685

1693

  • Lars Nilsson, Arjeplog, bränns på bål tillsammans med sin trumma. Lars sexåriga sonson har ramlat i en bäck och drunknat. Med hjälp av trummans kraft försöker Lars rädda barnets liv. Han tas på bar gärning och döms av Svea hovrätt till "å båle brännas".

1695

  • En ny skattereform träder i kraft för samerna där lappbyn blir en administrativ enhet. Karl XI anser att man inte får gå för hårt fram med samerna. "Lapparna skall hållas på gott humör" eftersom de har betydelse för rikets gränser och finanser.

1732

  • Carl Linné gör sin lapplandsresa och beskriver i sin dagbok naturen och människorna. Han möter samer redan i Jättendal, Hälsingland, som berättar för honom att ”vid havssidan var de födda och här vilja de dö”.

1749

  • Nybyggarna jagar på ej tillåtna marker. I Lappmarksreglementet förtydligas att samerna har ensam jakträtt. I praktiken leder detta till en inskränkning i nybyggarnas jakt.
  • Samer får tillåtelse att på samma sätt som svenskar anlägga nybyggen.

1769

  • Samen Kuttainen stämmer två nybyggare för att de satt ut vildrensnaror på hans mark. Nybyggarna fälls och får betala 3 riksdaler i ersättning till Kuttainen.

1827

  • Den samiska arvsrätten avslås i Norrbotten. Myndigheterna anser att rätten till skattelanden inte kunde ärvas utan att rätten tillföll den person som nyttjade marken.

1828

  • Länsstyrelsen i Västerbotten meddelar att att de kan avfärda en skattelapp från sitt land om han eller hon förlorar sin renhjord.

1841

  • Lappbyarna i Jämtland och Härjedalen får kartor över sina marker efter en lantmäteriförrättning gällande gränsdragningen mellan nybyggare, lappbyar och kronan.

1873

  • Odlingsgränsen fastställs av Sveriges riksdag.

1877

  • I de fasta sameskolorna ska undervisningen från och med nu ske på majoritetsspråket som är svenska.

1889

  • Samtidigt som världsutställningen i Paris pågår visas levande samer upp på en annan utställning i närheten. Den första förevisningen av samer sker 1822 i London. Motsvarande utställningar med levande människor pågår ända fram till 1950.

1917

1918

1923

  • Vattenkraftutbyggnaden vid Stora Sjöfallet i Lule älv pågår. Den första regleringsdammen, Suorvadammen, står klar 1923. Samiska boplatser och renbetesmarker dränks under vattenmassorna. Stora Sjöfallets nationalpark stympas.

1928

  • Ny renbeteslag avskaffar lappbyarnas självständighet helt. Jakt- och fiskerätten ska delas med staten och ett fogdesystem med lapptillsyningsmän inrättas. Detta får stora konsekvenser och påverkar politiska processer än idag.

1961

  • Högsta domstolen konstaterar i samband med ett vattenmål att samebyarna har rätt att föra talan om ersättning för intrång i renskötseln.

1968

  • Höyeste rett i Norge erkänner de svenska samebyarnas rätt till ersättning i det så kallade Altevatn-målet och att samebyarna har fortsatt privaträtt till renbete, jakt och fiske i sina områden.

1971

  • Ny renbeteslag innebär att samebyarna omvandlas till en form av ekonomisk förening. Lagen vidmakthåller uppdelningen renskötande samer och icke-renskötande samer, med olika rättsstatus och olika möjligheter till att nyttja samebyns resurser.

1981

  • Högsta domstolen avgör Skattefjällsmålet. Samebyarna fick inte gehör för sin huvudtalan om bättre rätt till land och vatten men av domen framgår att ett nomadiserat folk kan förvärva äganderätt till land och vatten genom långvarigt bruk (urminnes hävd).

1986

  • En reaktorolycka i Tjernobyl orsakar radioaktivt nedfall över Sápmi. Första året kasseras 73 000 renar på grund av för höga cesiumhalter. Fisket, vattnet, bären, viltet och svampen förgiftas.

1992

  • Propositionen om den fria småviltsjakten bränns på samernas landsmöte i Luleå, diskrimineringsombudsman Frank Orton vädjar till riksdagsutskotten att inte "tvinga på samerna en lagstiftning som de anser strida mot samiska grundläggande rättigheter".
  • Riksdagen tar ingen notis om motståndet från samer, naturorganisationer med flera, utan den 15 december antas propositionen om den fria småviltsjakten på samernas marker.
  • Samma dag som de fattar beslut om den fria småviltsjakten beslutar Riksdagen att inrätta ett samiskt organ, Sametinget. De är dock tydliga med att det inte är ett organ för självstyre.

1993

  • Den 13 maj hålls det första sametingsvalet. Tretton partier kandiderar och 5 309 personer har registrerat sig till sameröstlängden för att få rösta.
  • Det svenska Sametinget invigs i Kiruna med kungaparet närvarande. Sametingets första beslut är en misstroendeförklaring mot sameminister Per Unckel och regeringens sätt att handlägga jakt- och fiskefrågorna.

1996

  • Samebyarna i Härjedalen och Idre sameby förlorar Sedvanerättsmålet. Tingsrätten i Sveg slår i sin dom fast att det inte finns någon "av avtal beroende rätt till bete med ren som belastar de i målen aktuella fastigheterna".

1997

  • 104 markägare i Nordmalingstrakten stämmer de tre samebyarna Ran, Vapsten och Umbyn och hävdar att samebyarna inte har rätt till vinterbete i området. Nordmalingsmålet kommer att få stor betydelse. Det avgörs 2011.

2002

  • Permanent Forum för Ursprungsfolk etableras – som ett rådgivande organ under FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) som arbetar med frågor som rör ursprungsfolk.

2007

  • Den 13 september antas Urfolksdeklarationen av FN:s generalförsamling med 143 ja-röster mot 4 nej-röster (USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien). Urfolksdeklarationen anger en miniminivå för hur urfolksfrågorna bör behandlas i de olika länderna.

2009

2010

  • En ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) införs. Minoritetsreformen ger större möjligheter för de nationella minoriteterna att bevara och utveckla sina språk och kulturer.
Den svenska statens representanter tog sällan hänsyn till samernas intressen. Foto: Tillhör Erik-Oscar Oscarssons privatarkiv.

Samepolitik i rasismens tidevarv

För några hundra år sedan var det många i Sverige som behandlades betydligt sämre än i dag. Så var det också med samerna. Men man kan knappast säga att de var diskriminerade före sekelskiftet 1800. Då började det spridas nya idéer. Först en om högre och lägre stående kulturer, sedan en om över- och underlägsna raser.
Enligt den första teorin stod nomader på en lägre kulturnivå än jordbrukarna. Därför måste nomaderna vika undan där jordbruket trängde fram. Det ledde till att man berövade samerna stora markområden i Jämtland-Härjedalen samt i Norr- och Västerbotten. Särskilt drabbades renarnas vinterbetesmarker som ligger nere i skogslandet.

Fick betala för sina marker
Ofta fick renskötarna börja betala för att använda de marker som tidigare varit deras. De kunde också dömas till böter om renarna rev ner höhässjor som kommit upp på gammal renbetesmark. Det hände att nybyggare anlade skogseld för att bränna bort renbetet kring myrmarker där de skaffade vinterfoder till sina kor. Vid mitten av 1800-talet började allt fler reagera mot att samerna behandlades illa. Riksdagen försökte rätta till de värsta missförhållandena. I Jämtland-Härjedalen avbröt man avvittringen, utdelningen av samernas marker till jordbrukare, 1841. Senare under 1800-talet köpte staten in markområden för samernas räkning. Ge­nom Lappland drogs en så kallad odlingsgräns i nord-sydligr riktning). Landet väster om den skulle vara reserverat för samernas renskötsel. Det blev inte som det var tänkt, redan när gränsen kom till fanns många icke-samiska bosättningar i det området. I början av 1870-talet fick samerna i Norr- och Västerbotten rätt att vinterbeta sina renar på privat mark utan att betala. Det bekräftades i en lag, som gällde även för Jämtland-Härjedalen från 1889. I lagen stod att renarna skulle få vistas där de betat ”efter gammal sedvana”, det vill säga under lång tid. En sådan bestämmelse gäller fortfarande, men eftersom den är så obestämd och svårtolkad orsakar den ibland konflikter.

Påstods vara ”underlägsna”
Under de sista decennierna av 1800-talet kom den biologiska rasismen in i svensk samepolitik. Nu började man påstå att samerna var födda med vissa ”rasegenskaper” som gjorde att de var underlägsna den övriga befolkningen. Därför kunde de inte leva som ”civiliserade” människor i riktiga hus. Då skulle de bli ”förslappade” och börja försumma sina renar. Sedan skulle alla samer bli tiggare eftersom de inte dög till något annat än renskötsel. Riksdagen beslutade 1928 att de samer som inte var renskötare inte heller skulle ha några samiska rättigheter. De fick till exempel ingen särskild rätt att jaga och fiska i de områden där deras förfäder levat. På så sätt drog staten en skarp gräns mellan de samer som lever på renskötsel och de som försörjer sig på annat sätt. Även samernas skolgång påverkades av rasismen. En lag om särskild nomadskola kom 1913. Den föreskrev att en lärare skulle vandra runt i fjälltrakterna på sommaren. Där skulle de minsta skolbarnen undervisas i familjens flyttkåta några veckor varje år under de tre första skolåren. Resten av skoltiden bestod av vinterkurser i fasta skolor under tre månader om året i tre år. Undervisningen fick bara omfatta några få ämnen och den måste ligga på så låg nivå att barnen inte “civiliserades”. Barn till nomadiserande samer fick inte gå i allmänna folkskolor. De som inte kom till nomadskolan skulle hämtas dit av polis. Samerna protesterade mot denna skolform och genomförde ibland skolstrejker. Från början av 1930-talet växte opinionen för att nomadskolan skulle bli likvärdig med den övriga svenska skolan. Särskilt efter andra världskriget blev den allt bättre. Nomadskolan fick en same som högste tjänsteman 1944.

Under 1920- och 1930-talen slogs många samer ut från renskötseln. Flera utredningar konstaterade att de levde i svår fattigdom. Vid den tiden satsade staten avsevärda belopp på att befolka Norrlands inland med kronotorpare. Men samerna fick nästan inget av detta stöd. Trots att många av dem redan hade tagit upp framgångsrika nybyggen ansåg inte myndigheterna att samer klarade av sådant arbete. Ännu 1941 konstaterade lantbruksstyrelsen att samer inte lämpade sig för jordbruksarbete av ”rasbiologiska skäl”. Utgången av andra världskriget gjorde att raspolitik inte blev särskilt gångbar längre. Nu började en ny tid där problemen för renskötseln och samekulturen orsakades av det moderna Sveriges intrång med stor­skogsbruk, vattenkraftsutbyggnader, gruvor, vägar, järnvägar och så småningom storskalig turism. Mycket av detta fick även samerna nytta av, men utrymmet för deras livsform och deras kultur blev allt mindre.

Relaterat

Från Vitboken om relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna 
”De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna” är en vetenskaplig antologi där Svenska kyrkan redovisar de kränkningar och oförrätter man gjort sig skyldig till samt granskar sin skuld och sitt ansvar mot samerna i ett kolonialt förflutet. 
https://www.svenskakyrkan.se/vitboken

Samernas Historia. ISBN: 91-630-7075-8

Intressant

En dödsdömd kultur
Samerna sågs som ett utdöende folk, med en kultur som inte skulle överleva den moderna världen.

Samer.se

Samer.se är en webbplats för dig som vill veta mer om samerna och sápmi.

Om oss    |    Översikt    |    Kontakt    |    Lättläst

In English

Selected information in English - Manually translated pages.

På samer.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?